Hoppträningen

I Tisdags va ju som sagt dagen D, vad det gäller min och Heros "vid sidan av karriär" som hopp ekipage.
Som ni tidigare läste hade han ju gnolat in sej det absolut värst han kunde i den blötaste leran han kunde hitta.

När jag kom tillbaka till stallet efter hem-vändningen med mat och blogg skriveri, va först och främst stallet fullt av alla hästar, deras mattar och medhjälpare som skulle hopp träna på kvällen.
Jennie höll på att sploa Demas ben och med sej hade hon sin jätte goa kompis Ida.
Ingrid grejade med att packa transporten och som jag misstänkte hade Hero inte torkat där han inte är klippt.
Som tur va och smart som man är (ibland) hade jag förutsett detta senarium och hade med mej min rosa hårtork.
Så det va bara att ställa upp honom i gången och börja föna :)
Kände mej ur fånig men nöden har ingen lag.
Han verkade gilla det iallfall :)

Lastningen i "utan-ramp-transporten" gick bra. Han gjorde ett försök till kast men utan resultat.
Väl framme lastades han snopet ut i fram, vilket såg lite lustigt ut eftersom han bara klev rakt ut och trodde marken va lika hög som transport golvet.
Måste säga att jag är frälst i denna typ av "step up" hästtransport. Stor och rymlig, med två dörrar i bak och två STORA dörrar i fram. Fautras heter märket.

Hopp träningen va en dröm.
Fast vi förmodligen va i vägen hela tiden och fast vi inte va lika duktiga som dom andra så va det helt underbart.
Först och främst Eva Franzén. Vilken människa! Klockren!
Jennie hade sagt att hon anpassde träningen efter individen och det gjorde hon verkligen.
Hon började med att fråga vad hästen gjort tidigare, ålder osv.
Det roligaste va när hon både till mej och Ingrid, på pekade att vi hade på tok för långa stigläder, och hur vi bägge sedan kände oss obekväma med att sitta med alldeles för böjda ben, och blev nästan rädda när Eva säger "ah, ni kan ju ha dom så långa i början, sen, var efter, kortar vi dom ännu mer"..
Sen började vi, efter uppvärmnig och markarbete, med övningar över bommar, i trav och galopp för att sedan avansera i antal, kombinationer och höjd.
Hero, älskade fina Hero..
Han hade ju bara hoppat i två dagar innan, det lilla vi tränade på banan hemma.
Men han va SÅ duktig. Jag däremot va nog snarare problemet. Det va jag som va ringrostig. Herregud, jag har ju inte hoppat sen jag va barn med min ponny Lasse Lucidor.
Men Eva såg vad som va rätt och fel och som sej bör med en duktig instruktör (det rimmade) så sa hon vilka enkla hjälper man skulle göra med skänklar, händer och kroppsvikt och vips så funkade det!

Som Maria Hagman-Eriksson sa vid sin föreläsning, hennes elit marathon-hästar, blir helt genom svettiga av hoppträning som "vanliga" hopphästar klarar som inget.
Det är ju just det som är nyttig träning. Att dom får träna andra muskel grupper och framförallt att dom får tänka.
Använda huvudet ordentligt.
Eva sa åt mej och Ingrid att det fick räcka för den här gången för våran del, precis när vi själva började tycka att Strax och Hero varit mer än duktiga.
För att inte vara i vägen skrittade jag och Ingrid av hästarna runt ridskole området och vi va som två 14-isar som gick och kvittra och nästan tjöt av glädje.
Så stolta vi va över våra tappra "små" (i detta sammanhang) hästar!
Jag hade svårt att hålla tillbaka tåranra när jag gick där med min nöjda och glada Hero Pero.
Börjar nästan böla i skrivandets stund.
Jag är så känslig..
Ser ni mej gråta över en godkänd tävling så är det inget konstigt alls.

Jag gråter så lätt.
Satt och kollade på en youtube film, från någon tävling, tror det va något EM för några år sedan, men iallfall, man fick följa ett franskt ekipage i filmen och i typ 10 min, och sen när man fick se slutbesiktingen efter 16o km, så gör hästen ett kast med huvudet och brallar loss lite grann på upptravningen! Busig efter 16 mil!
Då började jag stor tjuta..

Nog om det.
Vi fick i läxa att rida mer i dom här "vanliga sadlarna". Lära oss hitta balans med korta stigläder och träna klättring i dom och även ha dom på ute ritter så man fick in den typ av balans ordentligt.
Hoppträna kommer vi göra en gång i veckan och det känns som om detta kommer vara veckans höjdpunkt nu mera :)

Jag va så exalterad och upp i varv så jag glömde fixa kort.. Eller glömde säga till mamma att hämta kameran i bilen. Ber om ursäkt för det.

Igår, Onsdag, tänkte jag att Hero verkligen skulle belönas.
Jag rider ju med hackamore i vanliga fall men har ridit med träns bett senste dagarna.
Satte på honom tränset och den engelska sadeln och han trodde nog det skulle harvas dressyr igen men han blev nog glatt överraskad när jag tog ut honom på en liten galopp runda och han fick springa av sej ordentligt.
Tanken va att lära honom att tränset och den engelska sadeln inte behövde betyda ban arbete.
Han är som en hund. Men istället för att belöna med en leksak eller godis, så belönar man honom med att få rejsa loss en liten bit.
Man får inte göra det för ofta eller för länge.
Det ska vara så han längtar efter det och ser det som en av livets höjdpunkter.

