VÅR!

Precis den här årstiden, precis nu, är det perfekt ute.
När vitsipporna blommar som fullast och fram till slutet av Maj, är tiden på året som borde vara jämt!
Gillar inte värmen på sommaren och gillar inte mörkret på vintern.
Älskar våren och hösten däremot!

Påsken har gått i mina vänners tecken, kan man säga.
Har haft tid att umgås både med Lotta och Amina i Jönköping, fredag till lördag, och min allraste Foffe, lördag till söndag och idag med Lotta igen.

Jennie red Hero när jag va på Mariestads flykt och Paxen har fått stå för hon fått skavsår efter sadelgjorden som måste läka för hon ömmade något fruktansvärt. Bara att smörja med Bepanten och skaffa en annan gjord för den jag har, sitter det elaka D-ringar på som vridit sej och pekar innåt, speciellt på vänster sida eftersom det är där man spänner gjorden oftast.
Dessutom vill jag ha en i neopren, inte sympatex som jag har nu för sympatexen har lixom massor med små spår, för smuts och svett att fastna i.

Idag va det lång skritt tur med Hero Peroinet som stog på schemat.
Vi red över stora Skövde vägen, bortanför Boterstena och bort mot herrgården på Stora Ek och så tillbaka.
Sååå vacker miljö. Vitsippor överallt!! Och det luktar så gott i luften.

Hav av sippeti-sippor!

I månads skiftet nu ska vi flytta hästarna till Ingrid och Johans gård som dom har köpt och får tillträde till.
Lovely!
Tog ett kort från andra sidan ån över blivande vyer.
Vackert!

I skuggornas dal, blickar vi mot nya jakt (ritt) marker :)

Filmade även lite med mobilen idag.
Det va roligt!
Det måste jag göra fler gånger.
Här när Hero skrittar och det i ett nötskal.
Alltså, med spetsade öron och gärna små försök till att få röra sej lite fortare!
Kanske skulle börja ha lite video inlägg här på bloggen lite oftare :)

Nu ska jag lägga mej i soffet och kolla på Stargate en gång för alla. Jag har ju missat den i alla år.
Har för mej min syster va lite småkär i nån av grabbsen som är med i den filmen.

Det är spännande saker på G i mitt liv annars.
Stora och roliga förändringar :).
2 st som jag vet såhär på rak arm.
Avslöjar mer när det är spikat och bestämt.
Och kom ihåg att ALDRIG göra såhär på era egna bloggar. Säga A men inte B.
Det är elak och fruktansvärt hemskt och det kan ju hända att jag läser just din blogg.
Och nyfiknare människa än mej, det finns inte. Helt garanterat!!

Rock On!

Slutet..

Jahapp, då vet jag ungefär när jag kommer dö..
I sommar :)
Så passa på alla som känner mej, att uttnyttja den tid jag har kvar på jorden.
Liseberg har nämligen i år premiär för sin nya åk attraktion AtmosFEAR.
Dom har byggt om det lama Lisebergs tornet till en dödsmaskin för männsikor med höjdskräck och tant-mod som mej..
En "Höjdskräcken" DeLux kan man säga.
146 m över havet befinner man sej som högst.
90 m fallhöjd i 110 km/h..
Alltså 30 m HÖGRE än "Höjdskräcken" som redan den är ett djävulens påfund!
Jag är helt övertygad om att jag inte kommer överleva detta.
Lika övertygad som jag är om att min syster och Foffe och vem mer som nu följer med, kommer tvinga mej att åka..

AtmosFear

Nog om döds ångest.
Veckan som gått sen tävlingen har varit rätt lugn och slö.
Har ridit Paxen varje dag, lite kortare och snabbare rundor.
Till och med i Söndags, alltså dagen efter, och lite mör va jag allt i benen.
Inte så farligt dock. Det värsta va nog skav såret jag hade på insidan av låren, ovanför knäna.
Upptäckte efteråt att dom ridbyxorna jag hade på tävlingen INTE hade fleece förstärkningen på insidan av knäna som alla mindra andra distans bralls har.
Lärdommen lärd och ihågkommen.
Har äntligen tagit dom utlovade korten från "Makaber"-rundan som jag red igår.

Rådjurs klöv med tillhörande ben.

Här nästan trampad på av Paxzina som tydligen inte fattat vad hysterin handlar om..

