Sydnärke ritten

Dagen efter..
Lite trött och lite stel och lite ont  i ryggen men sååå lycklig!!
Älskade fina, underbara, lilla tappra Paxzina!
All ära åt Hero men hans allra första tävling va lite hysterisk och både högt och lågt, kan man säga.
Inte ohanterbart, och inte värre än endel hästar man ibland ser ut på tävlingarna runt om i landet, men lite för mycket nerver och unghäst lixom.
Lilla Paxen däremot. Det finns inget som bekommer henne.
Visst kan hon tycka endel saker är lite annorlunda men hon kämpar alltid på och biter ihop, fast hon upplever nya saker.

Dagen innan duschade jag henne och vi skulle last träna med Ingrids "step up" transport.
Det gick sådär först men efter att ha krånglat, halkat och satt sej på rumpan så fattade hon och gick av och på, av och på, hur lätt som helst. Det tog bara några minuter.
Vi packade Ingrids stora bil precis full med utrustning. Jag menar verkligen propp full!
Det är verkligen inte alla bilar som tar två tävlings ekipage och all deras utrustning, deras hink nissar och så all mat på det..
Och så igår morse bar det iväg.
Både Pax och Strax lastade sej så gott som själva.
Väl framme så stog dom snällt kvar i transporten, när vi fixade med anmälning, start nummer och annat.

Förbesiktningen gick som inget.
Pax stog snällt och lät sej både pulsas och undersökas av veterinären utan några problem.
Hon hade 44 i puls vilket är väldigt bra för en liten tjej som aldrig sett en kaotisk tävlingsplats förut.

Vi packde ur lite grejer och så fick jag syn på min dröm bil.
Kanske inte dröm bil men dröm färg, på bil. Lila!!

Kameran gör inte färgen rättvis. Den ser mer blå ut här på bilden men i verkligeheten va den jätte lila!
Motiv lackeringen i fram, med en vampyr/ängel-tjej med väldig för tunn tröja så man kunde lista ut att det va kallt, där hon befann sej, kan ju kvitta..

Mamma tog lite kort från uppvärmningen.
Hon är inge vidare på att ta kort. Alltså att ta dom. Hon är så upptagen av att titta på alla andras hästar och kolla start listor och pricka för vilka hon sett, vilka som är släkt, vilka ryttare hon känner igen osv, så hon glömmer att ta kort.
Min syster är jättebra på att ta mycket kort.

Iallfall, här är från uppvärmingen några minuter innan start.

Paxzina kändes lika stabil och fin som på hemma plan. Inga konstigheter här inte!
Paxzina har svårt för att skritta. Hon vill gärna strutta upp i skritt/jogg. Typ lite tölt aktigt.
Fast man sitter inte obekvämt på några vis och det går lika fort som en vanlig hästs, skritt så jag har inte brytt mej om att jobba bort detta. Hon skrittar så himla långsamt annars så det är ett bra sätt att hinna med :)

Detta kort är på Ingrid och Strax, och på oss bakifrån när vi är på väg mot den lila bilen för att titta på den ovanifrån.

Kort från starten där vi siktade på att ligga först eftersom Strax kan bli lite het om det kutar hästar före honom. Paxzina iväg först över start linjen med spetsade öron :)

På banan va det endel snö och is.
Men Paxen pinade på och hängde med bra.
Dock har hon lite annorlunda hastigheter på sina gång arter än andra hästar.
När Strax travar så är hennes trav för långsam, och hennes galopp lite för snabb, vilket resulterade i att vi travade och fick galoppera ikapp, travade och galoppera ikapp osv..
Hon drack på alla ställen det fanns vatten, och hon till och med kissade!
Hon har aldrig kissat förut när jag ridit, utan alltid väntat till hon kommit hem.
Men Strax ställde sej och kissa och eftersom Paxen alltid ska härma honom så gjorde hon likadant :) :)
Hon kändes lite trög ibland, speciellt om det kom hästar och skulle förbi. Möjligt att hon fortfarande brunstade lite.
Men inget som va till besvär på något vis.
Vi red tillsammans med en jättegullig tjej som hette Anna Lindholm , som oxå red ett 5 årigt sto som hette Itz Sheila. Oxå det stot, väldigt duktigt!

Inne i grind sen, efter första slingan, hade Paxen en puls på 60 direkt efter och hade kunnat gå till IN tiden direkt egentligen.
Strax va lite upp i varv och så va det ju en celar round så vi väntande på att han skulle coola ner sej lite och gå ner i puls.
Veterinär undersökning gick bra, men att bli kollad i munnen av en okänd person, gillade hon inte, så det måste vi träna på att främmande männsikor gör.
Gick igenom utan minsta anmärkning på något. Puls 54.