Red inte långt. Bara "Makaber" rundan.
Kallar den så för den är så vidrig.
Först träffar man på en rådjurs ben med klöven kvar.
Lite längre fram ligger ett får kadaver och glor, utan läppar och med tänderna spretande.
Och ytterligare en bit längre fram ligger en älg skalle med tillhörande ryggrad, fast det ser mer ut som en dinosaurie efterlämning.
Men rundan är bra för den innehåller klättring i såndär mjuk skogsterräng.
Och en otraffikerad grusväg med gräs i mitten, efter skogen.
Och så tar den bara max en timma att rida.

Red samma runda med Paxiluren som va pigg och busig och va på brall humör.
Hon känns fin inför helgens tävling.
Det ska nog gå vägen :)

Ett tråkigt inlägg för jag hade inga bilder men bifogar ett på Pax när hon bara va en liten kicka och så himla söt!

Paxzina med mamma Zlota Plakieta

Skulle ge mitt lill finger för kort på Hero när han va en lite föl fjärt!
Undrar om det blir en svan av min älskade åsne-älg :)

❤

Suck...

Skratta eller gråta?
Ska iväg på hopp träning ikväll. Åkte SOM TUR VA ut till stallet lite tidigare och hittar ler-monstret El Skito i hagen..
Orkade inte börja kämpa och hosta och försöka rykta. Så jag duschade av honom och ställde in honom..

Helgen har varit lugn annars.
Inga avtrillningar, tå trampningar eller danska skallar :)
Har hittat en helt underbar sadel till ridbane aktiviteter eftersom jag inte kan hoppa i min bomlösa.
Provade ett par och hittade sedan en som hängde och dammade i sadelkammaren. Det visade sej vara Jennies och den va såååå härlig. Man blir väldigt kräsen när man är van med sin sköna, perfekta distans sadel.
Den va sådär härligt använd och mjuk och efter lite puts va den som ny.
Snälla Jennie lät mej köpa den av henne och så va det ett problem mindre :)

Har tränat på banan med Hero och ny/gamla sadeln, fredag, lördag och söndag.
Fredag, markarbete och dressyr. Han är sådär förtjust i det kan jag säga.
Ställde upp en hindre och älgade över.

Lördag; dressyr och hopp träning. Ställde upp en kombination och tog oss över.
Jag har en princip när det gäller hästar. Dom måste alltid tycka det är roligt. När han hoppade med flyt över hindren så la jag av. Även fast vi bara varit på banan i 20 min. Lägger man av när det går bra så tröttnar dom inte och vet att gott arbete belönas.

Söndag; Markarbete och dressyr igen. Tänkte hoppa men orkade inte släpa ut hindrena igen..
På förmiddagen red jag, Paxen, Ingrid och Strax, våran 1,7 runda som är så himla bra. Vi pinade på i bra fart och tar den åt andra hållet än när vi hittade den, så går den svagt uppför hela tiden.
Mycket bra träning.

Mellan Pax-skumpa-rumpningen och Hero-harvandet så va jag hemma och kollade klart på Seabiscuit.
Så himla bra film!!
Fattar inte varför jag missat den..
Om hästar, galopp, att vinna och att aldrig aldrig ge upp, mot alla odds.
Den kan jag varmt rekomendera!

När solen skiner så vaknar Calle. Han glider in i vardagsrummet och sitter och solar i solskenet som lyser in genom fönstret.
Detta kort är på Calle, sol badar'n och i bakgrunden på tv:n ser ni den unge Red Pollard (en jockey) från filmen Seabiscuit.

Nepp, nu ska jag äta och leta upp lite anständiga kläder till ikväll.
Blir spännande att se hur det går att lasta i Ingrids transport. Hon har nämligen ingen ramp utan dom måste kliva på, men det ska nog gå bra :)
Träningen däremot, kan gå precis hur som helst.
Återkommer imorrn.

Peace Out!

Min rygg?

Jag har senaste tiden känt att jag har problem och ont i ryggen.
Har gnällt om det tidigare här på bloggen.
Beror förmodligen på att jag fick nya arbetsuppgifter efter nyår, och jag dagligen nu jobbar på knä med ryggen böjd.
Jag är inte ung längre helt enkelt.. Inte gammal men inte pur ung.

Va på sjukhuset där läkaren utbrister "jag förstår att du har ont". Musklerna i ländryggen va spända som fiol strängar, trots avslappnat läge.
Det betydde att det va något som inte stog rätt till i ryggraden, så musklerna över ansträngt sej för att bära upp ryggen.
Sjukgymnastik 3 dagar i veckan och faktiskt ordinerad att fortästta med ridningen. Det är bra för ryggen. Puh, i kvadrat för vad skulle jag gjort annars? Skjutit mej?!
Nog om det.

I torsdags kväll va jag och Mathias inne i stan och kollade på när Jennie i stallet hade hopp träning för Eva Franzén.
Jag funderar nämligen på "hoppa på" detta (hö hö) och bestämde mej igår för att göra det. Eva verkade vara jätte duktig och kunde sin sak, fast med tanke på att hon tidigare varit ridskole chef för brundsberg, mariestads ridklubb alltså, så borde hon ju kunna en hel del. Hon jobbar mycket med markarbete på rätt sätt och hon anpassar träningen efter individen.
Klockrent!
Den tar vi , sa polisen! :)
Ingrid hakar på hon med, oxå najs! :D
Nu måste jag bara fixa en sadel fort som attan. och smörja upp hopp och dressyr gång järnen lite innan dess.

Jag tog några fruktansvärt sopiga kort som jag skäms så mycket över att jag knappt vågar visa det.
Kom ihåg att det är helhets bilden ni ska titta efter. Hur Eva ställt upp hindren osv.