Ett får kadaver utan läppar

T-Rex skelett

Paxzina har allt som en distans häst ska ha.
Utom möjligtvis en grej.
Hon skulle vid ett upplopp inte bry sej om att hon blev omsprungen.
Hos Hero vaknar tävlings djävulen och han SKA bara vara först.
Men för Paxen kvittar det.
Ska alltå börja träna henne så hon börjar tycka det är roligt att verkligen speeda loss.
Så i Tisdags så tänkte jag att hon skulle få springa ordentligt och på en lååång jättefin åkerväg med gräs i mitten drev jag på henne, och jäklar i mitt skal vad hon kutade!
Inga problem där inte :)
När min syster kommer hem i sommar ska vi ut och "ponny-rejs-tävla" med Hero och Paxen.
Låta dom vinna varannan gång.
Det fick ju igång vilket tjock-ponny-skaft som helst när vi va små :)

Hero Pero Älsklingen, har bara haft det soft.
Blivit skött och varit ute och hund-gått i grimskaft i flera timmar sammanlagt.
Små rundor där han fått beta i marker och i vägkanter av det färska, nya, gräset.
Och själv sitter man antingen med benen i kors och bara tittar på honom eller lägger sej ner och njuter av solen tills han rycker lite i grimskaftet och det är dags att flytta sej några meter.
Han är precis som en stor hund :)

Min klöver-bejb!

Följde med Jennie och Ingrid och va bom-Kalle i Tisdags på hoppträningen som jag själv inte kunde vara med på.
I slutet av sommaren är det Paxens tur att börja hoppa träna tillsammans med Jennies ung häst, Herman.

För er som följer lille Calle Puling så är det inte mycket nytt på den fronten.
Han va givetvis med på tävlingen i Lördags men låg mest och huttrade i sin säng i bakluckan och gjorde inte mycket väsen av sej.
Han är så bra. Han finns men han stör inte.
När jag flyttar hästarna till nya stället nu i Maj så kan han få börja följa med ut på ridturerna igen.
Man kan rida så man slipper asvalts vägen bättre därborta.
Kortet nedan är taget när han, som jag kallar det, har "fastnat i filten-volten".
Han biter tag i sin Snutte. Sen sitter han så i flera, flera minuter samtidigt som han piper i halsen.
Vet inte varför han gör så men sött är det :)

Calle Snippen :)

Idag, ridning på Paxe Smasken igen.
Har anmält bägge hästarna till A9 ritten, den 21 och 22 Maj.
Paxzina en CR40 på Lördagen och Hero en T80 på Söndagen.
Blir saftig att tävla två dagar i rad, men va fasen, eftersom jag snart ska avlida så är det lika bra jag provar på det med :)


Rock On!

Sämsholmsritten, 80 km

Tävligen igår..
Ja, den slutade ju lyckligare än lyckligast kan man väl säga :)
Vi har ju alltid av någon konstig anledning, varit sena iväg på tävlingar och alltid kommit dit, lastat ur och veterinär besiktigat på en gång nästan.
Men efter Sydnärke kände man verkligen hur skönt det va att vara på plats i tid så 05.30 igår morse va det meningen att vi skulle komma iväg och vi blev bara 7 minuter sena.
Ingrid-hjärtat, hade då hunnit släppa ut dom andra hästarna OCH mockat både sin och min box.

Ska kortfatta dagen.
Förbesiktning, blanka papper.
Ut bland täten på första slingan, tillsammans med Jessica Holmberg och Eva Mårgård.
Kände ganska direkt att dom tänkte satsa mer än jag hade planerat så jag frågade hur snabbt dom tänkte rida.
Caroline Rogner hade, när hon hade Hero på foder, novis kvalificerat honom. Jag däremot som ryttare behöver även jag kvalificera så jag måste rida tre 8-mils tävlingar, där snitt hastigheten är UNDER 16 km/h.
Jessica sa att dom satsade på att rida över den hastigheten så jag saktade in och väntade in nästa gäng, vilket va självaste skimmel ligan med Heros förra stall och hag kompisar Obelix och Vient med deras ryttare Mia Lindgren och Olof Martinsson.
Obelix va ju klart den vackraste hästen på hela tävlingen. Han ser ut som en sagohäst verkligen!
Med i vita gänget va även Karin Gadde-Jennische på sin Mr Portello, vilka Hero och Caroline red en 8:a tillsammans med på Björkviksritten förra året.

