Bloggbild

Bloggbild

tisdag 16 april 2013

Riktigt sjuk

Jahapp.. Då åkte slutligen jag på att vara ordentligt sjuk. Feber, sjukhusbesök, penicillinkur, olika sorter med smärtstillande och så lite penicillin-överkänslighet, vilket resulterade i ett par dagar spyendes som en kalv för minsta intag av mat eller vätska. Jag klarade mej på håret från att bli inlagd i alla fall :). Och nu känner jag mej som en elitidrottare om man jämför med hur ynklig jag var i Torsdags och Fredags när det var som mest illa.

När man är i min ålder och blir så sjuk, så finns det bara en att ringa: Mamma! Och när den självständiga 30+-dottern ringer Mamman och äntligen ger henne en chans till lite omhändertagande så kommer hon som ett skott och hjälper till med hundar och hästar och ger aldrig upp försöken att få i sjuklingen mat och vätska. Hon har erkänt att det värmer ett Mamma-hjärta när barnen ber om hjälp och man äntligen får vara lite mammig.

Om man har 4 hästar och 2 hundar kan man inte bara dra täcket över huvudet och vara sjuk i fred utan är faktiskt beroende av hjälp. Och när man är beroende av hjälp så blir man så rörd och tacksam när det kommer från alla håll och kanter.
     Fina Trine till exempel, som fodrat och vattnat och tittat till min hästar dagtid. Gulliga Ingrid och Johan som trots att dom själva är krassliga, har mockat och fixat med Lina. Härligaste Lars och Ingegerd som tog stallet här uppe i helgen och skickade dagliga meil med bilder från stallbyggnationen och värmande ord som får mej alldeles tårögd. Ingegerd kom dessutom på hembesök och hade med både blåbärssoppa och fruktsocker till den Veka. Bästaste Ulrika som ridit både Hero och Wilda Musen, skött stall, friserat ponny och köper presenter till sjukfrun. Sötaste Frida som ridit Hero och så lilla Mamma förstås, som tagit hundarna, skött hemmet, mockat till Lina, kvällsfodrat och vattnat hästarna och varit den bästa sjuksyster man kan tänka sej.
     I skrivandets stund sitter jag här och lipar över alla snälla människor men dels har jag rätt lätt för att gråta överlag men så kan penicillinet och smärtstillandet ha en viss inverkan kanske ;)

Ulrika och Wilda & Frida och Hero

I nöd och lust heter det ju. Det är i "nöd" som man märker vilka människor som verkligen har "lust". Det har hänt lite saker i nya stallet men jag skriver ett inlägg med massa bilder imorrn istället :)


torsdag 4 april 2013

Höga som hus

Dagarna rullar på och igår var det dags för återkoll av tänderna på Wilda och Hero och även en helkoll i munnen på Lina. För er som inte är så hästinsatta så går det ut på att en veterinär kommer ut, sprutar hästen full av lugnande, bänder upp munnen med en ställning och raspar sedan ner ojämnheter och drar ut tänder om det behövs. Eftersom jag inte är miljonär så fick Totte slippa eftersom han inte visat några som helst problem varken med bett, hull eller att tugga sin mat.
     Att knarka hästar är både hjärtskärande men samtidigt fantastisk roligt. Att se sina annars pigga, alärta hästar bli helt groggy är lite skrämmande men dom ser ju så otroligt roliga ut! Dessutom kan man passa på att pussa ihjäl dom i hela ansiktet utan att riskera en danskskalle, fläskläpp eller bli slickad så man luktar sur disktrasa i fejjan resten av dagen..

Först ut var Wilda Musen. Hon ser mest bara trött ut och är hög med värdighet.
 
 
Sen var det Linas tur och inte helt otippat fick hon sprutas med en extra dos lugnande. Skräll.
 

Sen har vi då Kung Hero. Ingen kan knarka som Skrånken :D.
Väck
 
Väckare
 
Väckast!

Linas sår är iaf så gott som helt bra. Hon har gått klart penicillin-kuren och ska sättas igån på Måndag igen. Dock var hon lite seg igår kväll och även i morse men inte så konstigt när hon blev precis fullsprutad av både lugnande, smärtstillande, vaccin, plus penicillinet, igår. Hon är inte en lika säker sprutnarkoman som Hero Pero :).
     Hero har ju varit gallig i benen och stått en vecka i väntan på att Kina skulle kunna titta på honom igår och göra ett utlåtande. Hon kände igenom honom och vi fick trava upp utan att han visade minsta hälta. Sedan böjde hon honom och även där påvisades ingen hälta. YEY!!! Han var ju aldrig halt eller ens öm men när ens häst man känt i flera år helt plötsligt är gallig dagen efter ett ridpass, vilket verkligen aldrig händer annars, så känns förändringen så mycket mer i hjärtat än det egentligen är. Man är ju så sjåpig när det gäller djuren.  Alltså kör vi enligt plan och siktar först på SM:et på Göingeritten. Tjoflöjt! :D