Jag måste verkligen arbeta mer på mina paparazzi skills alltså..
Jennies mamma, däremot, tog ett jättefint kort på Jennie och henns Dema, eller Demonia som hon heter egentligen.

klicka på bilden och lägg märke till jonet på läktaren..

Dema är verkligen svart. Så elegant! Och så himla härlig för den hästen gillar verkligen livet.
Det bästa va när hon efter en hinder kombination sprakade tre gånger bakut och brallade loss.
Ett tecken på hur roligt hon tycker det är.
Alla älskar glada hästar!

Gjorde ett snabb pass med Paxen på torsdag förmiddagen. 1,7 mil, mest galopp och skritt. Solen stekte och hon va så svettig att det skvätte när hon skakade på huvudet.
Fast hon hade torkat till vi kom tillbaka till stallet igen.

Spännande tider.
Tävling till helgen som kommer, tur att det bara är en CR40, med min rygg.
Hero en T80 på Sämsholms ritten den 16:e.
Regelbunden "gympa" träning, både för Hero och för mej. Har pratat så länge om att träna ryggen och nu är jag tvungen. Tummen ur alltså.
Väntar på roliga och VÄLDIGT behövliga grejer. En lila Coolback pad, en ny VetCheck och en Garmin Forerunner 305 :D :D.
Gps klockan man får på köpet från tidningen I Form, funkar inte förresten. Tappar mottagning hela tiden. FAST den va lila och så himla fin.

Nu, skräckfilm och soffmys.

Makt! ★

Förfall..

Att fylla år..
Jag tillhör en av få tydligen, som inte gillar att fylla år.
Gillar inte uppmärskamheten, gillar inte presenter och gillar inte att bli äldre.
Jag gillar inte uppmärksamhet överhuvudtaget faktiskt. Eller, jo, när det handlar om saker jag presterat och med egen verkan har åstadkommit. Inte över saker jag inte kan rå för, som till exempel födelsedagar.
Gillar inte när folk uppmärksammar att jag till exempel har nya plagg, ny frisyr eller ny bil.
Nu ska jag ju tillägga att jag väldigst sällan har nya kläder/skor, ny frisyr och har aldrig ägt en splitt ny bil.
Däremot gillar jag uppmärksamhet över mina hästar och Calle. Blir alldeles varm i hela kroppen när någon komenterar, nämner och berömmer mina djur.
Märkligt..

Uppmärksamhet i t.ex detta fall = Okej!

Presenter..
Visst gillar jag presenter men inte på min födelsedag. Gillar spontana gåvor isåfall, men inte presenter som kommer en dag bara för att "det hör till".
Jag gråter ju inte av paket, men det är inget jag har behov av.
Dessutom när folk frågar vad jag önskar mej så har jag så svårt att komma på vad jag vill ha.
För jag har allt som jag behöver redan.
På önskelistan i år kan jag bara komma på en sak. En ny 20 liters plastdunk från biltema, 59,90:-. Har tappat bort den ena och behöver en ny :D

Att bli äldre..
Jag är okej och trygg med min ålder, för jag vet att jag är mer välbevarad och yngre, fysiskt och psykiskt än många andra i samma åldersgrupp.
Ändå kan man inte låta bli att märka av åldrandet. Eller "förfallet" som jag och mina tjej kompisar brukar skämta om, och skratta åt. Skratta sådär bitterljuvt. Ni vet, man skrattar fast inte från hjärtat för man vet att det är sant.
Vi skämtar ofta om att vid 30 års ålder har man nått TANT-strecket och kan lika gärna lägga sej och självdö..

På äldre dagar har jag lagt mej till med följande oroväckande upptäckter, beteénden och insikter:

* Jag har blivit höjdrädd.
Kom redan för flera år sedan. När jag hade första gården. Skulle klättra upp på ladugårds taket och lägga i enstaka tegelpannor som blåst bort. På väg uppför stegen vaknade något som jag inte märkt förut. Panik. För varje pinne på stegen växte paniken mer och mer. Det smakade blod i munnen och ögonen va på väg ut ur sina hålor. Jag kom upp, satt och skakade på tak nocken och insåg med en smäll, att jag fått höjdskräck!
Att klättra ner från stegen ska vi inte prata om.. Tur att jag grät som ett barn vilket genast drog ner min mentala ålder, markant!

Vy över taket from hell

*Jag är inte lika vig.
Jag kunde för bara några år sedan, lägga bägge benen bakom nacken, utan problem.
För nått år sedan eller två, skulle jag demostrera detta och fick först och främst bara upp ena benet och sen och främst gjorde det så ont att det kändes som om bakre lår muskeln skulle gå av. Där satt jag och skrattade och höll masken, fast jag inombords skrek av smärta och bad om att muskeln skulle hålla.
Och varför har knäna börja knäppa och knaka när man suttit på huk för länge?
Snart börjar jag väl kunna spå lågtryck för ena höften känns stel..

*Jag har märkt att kroppen över lag inte är lika tålig.
När jag va yngre red jag in och red till problem hästar.
Jag tyckte det va en utmaning och det gick inte en månad utan att man blev avslängd, sparkad eller gick omkull med en häst över sej.
Visst, man blev blå slagen men det gick lixom över ganska fort.
Sen, vid typ 25, märkte man att man inte återhämtade sej lika bra. Man fick ont. På riktigt. Och det gick inte över på en natt.
Man skadade sej mer, av mindre. Alltså, en simpel avflygning kunde resultera i väldiga komplikationer.
Man blev försiktigare och insåg sedan att det inte höll i längden att syssla med hästar som på ett dramtiskt sätt, tydligt inte ville samarbeta..