Skimmel Power!

foto: Caroline Rogner

Hero är rätt stor för dom som inte förstått det.
Hans ben och hans steg är lite längre än andras så när dom andra tre galopperade i godan ro så travade Hero.
Och när han galopperar i sin rullande och energi snålaste galopp, ja då hängde ingen annan med utan att då behöva öka.
Dom gånger jag låg i täten så drog vi nästan genast ifrån så jag försökte ligga bakom nån av dom hela tiden vilket Hero inte alls gillade och arab-slog med huvudet för att visa att han var missnöjd.
Så fort han fick ligga först sprang han med spetsade öron och verkade inte bry sej att dom andra hamnade bakom.
Men när han låg bakom så gick det lixom gnaggligt och vi hittade inte flytet.

Inne i grind pulsade han ner ganska fort och gick igenom med blanka papper igen.
Ut på andra slingan va vi nu med flit ensamma.
Det flöt så mycket bättre.
Nu kunde han springa "långsamt" i sin egen snabba takt lixom.
Men varken första eller andra slingan ville han dricka. Fast det är inget nytt. Han dricker inte förrän han blir törstig till skillnad mot Paxzina som dricker så fort hon ser vatten.
Jessica och Eva låg fortfarande i täten men jag hade ingen avsikt alls att försöka knappa in på dom.
In i andra veterinär grind där han återigen gick igenom med blanka papper.
Ut på tredje och sista slingan, utan att ha tappat någon sug eller ork. Och det gällde både mej och honom.
Eftersom jag inte satstade på placering utan att få tävlingen genomförd godkänd, så skrittade jag på alla ställen det va smala och steniga stigar. Skrittade även där det va djup gegga mojja och där det va stora mackadam stenar.
Så onödigt att åka ut pga av hälta när man genomfört hela tävlingen och jag hade inte brottom så jag lyxade med att ta det lugnt på dom lite knivigare ställena.
Den här gången drack han verkligen duktigt. Både på hink ställena och i skogen i diverse pölar.
Galopperade in i mål med en glad och pigg Hero som äntligen fick springa lite igen, efter den lugna slingan så jag hade nästan svårt att få stopp på honom :)

Slut besikting

I slutbesiktningen gick han återigen igenom med blanka papper, och när han va klar och godkänd kom Gitz och gratulerade mej till en andra placering!!!
Eva hade åkt ut i andra vet grinden så det va bara Jessica före mej.
Ni anar inte min lycka!!
Först och främst att ha genomfört tävlingen. Men sen att placera oss!!
Och därmed är det officiellt att jag klar för lag sm:et!
Och dessutom klarade jag ritten på godkänd tid för novis kvalificeringen!!

Äro varvet efter prisutdelningen.

Guld: Jessica Holmberg - Ruwacha

Silver: Jag och Hero

Brons: Olof Martinsson - Vient. Som även fick priset Best Condition!

MEN..
Det känns nästan lite fusk att ta åt sej äran..
Först och främst Hero. Det är som att vara pilot på ett flygplan som redan har autopilot. Man behöver bara styra och hålla nere farten utan att kampa.
När man varken behöver driva en seg häst eller kämpa med en som är lite för het är det bara att åka med lixom.
Och bara det faktum att Hero gjort ett par 8 milare tidigare med Caroline gjorde ju det hela betydligt lättare. Hade ju varit skillnad om det va hans första, ever! Hon gjorde verkligen ett super kanon jobb, den tiden han stog hos Mia Lindgren i Gottröra!
Och sen teamets hinknissar. Min mamma gör så gott hon kan men hon är både lite o-ung och lite skröpplig i sina knän, men nu när Ingrid va med va det som en dröm.
På pauserna hade jag verkligen paus lixom.
Och hon bar sadeln och konka vatten och allt sånt där jag gör själv annars.
Så det känns lite fel at ta åt sej äran för något som hästen och medhjälparna bidrog mer till.

Vägen hem va som en dans på rosor. Va trött men sååå lycklig.
Så håll i er nu för nu kommer en bild bomb med bilder från går dagens ritt.
Alla bilderna här nedan är tagna av Caroline Rogner.

Älskade Hero!!

