Smörgåsbord

Eftersom jag inte skrivit på ett tag kommer detta inlägg handla om lite av allting så orkar man inte läsa allt kan man helt enkelt välja den varelse man önskar att följa. Ett smörgåsbord av djuren Svanäng. (Det lät INTE bra, men ni fattar vad jag menar). En del tråkigheter men andra bra saker oxå.

CALLE
Vi börjar med det lite mindre roliga som hänt. Stackars lille Calles hemska öde. Som ni tidigare kunnat läsa så har det varit några turer med mystiskt beteende som jag trodde berodde på statiska stötar från nya sängen. Förra helgen hände något som defintivt INTE berodde på sängen. På Lördag kvällen förr-förra veckan släppte jag ut Calle som vanligt och han sprang ut på gärdet och tänkte lukta på granngårdens katt som har sitt "ligga-på-lur" ställe där ute. Han fick syn på katten och satte efter. Då ser jag hur han helt plötsligt trillar ihop med bakbenen och lixom släpar bak-kroppen efter sej. Han skriker i panik och kravlar sej till mej. Forfarande förlamad i bakkroppen rullar han ner i diket och jag lyfter upp honom och springer in med honom. PANIK! Väl inne ställer han sej upp och går själv. Dessa förlamnings-attacker inträffar ytterligare ett par gånger på Söndagen. Då trodde jag det var ehrlischias eller borrelia. På Måndag åkte vi in till Vadsbo veterinär och där konstaterades efter blodprov och en del tester, diskbråck på nacken. :(
     Diskbråck går för det mesta över av sej själv men bara om hunden går på strikt vila och rör sej näst intill ingenting i 4-6 veckor.. Säg det till en annars levnadsglad pinscher. Så jag har på veterinärens inrådan byggt en liten "Calle-gård" med kompostgaller och det är bara den plätten han får röra sej på..

Calles lilla corner

Mobilt fängelse :(

     Stackars lilla, älskade, fina Calle.. Det värsta av allt är att jag visserligen fick smärtstillande utskrivet men ska bara ge det dom dagar han har väldigt ont. Han måste nämligen ha ont för att vara rädd om sej och ta det lugnt. Hur tror ni det känns för mattehjärtat, att se sitt djur ha ont och sedan dessutom stänga in honom. Önskar så jag kunde förklara.

     Jag har fått jätte-mycket stöd och lugnande ord av Calles första/andra matte Daffy. Hon var hans första matte innan mej men hon är även hans andra-matte tillsammans med mej. Jag har en princip. Om tidigare ägare vill vara delaktig i något av mina djurs liv så räknas dom fortfarande som"matte".

     Man får se det positivt. Det var inte ehrlischias eller borrelia. Hade det varit en fästingrelaterad sjukdom är ibland utgången dödlig på dom hundar som antibiotikakuren inte biter på..

     Calle blir  i alla fall långsamt bättre. Från att ha varit helt apatisk nästan, så har han börjat tigga mat igen, gnaga på sina klor, yla när man går och gluffsa i sej sin mat snabbare än än jag hinner blinka. Fast han är fortfarande ginglig och inte alls det torra skinn han annars far omkring som..

TOTTE
Nu till lite roligare händelser.
Duktiga, finaste Tottemannen. Eller Lillpitten som jag kallar honom. I Söndags förra veckan, lastade jag på Totte på transporten och åkte till Sofia och red med henne och Bandy och även hennes medryttare på Sofias mans häst, Bento.
     Har lasttränat en del med Totte och själva lastningen är inga problem. Däremot när jag va ute och provkörde honom lite, några dagar innan, så kom han på att när han väl är på lastat så går det inte att lämna huvudet, framme i transporten, då backar han ut igen. Så man behöver alltså hjälp med någon som fästar bommen i bak.
     Sagt och gjort, väl framme lasta vi av och red en skrittrunda på 9 km. Totte var jätteduktig. Lämnade honom även i Sofias stall i en box, när vi va inne och fika. Inga problem där inte. Han blir nog en kanon distanshäst i framtiden, det är jag helt övertygad om :)

Totte på tur. Sofias fina

Vimsa i bakgrunden.

Sofia har en pudel som heter Vimsa. Helt underbar hund alltså. Så jag har bestämt att när Calle blir 10 år ska jag skaffa mej en storpudel. Tror att många inte förstår vilken underbar ras det faktiskt är. Man ser bara en fluffig utställningshund när det i själva verket är en hund med otroligt trevlig personlighet och vilja att vara till lags. Visste ni att pudlar tillhör en av de intelligentaste raserna? Sofia klipper Vimsa kort så hon dessutom är snygg!