Maranette - orsaken till många blåmärken och sömnlösa nätter

*Jag är över lag mer rädd om mej.
Saker man utan problem gjorde som liten är helt plötsligt livsfarliga.
Åka pulka i rävabacken i Lugnås. Att man vågade! Man kunde till och med stå på knäna i pulkan (aj, bara det!) och åka baklänges ner för detta helvetes stup som slutar tvärt med stenmurar och träd och annat livsfarligt!!!
Liseberg..
Herregud, Liseberg..
Va där i sommras med min syster och min kompis Foffe.
Dom första åken, jag är helt seriös, satt jag och skrek att jag skulle dö och att dom skulle släppa av mej.
Jag va helt övertygad om att jag skulle dö oxå.
Höjdskräcken, ni vet den där när man sakta åker upp 60 meter i luften och sen släpper en rakt ner mot backen med en kraft på 4 G..
Att jag idag lever är för mej ett under.

*Alkohol.
Nu har ju jag visserligen aldrig varit nån stor konsumerare av alkohol. Numera dricker jag så gott som aldrig.
Men när man va 18 kunde man utan svårighet ta sej några glas, både fredag och lördag. Och Onsdag.
Men nu.. Man är ju inte människa på flera dagar.  Det är en av anledningarna till att jag helt enkelt inte dricker.
Utslagen, utmattad och ont överallt efter skor med högre klack än 0 cm som man är van med nuförtiden.. När man va 18 hade man heller inga problem med att strutta runt en hel kväll i höga klackar.
Nu på äldre dar har man även börjat fnysa åt ungdomars sätt att supa skallen av sej. För sådär pinsamma och vårdslösa ungdomarna är idag, va man ju ALDRIG själv! Nej minsann!
Nu känner man mer att dom gånger det ska till att bli galej, så vill man hellre ta en film med något gott snaska på..

Nyår 2010. Bör tillägga att dessa va dom enda två drinkar jag drack.

Även om det ser ut som om någon är rejält på lyset..

*Bilkörning.
Jag får nog erkänna att jag inte mognat något vidare värst vad det gäller min bilkörning.
Kör alltid för fort och ibland utan bälte. Eller ibland med bälte rättare sagt.
Jag har åkt fast för fort körning 6 gånger och jag har mitt körkort på nåder kan jag lova..
Däremot, har man kommit till en ålder när man anser att alla andra, inte kan köra bil.
Jag skulle till exempel aldrig sätta mej i en bil med en 18 åring som just fått sitt körkort! Det är ju helt sanslöst att man trodde man verkligen va bra på att köra bil på den tiden!
Man kommer på sej själv med muttra och svära över folk som inte kan trafik reglerna, sucka åt bilar med "övningskörning" i bakrutan och till och med, hör och häpna, hytta med näven åt folk som inte betér sej som sej bör i trafiken!
Frågan är när dagen slår in som man börjar att köra 10 km långsammare än hastighets begränsningen, ligga mitt i vägen och köra med ratten nästan under hakan, kisande med ögonen och med ryggen en halvmeter från sätets ryggstöd..

*Kroppen, försämras..
Synen. Jag har kommit på mej flera gånger, med att kisa och måtta med mobilen fram och tillbaka för att kunna läsa sms..
Huden. Har fått förhårdnader under mina stor tår vilket jag, trots tunga arbeten och hård fysisk aktivitet på fritiden, i mitt liv, har klarat mej utan. Man blir torr av att sola och måste SMÖRJA IN sej! Suck..
Ryggen. Har sensate tiden haft problem med ryggen. Jobbar visserligen, sen nyår, på knä hela dagarna med röven högre än huvudet, men för några år sedan hade det inte spelat någon roll.
Tänderna. Kunde "när jag va ung" utan problem bita kasylen av läskedrycks flskor och annat. Nu trillar tänderna nästan isär om man råkar bita i en benbitt från kött t.ex.

Listan på "förfallet" kan göras lång.
Jag överdirver givetvis när jag säger att "bäst före datumet" går ut vid 30.
Man är inte äldre än man känner sej, helt enkelt.
Och idag borde jag fira. Det är ju ändå sista året kvar på 20-talet :D

Men ni måste hålla med mej. För visst va det bättre förr!? :)

Jag och Saffi, när det va förr och bättre :)

Rock On!

Helg i distansens tecken

Igår, Lördag, jobbade jag inte för en gångs skull.
Va nog lika bra för jag hade nog inte orkat med annars.
Ingrid skrev på morgonen och undrade om vi skulle försöka oss på att komma in på föreläsningen med Maria Hagman-Eriksson, i Skövde.
Man va tvungen att anmäla sej via meil senast nått datum som ingen av oss hade reda på och inte hade gjort.
Men vi bestämde oss för att försöka iallafall.
Som två 17-åringar som ska försöka ta sej in på ett 18-års-gräns disco :D. Kanske inte riktigt, men nästan.
I min ålder är det här det närmaste att "planka in" jag kommer tror jag. Och med planka in menar jag att åka dit, fråga snällt om vi får vara med, betala avgiften och förhoppningsvis komma med.

Alla tvivel försvann när vi såg att det va underbara Gitz som stog och tog emot i foajén.
Och det va inga problem alls.
För er som inte vet vem Gitz är så är hon ordförande i min rid klubb, Billingens Distansridklubb, hon är distriksgrenledare för Västra Götaland, hon är domare och sitter även i distans kommittén.
Hon är så otrolig varm o hjärtlig och goare mys-tant får man nog leta efter. Alla som känner henne vet vad jag pratar om.