♥

Lycka!

Dagens tävling slutade ganska oväntat och över all förväntan.
Är precis hem kommen och helt slut så jag skriver mer om den imorrn.
Men min fina, älskade, underbara Hero briljerade och gjorde sin matte stoltare än stoltast.
Skulle ju novis kvalificera och fick alltså inte ha en snitt hastighet som va snabbare än 16 km/h så jag räknade inte med placering över huvudtaget.
Men det flöt på så bra och han kändes så himla fin, så det slutade med en andra plats!!
Plus att jag klarade hastighets gränsen för novis kval.
Plus att det nu är officiellt att jag ska tävla lag SM för Billingens Distans ridklubb!!
Lycka!
Ofattbar lycka!
Mer om ritten, och bilder, vid nästa blogg tillfälle!!

Skit bild, så ni förstår vem som tagit det :)

Rock On!

Stress

Stress stress stress..
I dagarna som gått har jag hunnit med att göra ett besök hos självaste Åke Svanstedt och kolla in hans preparerade banor, som Mathias fixat så jag ska få låna :)
Han har en trav bana på 1200 m. Sen två "rakbanor" med olika typ av underlag. En något tyngre än trav banan, på 900 m och en som är lite tyngre ändå, en sandbana på 750 m.
Sen har han även en galopp sand bana där man i ena ändan springer upp och ner för en kulle.
Och inte nog med det så har han en preparerad skogs slinga på 9 km!!
Himmelriket för distans träning?

Hästar i träning hos Åke.

Den "röda" banan är sandbana, och den gråa är den vanliga rakbanan

Hero kommer ju jubla av lycka!

I Tisdags kväll va det hopp träning igen.
Hero har blivit som en anna häst. Efter att han fick prova på den där "rejs" metoden förra veckan är det som nån polett någon stans har trillat ner och han bara flyger över hindrena!
Vi tränade en kombination på 4 hinder med bommar emellan.
Hästarna fick verkligen koncentrera sej och tänka ordentligt.
Fina fina Hero! denna gången va han inte alls lika svettig som sist, fast övningen i sej va mycket jobbigare än förra tisdagen.
Han verkade tycka det va riktigt roligt, och gjorde det inte bara för jag bad om det lixom.
Så tråkigt att jag missar nästa veckas träning men men.

I onsdags va jag hos min kompis Foffe och kollade på film och käkade jättegod mat.
Kött! Jag älskar kött! Gärna lite rött i mitten!
Jag borde egentligen vara vegetarian för jag är lite grann med på deras principer vad det gäller djur, men jag tycker det är alldeles för gott med kött för att låta bli..

Igår red jag bägge hästarna, Hero en skritt runda, med lite trav och galopp, för att känna efter hur han känns nu inför helgens tävling.
Han känns fin som vanligt.
Paxiluren red jag en runda på 1,2 mil, med mycket galopp. Hon är en liten galopp-Fia.
Inte att hon vill kuta på av bara hejsan, utan att hon lixom går som bensin snålast i galopp.
Det rullar på utan att hon blir vidare ansträngd och svettig och hon ber inte om att varken springa fortare eller om att sakta av.
Hon är verkligen den ultimata distans hästen.
Lugn och stabil och orädd men hurtig och frammåt i ridningen. Låg pulsad utav bara den. GALEN i vatten verkligen, dricker så fort hon ser en hink. Äter mer än nödvändigt och vart som helst och ur som helst.
Bra hovar och helt okomplicerad i ALL hantering.
Hero är ju oxå en bra kille, men det har ju varit en lång väg dit, så att säga.
Han är inte speciellt låg pulsad dock, vilket är hans svaga sida.

På kvällen va jag förbi min kompis Magnus "Green Star" som hjälpte mej med lite meklande.
Mycket fixar jag men ibland vågar jag inte ge mej på saker där grejer kan gå sönder.
Fast jag är nog fixigare med bilar och annat än någon tjej jag känner iallfall.

Idag är det packning för hela slanten som gäller.
Känns bra inför 8-milaren imorrn.
Håll tummarna!

Nu ska jag iväg och duscha djuret som är aktuellt för imorrn.
Han är iallfall helt oslagbar på att rulla sej. Vet ingen som rullar sej som han kan.
Han riktigt gnuggar in det, och helst ett par gånger om dagen!