Finast!

Lägg märke till den fantastiskt

rena volvon i bakgrunden. :)

Tillbaka till Totte igen så vill jag bara säga att Sofia faktiskt tyckte han va söt! Så det så!

HERO
Med Hero händer inte så mycket nytt. Han bara går och går och går. Vilken härlig häst han är. Även om han kanske ibland vill lite fortare och mer än mej själv. Får han ligga först och vi är ute på åkervägarna på "Man" (maderna), så får man hålla honom för kung och fosterland för han inte ska sticka åt helskotta.. Ibland funderar jag på att det vore kul att prova att starta honom i galopp men jag tror samtidigt att det nog är bäst att inte väcka den björn som sover.. Han skulle nog tycka det va så så roligt att det skulle börja visa sej på tex puls, på tävlingar. Men det vore kul, som sagt.
     I Onsdags förra veckan red jag en lite längre tur, runt sjön Ymsen. Det blev ca 4 mil och vi höll mest jämn och fin galopp hela tiden förutom några km i början och slutet och så vid pausen vid Ymsens badplats förstås. Hero är i bättre form än mej kan vi ju ganska snabbt konstatera i alla fall. Solen sken och fåglarna kvittra och vi hitta massa blåsippor :). Härligta tider! Älskar våren!

     Idag Onsdag red jag "1,7-rundan" som vi ska rida på träningsritten som jag ska ha på Söndag. Hero är som duktigast när man tränar själv faktiskt. Då ligger han i galopp  på stadiga 19,5-20 och kan gå hur långt som helst känns det som. Rider vi ihop med Ingrid och Johan måste jag antingen ha någon som bromsar framför eller så får jag kämpa mej svettig med att försöka hålla honom. Då undrar ni varför jag inte rider med bett? Grejen är att med bett så sätter han bara huvudet rakt upp och gapar. Har jag martingall så leder det bara till att han snubblar och går ner på knä och härjar så det är, tro det eller ej, inte så många andra alternativ som återstår. På tävlingar går det bra. Såvida jag har en broms.. Och sista slingan är det ju bara bra om han ligger på och vill springa själva.

ORION

Vem är nu detta? Jo, nu kommer vi till lite roliga nyheter i Team Arabian Hero. En ny stjärna har nämligen kommit till teamet och han ska tränas och tävlas för att göra det lättare för ägarinnan att sälja honom.

     Orion är en trarab (arab/travare) på 7 år, e. ElCatero. Jag fick innan höra att han va en liten buse och att han kastat av en spekulant på ridbanan bara nån vecka tidigare. Annars skulle han vara snäll i all hantering. Eftersom jag red in/red till problemhästar när jag va yngre och tåligare så har jag av erfarenhet lärt mej att 90% av fallen beror på rädda ryttare och väldigt glada hästar. Så länge dom inte sparkas och bits och är snälla i hantering men "besvärliga" när det kommer till ridandet så beror det endast på att hästen vill mer än de som rider.

     Sagt och gjort. Jag tog med min westernsadel (med kärring-knoppen) och åkte dit och tänkte rida hem honom då han endast stod 5 km bort. Vad händer på vägen hem? Absolut ingenting. Visst, han va väl pigg och ville väl röra sej fortare än skritt men so what. Har man ridit Hero "pansar-nos" så är Orion en fis i havet  :)

     Inte några dumheter alls har han hittat på sen han kom för en vecka sedan. Snarare tvärtom! Han har gjort det väldigt trevligt för mina hästar i hagen. Fick höra att han skulle vara ganska dominant i hagen och tänkte att det kunde vara ett problem med Hero sur-mule. Hero visade direkt vem som bestämde och Orion accepterade det utan vidare disskution. 

     Hero är en svår häst. Dels är han bög och gillar inte ston, men sen är han inte särskilt förtjust i andra hästar överhuvudtaget. Mias Obelix gillade han men förutom honom så har inte haft någon riktigt kompis. Tills nu. Orion har nämligen lyckats fjäska sej in och gjort sej kompis med "gammel-gubben-surpiss". Dom gnager manke på varann och leker som föl. 