Föreläsningen med Maria va väldigt bra och inspirerande.
För er som inte vet vem hon är, så är hon Sverigens klart duktigaste distans ryttare.
Med titlar och segrar mer än någon i detta land och med 4 (!?!) egna hästar på elitnivå.
"Alla kan inte vinna, men alla kan försöka" va temat för föreläsningen.
Maria berättade om sin väg mot toppen och visade bilder och berättade om olika händelser, både härliga och lite mindre trevliga, vilket gjorde hela föredraget väldigt personligt och lätt att lyssna på.
Hon svarade dessutom väldigt ärligt och lätt på frågor som vi lyssnare ställde. Bland annat om hur hon tränar, vilket många stora ryttare är väldigt förtegna om, inom denna grenen.
Alla håller hårt på sina recept till toppen, vilket är ganska fånigt med tanke på att sverige inte är ledande inom denna sport.
I bloggsyfte tog jag ett kort.
Ett väldigt dåligt kort. Ni får ha överseénde och måste förstå att det inte va en rock konsär vi va på.
Här möttes det inte av skrikande 14-åringar som ville ha autografer, hon öppnade inte med att tjoa "Hello Skövde", och framrför allt kastades inga trosor på scenen.
Att ta ett kort kändes jätte retligt så jag satt och smög med mobilen vid kanten av bordet och skämdes öronen av mej när det blixtrade. Skulle ha frågat..
Kortet förställer när Gitz lämnar över en snaps karaff (!?!) som tack.

Ska tillägga att det va ridsport förbundet som tagit fram denna och jag är helt övertygad om att Maria inte kommer "snappsa" så vidare värst ur den. Men den va fin iaf!

Med motivationen på topp åkte vi hem, jag bytte om och sen iväg igen till stallet.
Heros tur igår och det va ett längre gallopp intervall pass på schemat för dagen.
Det är synd att han aldrig är startat i galopp för herregud va den hästen kan springa.
Och han älskar det!
Lät honom springa fritt på en grusväg och benen gick som trum pinnar och mitt i fullaste farten sparkar han backut och det är ett under att jag satt kvar. Han brukar inte göra så och har bara gjort det en enda gång tidigare. Då oxå, när han fick släppa loss ordentligt.
Sitta kvar när dom sparkar back ut i vanliga fall, är en konst, att göra det i full kareta är bara tur.
Sen började jag gapskratta och hade ännu svårare att att kontrollera mej och hänga med.
Efter en sån spurt är det menigslöst att få honom att varva ner. Då vill han springa hela tiden och skritten blir lixom mer joggande.
Han va så ivrig att han, när han stannade för att bajsa, samtidigt stog och kraffsade med fram hoven av otålighet för att behöva stanna.
Vädret va helt underbart och jag tog några fina kort.

Detta är en bild på blivande bostads marker för hästarnas del.
Den kyrka man kan ana längre fram, dit ungefär kommer dom flyttas. Härligt! :)

Denna bilden är tagen på den andra galopp sträckan vi avverkade. Inte lika fort till Heros stora besvikelse eftersom det fortfarande låg snö kvar.

Vi bor så det finns måååånga åker vägar, sånna där härliga med gräs i mitten.
Det finns skogar, broar, grusväg, asfalt, ja det mesta man kan önska för bra och varierad träning.
Och vill man ha sand vägar och träna backar så tar man bara transporten och åker till Töreboda på 20 min.

Detta kort är taget på en av de tre bil broar som finns här i Tidavad. Den anses av många hästar lite extra läskig för den "klicketi klockar" så om hovarna och till råga på allt ligger det ett vattenverk och brusar och forsar precis intill.

Väl hemma släppte jag ut en pigg och glad Hero i hagen.
Senare på kvällen hade jag och Calle film mys. Vi kollade på en skit-super-dålig film som hette Slither. Jag somnade som vanligt.
Calle brukar inte få vara i soffan men han hade fått vara så mycket själv på dagen för mamma hade tant dejt, så jag hade lite överseénde.

Min älskade Calle Kanel Kringla

Idag Söndag sov jag länge på morgonen.
Eller försökte iallfall. Har inte sovit så bra på sista tiden.
Sov i ett sträck mellan 05.00 och 10.00 ungefär, vilket är det längsta jag sovit i streck på flera dagar.. Skönt.
Idag va det Paxens tur att gå en långis. Inte lika långt som Hero förra helgen men en lite längre än vanligt.
Vädret va helt UNDERBART! Varmt och skönt och det kändes verkligen som vår.

Paxen innan ridningen.

Anledningen till varför man har kedjor att binda upp med inne i stallet.

Jag har en karta som jag beställt och köpt från lantmäteriet. En terrängkarta med dom flesta vägar och stigar utmärkta.
Denna karta är så väl använd att den snart trillar i bitar. Är nog dax att snart beställa en ny :)
Med på bilden är även min älskade buff i en hög. I lila såklart :D

Jag bor ungefär vid den lilla sjön, precis mitt i bilden.

Vi red iväg mot Ekby- Utby, och tog åkervägarna hela vägen tillbaka.
Fantastiska ridmarker!
För att vara unghäst är Pax väldigt lugn och stabil faktiskt. Det är inte mycket som inte går, fast ibland behövs lite övertalning.
Men hon är, utan att jag märker, ofta tveksam och lite rädd men vet att det inte är någon idé att krångla så hon gillar helt enkelt bara läget, biter ihop och trippar vidare.
Inte förrän hon trumpetar ljudligt i näsan, ni vet sådär som hästar gör när dom signalerar fara, så förstår jag att det är något hon egentligen inte varit helt okej med.
Hon går förbi det läskgia som ingenting, för hon vet att det helt enkelt är lugnast så, men måste ändå trumpeta det värsta hon kan. Detta gör mej alltid full i skratt. Varje gång hon gör så är ju faktiskt en kamp hon kämpar i huvudet utan att jag märker. Hon är så tapper. Går fram överallt, fast det är lite läskigt.

