Sämsholmsritten, 80 km

Tävligen igår..
Ja, den slutade ju lyckligare än lyckligast kan man väl säga :)
Vi har ju alltid av någon konstig anledning, varit sena iväg på tävlingar och alltid kommit dit, lastat ur och veterinär besiktigat på en gång nästan.
Men efter Sydnärke kände man verkligen hur skönt det va att vara på plats i tid så 05.30 igår morse va det meningen att vi skulle komma iväg och vi blev bara 7 minuter sena.
Ingrid-hjärtat, hade då hunnit släppa ut dom andra hästarna OCH mockat både sin och min box.

Ska kortfatta dagen.
Förbesiktning, blanka papper.
Ut bland täten på första slingan, tillsammans med Jessica Holmberg och Eva Mårgård.
Kände ganska direkt att dom tänkte satsa mer än jag hade planerat så jag frågade hur snabbt dom tänkte rida.
Caroline Rogner hade, när hon hade Hero på foder, novis kvalificerat honom. Jag däremot som ryttare behöver även jag kvalificera så jag måste rida tre 8-mils tävlingar, där snitt hastigheten är UNDER 16 km/h.
Jessica sa att dom satsade på att rida över den hastigheten så jag saktade in och väntade in nästa gäng, vilket va självaste skimmel ligan med Heros förra stall och hag kompisar Obelix och Vient med deras ryttare Mia Lindgren och Olof Martinsson.
Obelix va ju klart den vackraste hästen på hela tävlingen. Han ser ut som en sagohäst verkligen!
Med i vita gänget va även Karin Gadde-Jennische på sin Mr Portello, vilka Hero och Caroline red en 8:a tillsammans med på Björkviksritten förra året.

Skimmel Power!

foto: Caroline Rogner

Hero är rätt stor för dom som inte förstått det.
Hans ben och hans steg är lite längre än andras så när dom andra tre galopperade i godan ro så travade Hero.
Och när han galopperar i sin rullande och energi snålaste galopp, ja då hängde ingen annan med utan att då behöva öka.
Dom gånger jag låg i täten så drog vi nästan genast ifrån så jag försökte ligga bakom nån av dom hela tiden vilket Hero inte alls gillade och arab-slog med huvudet för att visa att han var missnöjd.
Så fort han fick ligga först sprang han med spetsade öron och verkade inte bry sej att dom andra hamnade bakom.
Men när han låg bakom så gick det lixom gnaggligt och vi hittade inte flytet.

Inne i grind pulsade han ner ganska fort och gick igenom med blanka papper igen.
Ut på andra slingan va vi nu med flit ensamma.
Det flöt så mycket bättre.
Nu kunde han springa "långsamt" i sin egen snabba takt lixom.
Men varken första eller andra slingan ville han dricka. Fast det är inget nytt. Han dricker inte förrän han blir törstig till skillnad mot Paxzina som dricker så fort hon ser vatten.
Jessica och Eva låg fortfarande i täten men jag hade ingen avsikt alls att försöka knappa in på dom.
In i andra veterinär grind där han återigen gick igenom med blanka papper.
Ut på tredje och sista slingan, utan att ha tappat någon sug eller ork. Och det gällde både mej och honom.
Eftersom jag inte satstade på placering utan att få tävlingen genomförd godkänd, så skrittade jag på alla ställen det va smala och steniga stigar. Skrittade även där det va djup gegga mojja och där det va stora mackadam stenar.
Så onödigt att åka ut pga av hälta när man genomfört hela tävlingen och jag hade inte brottom så jag lyxade med att ta det lugnt på dom lite knivigare ställena.
Den här gången drack han verkligen duktigt. Både på hink ställena och i skogen i diverse pölar.
Galopperade in i mål med en glad och pigg Hero som äntligen fick springa lite igen, efter den lugna slingan så jag hade nästan svårt att få stopp på honom :)

Slut besikting

I slutbesiktningen gick han återigen igenom med blanka papper, och när han va klar och godkänd kom Gitz och gratulerade mej till en andra placering!!!
Eva hade åkt ut i andra vet grinden så det va bara Jessica före mej.
Ni anar inte min lycka!!
Först och främst att ha genomfört tävlingen. Men sen att placera oss!!
Och därmed är det officiellt att jag klar för lag sm:et!
Och dessutom klarade jag ritten på godkänd tid för novis kvalificeringen!!

Äro varvet efter prisutdelningen.

Guld: Jessica Holmberg - Ruwacha

Silver: Jag och Hero

Brons: Olof Martinsson - Vient. Som även fick priset Best Condition!

MEN..
Det känns nästan lite fusk att ta åt sej äran..
Först och främst Hero. Det är som att vara pilot på ett flygplan som redan har autopilot. Man behöver bara styra och hålla nere farten utan att kampa.
När man varken behöver driva en seg häst eller kämpa med en som är lite för het är det bara att åka med lixom.
Och bara det faktum att Hero gjort ett par 8 milare tidigare med Caroline gjorde ju det hela betydligt lättare. Hade ju varit skillnad om det va hans första, ever! Hon gjorde verkligen ett super kanon jobb, den tiden han stog hos Mia Lindgren i Gottröra!
Och sen teamets hinknissar. Min mamma gör så gott hon kan men hon är både lite o-ung och lite skröpplig i sina knän, men nu när Ingrid va med va det som en dröm.
På pauserna hade jag verkligen paus lixom.
Och hon bar sadeln och konka vatten och allt sånt där jag gör själv annars.
Så det känns lite fel at ta åt sej äran för något som hästen och medhjälparna bidrog mer till.

Vägen hem va som en dans på rosor. Va trött men sååå lycklig.
Så håll i er nu för nu kommer en bild bomb med bilder från går dagens ritt.
Alla bilderna här nedan är tagna av Caroline Rogner.

Älskade Hero!!

♥