Calle-Matte, 2-1

Varför trodde jag för en sekund att jag kunde överlista tidernas störste och obesegrade "trickster".. Kör man med ful-knep och fusk dessutom är man ju helt chanslös! Som det framgår i inlägget nedan, så trodda jag att jag kommit på ett sätt att finta Calle genom att byta ut hans sönder-bäddade Biabädd till en dyna.

Av alla kalkyler, analyser och uträkningar att dömma såg jag inte att denna på något vis skulle hoppa upp och bita mej i röven. Men se där fick jag lära mej! Resultatet är nu alltså att Calle har vunnit striden och nu är tillbaka i sin fostersäck till Biabädd och jag har hela köket fullt med sönderriva skumgummi-inälvor från dess innanmäte..
     Vad som hände är följande: Calle är en matglad hund. Eller en "mat-besatt" vovve, skulle man nog kunna kalla det. Ger man honom godis så hugger han nästan av fingrarna för han är så ivrig. Men så helt plötslig hände det något. Trodde först det berodde på min nya, fina filt jag har i soffan i vardagsrummet. Calle fick en statisk stöt i nosen när han skulle sluka en vindruva/hand som jag gav honom. Han skrek och sprang och la sej på sin dyna. Sen har detta återupprepats, lite varstans och lite när som helst. Calle som blir vettskrämd av statiska stötar. Jag provade allt! Jag bytte ut filten, slutade platta håret,  tog i element vajre gång jag gick förbi ett osv. Men ändå fick Calle stötar så fort han vågade fram till mej eller någon annan som varit på besök. Detta gjorde att stackars Calle var så rädd det sista att han inte ens ville gå från sin säng. När han till och med började skrika för sej själv på sin plats, utan att någon var i närheten, och sedan kuta ut och gömde sej under matsalsbordet, så började jag ana oråd.. Sen kläckte Patrik nöten  med att komma på att det förmodligen va hans egen, nya dyna som gjorde Calle själv, statisk. Den var gjord i typ bävernylontyg och han har en fleecefilt som täcke. Detta resulterade alltså i att Calle va den som gav alla andra statiska stötar men själv blev rädd för dom..

     Så i förrgår bytte jag tillbaka till den pincher-modifierade Biabädden och igår kväll var han äntligen precis som vanligt igen. Tiggde chips, sprang med sitt snöre, fes gravöppnings-luft och va i vägen och smiska svans när jag hade Lotta/bäbis-besök.

Men trots att han tog hem detta set, så är jag glad att ha gamla vanliga, busiga, keliga och älskade lille Tok-Calle igen!

Försökte ta ett kort på oss bägge.

Det gick sådär..