Dagens ritt bjöd bara på en riktig överraskning med sprattlande, fnysande och fan-farande. Följt av iväg-älgande med huvudet högre än mitt.
Orsaken till detta är faktiskt ganska förlåtligt för va tusan gör ensilge plasten uppe i träd topparna??

Pax gillar oxå att springa men det va mestadels skritt och trav som gällde.
Eller skritt och skritt.. Försök till skritt, hon har tendens till att vilja trippa upp i jogg. Inte takta, utan mer jogga långsamt. Hon kan jogga lika långsamt som t.ex Strax skrittar.
Släpper jag henne minsta lilla ökar hon och vill springa fortare. Så jag va helt genom svett kan jag lova..
Tog ett kort över samma bro som med Hero igår.

Denna bro hade vi en lång disskution om första gången vi skulle över, när hon va ny.
En enda gång, sen har hon alltid traskat över som inget.

Väl hemma i stallet fick jag spola av underredet, så att säga.
Benen och magen va lerigare än lerigast.
Hon va rätt svettig men inte överdrivet.

Man kunde tydlige se hur sadeln hade legat och den lämnar ryggraden fri och ligger väldigt bra på henne.
Bättre på henne än på Hero faktiskt för på honom glider den bakåt om man inte spänner för kung och fosterland.
Funderar på att byta till en Podium trots allt. Eller skaffa en till Hero iallfall. Fast inte i år.

Va ute i 3 timmar prick och skulle gärna berätta hur långt jag ridit men eftersom eniros jäkla skit-kart-system bara fuckar ur hela tiden så orkar jag inte göra ett till försök till att mäta.
Mer än 2 mil, mindre än 3.

Eftersom tv:n står på i vardagsrummet och det går någon musikal film där det låter som mössen från askungen sjunger och människor pratar med disney röster, så blir jag tokig snart och måste gå dit och stänga av dravvlet.
Lite vampyrer, varulvar, monster och spöken på tv:n, vore inte fel såhär lagom till läggdags :)

På onsdag fyller jag år.
Usch säger jag bara.. USCH!
Förfallet med storm steg.. Förfallet..
Kanse därför jag känt mej lite low senaste tiden..

But still, Rock On!

Calle

Jag kommer nog vara en helg bloggerska har jag en känsla av.
Alternativt en "korta-inlägg-på-veckorna-och-sumering-på-helgerna-blogg-Fia".
Jobbar till fyra, är sedan i stallet och kommer hem mellan åtta och nio på kvällarna.
Då är jag trött..
Har dessutom inte mått så bra senaste två dagarna. Inte bra alls.
Ridningen har iallfall flytit på som vanligt i veckan. Turas om och rider hästarna varannan dag.
Förut, tidigare ikväll när jag va ute i stallet fick jag ett infall när jag skulle ta in Paxen och satte grimskaftet i grimman som en tygel och kastade mej upp på henne och red en liten mini runda barbacka.
Kändes inte alls lika lätt och självklart som när man va barn.
Har bestämt att jag härmed ska börja rida barbacka minst en gång i veckan.
Kommer förbättra muskler och rygg betydligt och hästarna slipper skavet som blir i bakkant av sadeln nu när vinterpälsen är så skör och spröd.
Iallfall..
Tänkte skriva lite om Calle idag. Eller "Lilla Enebys Carl Gustav" som han egentligen heter.
Calle va med i stallet idag för han helt enkelt visade att han ville när jag va på väg hemifrån.
Han hade nog glömt att det va snö ute för han tjatde först om att komma in i sadelkammaren och när han inte fick det, pga Straxs blötlagda foder och endel annat ätbart, sprang han bort till bilen och satt nedanför bakluckan och ylade.
Calle är inte direkt, va man på hund språket hade kallat det, en varga-varg..
Snarare tvärtom..

Men det är för det jag tycker så himla mycket om honom. För han är lite granna fjantig och en riktig matte bäbis.
Jag önskar så att jag hade haft honom när han va en liten valp fjärt. Han kom inte till mej förrän han va två.
Av dom kort jag sett från hans ungdoms år är det ju så man vill äta upp honom!!

Calles skills, förutom att få människor omkring honom att smälta, är att han är väldigt intelligent. Och rolig. Han har humor. Han är, och kommer alltid vara en Tok Hund.
Han är lugn och slö innomhus men utom hus så är det full fräs som gäller.
Det går inte en dag utan att man skrattar åt hans små påhitt och olika beteénden.
Calles förra ägare Daffy, är en betydligt bättre och skickligare fotograf än mej.
Som detta, hon tog på Calle och hästen. Så fint! Och så typiskt!

Före

Efter

Jag skulle kunna skriva hela natten om hans äventyr och ibland nästan läskigt mänskliga fasoner.
Som tex, när han tiggde. Jag säger "tiggde" för han har slutat med det nu. Eftersom han insett att man inte fått något av att sitta och dreggla vid matbordet, så har hade han av Daffy lärt sej att arbete belönas.
Alltså sprang han och hämtade saker när man satt och åt för han trodde han på så sätt skulle bli belönad.
Han RÄKNADE ut att han skulle det.
Det roliga va att han bara hämtade mina grejer. Jag bodde vid det laget tillsammans med en kille som hade lika många skor, vantar, mössor och annat som jag, men det va bara mina grejer han hämtade.
Fantastiskt..