Ut på andra slingan så va det något som släppte.
Hon va så pigg och glad. Hon frustade och ville galoppera hela tiden.
Jag behövde inte driva henne en ända gång, fast hästar sprang förbi, nu ville hon snarare hänga på!
Jag fick tvärt emot vad jag brukar göra, hålla in henne, så pigg va hon. Men absolut inte på ett bråkigt sätt.
Pax bråkar aldrig och tjaffsar med huvudet, däremot kan man alltid rida henne med slaka tyglar. Som Hero.
Fast nu fick jag hålla henne kort lixom.
Vi rullade på i en jätte behagalig galopp. Hon kan springa mil efter mil efter mil i denna gångart.
Nu va det Strax som antingen fick slängtrava för att hinna med eller gå upp i galopp och då va det bara att släppa lite på henne så ökade hon direkt och la sej rullande på växlen högre.
Underbar!

I mål sen kom vi, ett gäng glada hästar.

Målgångs kort!

I slutbesiktiningen hade hon en puls på 48 och gick igenom med blanka papper igen.
Fina, fina, finaste Paxiluren!!

Men hur duktig hon än va, och hur stolt jag än är, så va det faktiskt inte hon som va dagens hjälte..
Jag hade faktiskt inte förväntat mej annat av henne, hon ÄR en duktig liten kicka och det visste jag ju innan.
Nej, dagens hjältar är den lilla shetlandsponnyn Bran och hans matte och ryttare Pauline Eriksson.
Jag blir alldeles rörd..
Denna lilla fantastiska varelse, sprang med precis lika fort som våra "stora" hästar och den illla flickan Pauline höll ut precis lika bra som vi vuxna.
Bran va i så himla fin form. Inte så där som man brukar se shettisar, tjocka och feta och stora som tunnor.
Han såg ut som en liten häst.
Och Paulines pappa.. Han va verkligen dagens pappa! Han va så stolt över sin dotter och så engagerad!
Tog en massa kort på detta hjälte ekipage.

Innan start

Godkända vet grind 1

Godkända i slutbesiktningen och i sällskap av en lycklig Emma :)

Ingrids man Johan kom även med och Strax röv fick äran att vara med på hörn.

Lyckat och lyckligt ekipage!

Pauline sökte upp mej efter ritten eftersom jag frågat henne om jag fick ta några kort på dom.
Hon berättade att dom flesta hästar inte va snälla mot hennes lilla Bran och skulle sparka och markera, fast dom inte hade rosett i svansen.
Paxzina däremot, kune man springa in i baken på utan att hon gjorde något så därför valde hon att följa oss.
Hon va så glad och sa att det här va den bästa och roligaste tävlingen hon och Bran hade genomfört och då har hon ändå tävlat tre riktiga 5 mils tävlingar med honom.
Det är tjejer som Pauline som gör att man funderar på att faktiskt skaffa sej barn i framtiden.

Jag och Ingrid kom med på pris utdelningen och fick varsin säck med foder.
Paxen fick en rosett och så fick vi en påse med ett väldoftande människo schampo.

Paxe Smasken shake-ar loss!

För att sumera kunde det inte blivit bättre.
Det som däremot inte va helt lyckat va hur fästa Strax och Pax är vid varann.
Dom gnäggade efter varann HELA tiden om den andra va mer än 3 m bort.
Pax tog det bättre än Strax men så är det ju han som har rollen som storebror och beksyddare.
Han va nästan hysterisk när hon inte va i närheten.
Alltså har vi lärt oss att INTE åka på tävling med två hästar från samma stall..
Fast jag hade absolut  inte gjort det ogjort. Strax lärde Paxzina en massa nyttiga saker den här dagen som att dricka så fort det finns vatten, kissa med ryttare på och va moraliskt stöd på banan och i grindarna.

Hemresan gick bra och det va pigga och fina hästar vi släppte ut i hagen.
Hästar som rullade sej och gnolade in sej det värsta dom kunde i leran med sina fina täcken, ben lindor och rena manar och svansar..

Väl hemma möttes jag av en liten överraskning som hundvakten Mathias lämnat.

Det blev för mycket så jag började lipa. Hela dagen hade varit så lyckad.
Lilla Pax så duktig och så lilla Bran och Pauline..
Våra hinknissar skötte sej exemplariskt och Calle hade varit en dröm enligt Mathias.
Sen kan det ju hända att jag va lite trött oxå, som gjorde mej lite extra sentimental..

Mina djur är verkligen det finsate jag har.
Världens bästaste Calle och världens bästa hästar :D
Evig kärlek..

❤❤❤