     Men Orions sociala kompetens slutar inte här, ska ni veta! Lille-picken Totte som alltid varit mobboffret i hagen ända sedan Paxzina åkte förra hösten, har även han hittat en kompis i Orion. Orion låter honom äta från samma hög och vart än Orion går så hänger Totte efter. Så himla härligt att se att Totte äntligen har fått hopp om hästligheten!

 ♥

Orion är superhärlig att rida. Han är pigg, frammåt, alert och framförallt väldigt orädd. Spännande att se hur han tar sej på tävlingsbanorna. Tror verkligen han passar som distanshäst.

     För er som blev lite sugna på denna läckerbit så är han till salu. Vill ni komma och titta och provrida så kontakta antingen mej på meilen eller hans matte Maria. (Se annons här)

På Fredag är jag tant. Känns sådär. Men va fan, man är inte äldre än man försöker intala sej!

Rock On!

Calle-Matte, 2-1

Varför trodde jag för en sekund att jag kunde överlista tidernas störste och obesegrade "trickster".. Kör man med ful-knep och fusk dessutom är man ju helt chanslös! Som det framgår i inlägget nedan, så trodda jag att jag kommit på ett sätt att finta Calle genom att byta ut hans sönder-bäddade Biabädd till en dyna.

Av alla kalkyler, analyser och uträkningar att dömma såg jag inte att denna på något vis skulle hoppa upp och bita mej i röven. Men se där fick jag lära mej! Resultatet är nu alltså att Calle har vunnit striden och nu är tillbaka i sin fostersäck till Biabädd och jag har hela köket fullt med sönderriva skumgummi-inälvor från dess innanmäte..
     Vad som hände är följande: Calle är en matglad hund. Eller en "mat-besatt" vovve, skulle man nog kunna kalla det. Ger man honom godis så hugger han nästan av fingrarna för han är så ivrig. Men så helt plötslig hände det något. Trodde först det berodde på min nya, fina filt jag har i soffan i vardagsrummet. Calle fick en statisk stöt i nosen när han skulle sluka en vindruva/hand som jag gav honom. Han skrek och sprang och la sej på sin dyna. Sen har detta återupprepats, lite varstans och lite när som helst. Calle som blir vettskrämd av statiska stötar. Jag provade allt! Jag bytte ut filten, slutade platta håret,  tog i element vajre gång jag gick förbi ett osv. Men ändå fick Calle stötar så fort han vågade fram till mej eller någon annan som varit på besök. Detta gjorde att stackars Calle var så rädd det sista att han inte ens ville gå från sin säng. När han till och med började skrika för sej själv på sin plats, utan att någon var i närheten, och sedan kuta ut och gömde sej under matsalsbordet, så började jag ana oråd.. Sen kläckte Patrik nöten  med att komma på att det förmodligen va hans egen, nya dyna som gjorde Calle själv, statisk. Den var gjord i typ bävernylontyg och han har en fleecefilt som täcke. Detta resulterade alltså i att Calle va den som gav alla andra statiska stötar men själv blev rädd för dom..

     Så i förrgår bytte jag tillbaka till den pincher-modifierade Biabädden och igår kväll var han äntligen precis som vanligt igen. Tiggde chips, sprang med sitt snöre, fes gravöppnings-luft och va i vägen och smiska svans när jag hade Lotta/bäbis-besök.

Men trots att han tog hem detta set, så är jag glad att ha gamla vanliga, busiga, keliga och älskade lille Tok-Calle igen!

Försökte ta ett kort på oss bägge.

Det gick sådär..

Att bo med en bandit

Calle är en skurk! Han är en ligist som kommer undan med att gömma sej bakom sina stora valpögon så fort han har gjort något. Han har nu för 4:e gången förstört en "oförstörbar" Biabädd. Denna gången höll den bara 3,5 månad.. Kan ju tillägga att dom inte är speciellt billiga heller.
     Han gräver sönder dom för att sedan kunna krypa in i själva stoppningen. Hade väl varit okej om det inte va för alla tio miljoner skumgummi-pluttar som sprids i hela huset!! Man får dammsuga två gånger om dagen.

Det föder!

Nu har jag alltså gjort en kupp. Jag har fintat, fintar'n. No more broken bädds! Ha!

Hmpf!

Dyna Granngården 299:-

Fast jag hör ibland hur han kämpar med sina massförstörelse-tassar nere i köket om nätterna.
Calle, du tror du är smart! Men tji fick du, din terrorist!