Eller som när jag i höstas lärde honom hitta tratt kantareller.
Ska inte ta åt mej äran alls egentligen för han lärde sej helt själv. Hade med klickern och visade bara en gång och han fattade direkt. Första dagen förstog han inte att det inte va till för honom att äta och man fick vara snabb när han hittade ställena så han inte hann beta av dom största och finaste.
Men efter att ha spytt upp två limpor med svamp hemma, senare samma kväll, så slutade han käka dom utan visade bara vart dom va.
Han sätter sej helt enkelt vid ett ställe med växabde fynd, och väntar till man kommer.
Vi plockade 90 liter svamp i höstas!!
Fantastiskt igen!

Innehållet av ett par hinkar trattisar

Ett annat exempel på hans lite väl utvecklade hjärna, är när jag hade besök av en lite hund rädd person.
Calle är inte farlig men han blir lite väl till sej och hoppas och är som en gutta perka boll sådär i början och för någon som är lite hundrädd är det inte så populärt.
Jag satte då på honom hans koppel och band fast i ena bordsbenet i köket, bredvid hans säng.
Vi hör alla sedan, hur han krånglar och pustar och arbetar med något. Jag smyger ut och hittar honom kämpandes med, hör och häpna, KNUTEN, till kopplet. Han gnager inte på själva linan utan på knuten för han insett att det är där han sitter fast!

Han har lärt sej att fånga och döda möss och det va en väldig användbar aktivitet när man bodde i hus!

En annan sysselsättning han lagt sej till med är att bita på naglarna. Sina egna klor alltså. Och han gör det snyggt.
Jag har inte behövt klippa klorna på hela senaste året nästan!! Bara fila lite ibland för dom blir lite vassa och fnasiga.
Snart lär han sej väl tvätta och städa oxå :D

Calle måste ses på riktigt för man verkligen ska förstå hur speciell han är.
Nån sa en gång till mej, minns inte vem, att han ser ut precis som hunden i The Simpsons. Och det gör han.
Den hunden är helt garanterat en pinscher!

Calle älskar mat och han älskar människor.
Han är lätt att älska och det finns nog ingen som tycker illa om honom.
Något som är väldigt skönt är att jag har så bra kontakt med förra ägarna. Dom bryr sej verkligen till 110% om honom fast jag haft honom mer än halva hans liv. Och gulligare människor får man leta efter!
Älskade, underbara tok Hund!

Calle i ett nötskal

Nepp, nu har jag träsmak något så pass till vida i mins stackars ända.
Godis i sängen till någon bra film :)

Läggdags för längesen, gott folk, för i helgen ska det ridas utav bara den :)

Rock On!



Långtur!

I går Söndag, va det långtur med Hero som stog på schemat.
Kom iväg lite sent eftersom jag va så seg och trött på morgonen. Söndagar är enda dagen på veckan jag får sova ut.
Hade planerat att rida runt sjön Ymsen.
Mamma och jag bestämde vart vi skulle mötas för hinkning och paus och 13.45 red jag iväg och Mamma och Calle åkte i förväg med bilen full av vatten, morötter, äpplen, snask, mat och läsning för hennes del.

Hero är rolig. Det är inte mycket som bekommer honom och han möter det mesta faror med ett otroligt lugn.
Skördetröskor, tåg, lastbilar, traktorer, konstigt underlag, mystiska lukter och ljud, inget är för honom något att bry sej om.
Vissa saker däremot, otippade saker, är för honom VÄLDIGT läskiga.
Barn som hoppar på studs mattor till exempel.
En gång en stackars kille som hade CP skada i benen och som rörde sej lite annorlunda. Livsfara!
Och små hästar..
Shetlandsponnier är för honom ett mysterium och det ska glos, fnysas och älgas förbi, så fort det bara går.

Fick ett kort taget i glo stadiet. Ni med hästar vet vad jag menar. Dom där sekundrarna innan trumpeten i näsborrarna följt av beslutet att det bästa är att lägga benen på ryggen och springa förbi.
Har ni tänkt på att det verkligen INTE går att rida snyggt när dom gör så.
Man hänger med som en vante mer än rider lixom.
Samma gäller när dom ska blåsa upp sej och trava med svansen lyft och puttra i näsan, med en trav med ben högre än en friser häst, ofta för att stila inför andra hästar.
Försök rida snyggt då. Försök!
Hästen rör sej som en gud och där sitter man som en säck och förstör hela bilden av vad som kunde varit ett sago ekipage..

På första hinkstället, efter ca 2,2 mil, väntande Mamma och jag trodde jag skulle kissa ner mej så jag sprang  iväg lite avsides och bidrog med min del till ekologisk odlande.
Kommer tillbaka och får se Hero i färd med samma syssla.
Måste man, så måste man helt enkelt :)

Red vidare och möttes upp av mamma igen efter ca 3,8 mil. Bytte till reflex jacka eftersom det började skymma. Hero drack, och sen skrittade vi sista milen hem.
Sammanlagt red vi 4,8 mil på 6,5 timma. Endel skritt men mycket lugnt joggande.
En bra "inför" träningsrunda inför Sämsholmsrittens, 8 mil, den 16:e april.
Han känns verkligen jättefin.
Älskade fina Hero Pero, inte det minsta trött utan pigg och alert efteråt.
Jag däremot..
Idag har jag inte haft tränigsvärk men varit stel i ryggen.
Måste verkligen börja träna den mer.
Hade en gång i tiden en amerikansk/svensk privatlärare i dressyr som var 5:e lektion hade salsa dans (!?!). Kan låta knasigt men hon menade på att svenskar är så stela i ryggen och att det va en mycket bra övning för att lösgöra sej i mellan partiet.
Salsa eller magdans. Får nog hitta på några liknande övningar igen.
Att man inte är 20 år längre heller tar ju ut sin rätt..

