Fotografering

Händelser..
En del har hänt.
Vi börjar med helgens fotosession. Jag blev för ett tag sen kontaktad av fotografen från Hökensås- och Billingeritten. Mattias Malmgren.
Ni som tävlat vet vem han är och har nog uppskattat hans fina kort lika mycket som jag själv. Iallafall, han hade lite foto o film idéer och undrade om det var något jag kunde tänka mej att ställa upp på.
Har ju tagit en del modell kort i yngre dagar men det är inget jag trivts alls med. Kände mej så obekväm så det finns inte. Men att ta kort med sin häst? Åh, vad roligt!!
Så in med Hero i åklådan, jag sminkad och stylad och med oss hade vi min Lotta med magen på skaft.
Först till Ekudden stranden och sedan till ny bygget på andra sidan gästhamnen i Mariestad, precis vid gångbron. Jesus i mitt skal vad folk glodde!

Här är några av bilderna!

Hero uppförde sej som vanligt som en klippa och lastades ur och på både här och där, gick fram och tillbaka på de olika platserna, posade, lydde order och gjorde mattes hjärta lika stolt och varmt som alltid!
Mattias undrade över mina reflektioner och tankar om korten och jag känner att den jag gillar bäst är den översta. Den när Hero skuggar mej. För mej symboliserar den att det faktiskt är jag som är i skuggan av honom. Man får ofta beröm över hur bra man lyckats med honom och efter tävlingar är det mej man grattar och inte han som faktiskt gjort det riktiga jobbet. Det är ju han som är huvudpersonen av oss. Han är duktig ÅT mej. Inte bara P.G.A mej.
Detta va hur kul som helst och kommer att göras om fast med andra teman och idéer.

Nog om det.
Det andra som hänt som är bra men kanske inte så sprudlande roligt är att Paxzina åkt till sitt nya hem.
Hon kunde inte fått det bättre. All min gnällighet och petighet med att hitta ny ägare har äntligen lönat sej. Paxen är numera herrskaps-häst och kommer få en alldeles egen människa, som hon inte behöver dela med andra hästar. Ett livslångt hem med dom bästa tänkbara förhållande. Vad mer kan man önska en så älskvärd lite häst?
2 hela mil härifrån, till stans veterinärs, mamma.
Dessutom ska jag få tävla henne lite nästa säsong. Bara så jag har till mitt noviskval iallafall.
Så visst är jag glad, men ändå.. Finare,gulligare, vänare, häst finns inte.
Tur Ingrid va med när vi levererade henne, så jag samlade mej och inte börja gråta och ha mej..
Sen fick jag ett lila jättefint täcke, av Paxerns nya ägare, att ha till nån av mina hästar. Gulligt va? Hur ofta får man en gåva av den man säljer något till?
Paxzina kommer få det så himla bra. Ja bättre hade det inte gått att få det faktiskt.

Mansion de Pax

Uteboxar deLux

Speciellt nu med Pax innanmätet!

Så nu har jag bara Heroinet och Lill Fnotte Tott kvar att hållas med.
Totte rids som vilken världsvan läromästare som helst och just nu last tränar vi lite varje dag. Han är så duktig. Desto ondare gör det att det är han som kommer sakna Paxen mest tror jag, eftersom det bara va hon som aldrig va dum mot honom.

Ingrid och Johan har fixat så att hagen drenarats och grusats upp, vid ingången. Jag har aldrig sett en sån clean och ren hage i oktober-november kan jag lova! Helt underbart att slippa mugg och skit!

Till helgen ska jag och Ingrid iväg på föreläsning med Leonard Liesens. Det ska verkligen bli spännande och en kick i rätt riktning i vinter mörkret. Speciellt nu, när upphetsningen över nästa års tävlings säsong börjar lägga sej :)

Nu ska jag plugga. Som vanligt..
Hare gott som fan, allahopingar!