Kom hem från stallet vid 21.20 och va helt slut.
Någon som va ännu mer utmattad va Calle.
Han sprang och la sej i sin säng innan jag ens hann ta av honom täcket, tok hund!

Idag, Måndag, red jag Paxen en snabbis. Hon ska även få gå imorrn och på Onsdag är det Heros tur att skritta en runda.

Med ytterligare två bidrag till Euro-öm-stjärt-contest, varav det igår va en riktig 12 poängare, så ska jag och mina "buns of steel" nu gå och somna till CSI på tv:n, i sängen.
Jag kommer som vanligt, imorrn få googla mej fram till vem mördaren va..

Rock On!

Förhårdnader på skinkorna?

Lördag..
Eftersom jag jobbar, numera varje lördag, blir det som vilken vardag som helst, fast skillnaden är den där sköna känslan i kroppen när man vet att man kan sova lite extra dagen efter.
Jobbade alltså på förmiddagen, kom hem till kalas god mat som stog serverad på bordet, sov en super power nap på 15 minuter prick, och stack sedan till stallet.
Calle har, när det börjar närma sej varmare klimat, börjat påpeka lite smått att han faktiskt är villig att följa med nu igen. Han har ju som sagt legat i ide hela vintern och lyfter knappt på huvudet när man åker hemmifrån.
Eftersom jag ska börja ha med mej kameran, i blogg syfte, och hade den i handen tog jag en kort på honom.
Han har ju blivit bättre på bild alltså..

Dagens Calle :)

Ingrid sötisen hade mockat åt mej när jag kom till stallet så det va bara att hämta dagens rid häst, vilket idag va Paxen, och ge sej iväg.
Hero gick ett bra, halv långt och snabbt pass igår och ska få gå en riktig långis imorrn.
Pax brunstar och betér sej lite halv märkligt mot sin hag kamrat och bästa kompis, Strax.
Hon föl tuggar lixom och slickar och naffsar honom i rumpan. Han kan nog inte bry sej mindre till hennes stora besvikelse..

Pax innan ridturen

Red en bra sväng på 1,7 mil. Jag och Ingrid hittade den förra veckan och mätte upp den med hennes forerunner och den innehåller allt man kan önska av en bra och varierad runda. Asfalt, grusväg, skogsväg, långa raksträckor för galopp intervall träning, kurvig och kullig grusväg i skog, en trä bro, två bil broar, samhälle, skog och åkrar.
Hästar finns det överallt i dessa trakter men just en häst lägger man på minnet för den är så himla fin.
En P.R.E, tror vi att det måste vara. Ser ut som en sago häst.
Gör ju visserligen mina med.. Paxen ser ut som en sago-prinsess-mini-häst, och Hero som en sago-älg.
Men den här ser ut som en enhörning. Är bara hornet som saknas.

Den kommer verkligen inte till sin rätt på bilden men ska ta bättre fram igenom

En sak har jag funderat på.. Med tanke på hur många timmar jag spenderar i sadeln och med tanke på hur öm jag mer eller mindre jämt är i bakdelen så kan man ju undra om man kan få förhårdnader på skinkorna?
Man kan ju få det under fötterna, i händerna och till och med på knäna, för just det har jag börjat få på senaste tiden genom jobbet
Alltså borde man kunna få det på sitt-köttet.
Jag ligger ju rätt pyrt till om så är fallet.
Emma "järn-stjärten" Svanäng.. Det vore nått det!!
Ha ha!

Nej, nu har jag inte tid med det här längre. Har dessutom en hård trä stol vid datorn och vid ovanstående nämnt bekymmer inser ni nog problemet :D

Rock On!
(vilket numera kan ha fler betydelser)

Sydnärke ritten 2/4

Då va licens och start avgift betald och mottagen och den 2:a april ska Paxzina debutera sin tävlings karriär med en Clear Round på 4 mil.
Nu börjar väldigt snart härliga tider igen :D

Piss väder

Sådär, nu har jag nog kommit i ordnig med min blogg.
Va ute och red på Paxen idag i regn rusket. FY!
Alla klagar på den långa vintern men det har iallfall varit bra ridväder.
Kallt och fruset och vägarna har varit perfekta bara man broddar ordentligt och klär sej varmt.
Vet inte hur många timmar och mil jag spenderat i sadeln denna vintern.
Skritt, skritt och åter skritt.
I år kom jag på den briljanta idén att lyssna på ljödböcker när jag rider.
Det har tagit vinter träningen till helt andra nivåer kan jag lova!

En anna rolig händelse för detta året är att jag fått en super kanon trevlig stall och rid kompis som även hon sysslar med distans.
Så himla roligt att ha någon att ventilera tankar och planer med, inte bara vad det gäller ridningen ;).
Hon har verkligen gjort allt så mycket roligare!

Åter till regn rusket..
Hade gärnat stannat inne idag efter jobbet men träningen går före.
Lilla Paxzina bekommer det inte alls utan hon skuttar på lika glatt som vanligt i snålblåsten och is regnet.
Calle är fortfarnade kvar i ide stadiet.
Han lixom sover jämt på vinterhalvåret.
Vill inte gå ut alls och man får släpa ut honom för han ska göra sina behov.
Frusnare varelse får man nog leta efter :)

Skickar med en bild från en helt fantastisk fin vinterdag för nån månad sen.
Tagen från ryggen på lilla fröken röd förstås!

Nu ska jag käka och sen som vanligt somna framför tv:n till något program jag inte kommer hinna se slutet på.

Rock On!

Dagens teknik..

Suck.. Sitter här och försöker få ordning på bloggen men det va lättare sagt än gjort det..
Hero är iallfall sötast i världen med sina grimarser!