Dirt On!
Dirt Off!
Jag är nog hen hejjar på kicka-kamp-sport, med mina Mr. Miyagi övningar i armarna!

Rock On!

Road trip

Igår på eftermiddagen så lastade vi Paxen och Straxen och åkte till Lugnås berget och red.
Det är ju så nyttigt att dels miljö träna hästarna, men sedan oxå få se lite andra delar av länet även fast det inte är så värst långt borta..
Vilken upplevelse! Vilken känsla!
15 grader varmt i luften. Blåsippor överallt i mängder och till och med vitsippor redan!

Strax görs i ordning innan rid rundan

Jag är ju upp vuxen på vackra lugnås berget och jag hade nästan glömt hur andlöst vackert det är överallt.
Vi parkerade vid kyrkan och red gamla vägar som jag inte ridit på 10-15 år!
Nostalgi tripp, de lux!
Vi va som barn, och satt och kvittra och tjöt åt alla intryck, så som vår blommor, gulliga kalvar, fina små hus, vackra ängar med kullar och dalar och hästar vi såg.

Paxzina kikar mot kinnekulle

Paxilur flickan va som vanligt 100% duktig och vid lastningen kliver hon bara rakt på transporten utan att tveka så mycket som en enda sekund.
Vi skrittade och travade och vi red varken speciellt länge eller fort, men ändå va hästarna genom svettiga.
Dom är ju inte vana med den plötsliga värmen som bara slog till. Inte jag heller kan jag säga..
På kvällen gick man omkring i ett lyckorus och njöt av det härliga lilla äventyret.
Det här kommer vi göra om!
Och vi hoppas på att Sofia med sin vackra Bandy vill hänga på nästa gång :)

Surprise Bandy

Idag, Måndag, va jag ute en runda med Hero. Skrittade i en timma på asfalt vägen och galopperade hela vägen hem på åkervägarna som går mellan tidavad och ullervad.
Han va bra svettig, men så va det ju även idag 15 grader varmt.
Har även last tränat honom idag.
Alltså, last tränat honom så man kan lasta honom helt själv.
Stå utanför och skicka in honom, utan att själv gå in i transporten, så man själv kan sätta för bommen i bak osv.
Han kunde ju det med transport med ramp utan problem, men det va lite trixigare att lära sej med step up transporten. Det gick men inte lika lätt.

Klockan är bara åtta men jag är så trött att jag lätt kan somna för kvällen nu..
Tant varnings lampan blinkar röd!

Borde starta starta en klubb VVT.
Frågan är om det står för Våga VARA Tant, eller Våga VÄGRA Tant. Har inte bestämt mej än riktigt.
Får lägga mej nu vid åtta så jag kan sova på saken :)

See y'all!

Flyt?

Temat för lördagen var blått.
Fortfarande lite förkyld gav jag mej ut på 1,7 rundan med Heroinet, i solen och blåsten.
Jag va helt orkeslös. Blev svettig och helt slut av ingenting.
Och Hero, som alltid brukar var lugnet själv och man nästan alltid kan rida med slaka tyglar, utan att vara trög det minsta för han håller den hastighet man ber om, ja då skulle han ha åsikter om att det gick för sakta.
Han låg på och ville ligga på en växel högre än jag orkade, hela tiden. Vilket ju inte gjorde det mindra jobbigt för mej.
Nåväl, såg årets första vilda blåsippor, för min del.
Klicka på bilden för att se dom små sipporna. Kunde inte ta närbild eftersom jag hade en häst mellan benen.

Tema Blått. Part One

Det man ser i vänstra hörnet är ena stigbygeln.
Och då kommer vi lite in på ett sidospår.
Jag har letat lämpliga skor för ridningen. Många rider och tävlar i löpar skor för att dom har bra dämpning och är sköna för fötterna när man rider långa sträckor
Alltså har jag suttit och läst på allt om jogging dojjer och det är en hel djungel kan jag lova!!
Så kom jag in på så kallde "hiking skor". Dom är först och främst vattentäta, dom är menade för att vara sköna för fötterna hela långa dagar, dom blir inte varma och dom andas.
Den ultimata distans skon kom jag fram till!
Lycklig över min slutsats skrev jag till Ingrid och berättade och då messar hon tillbaka och meddelar att hon redan har hiking pjux och har ridit i dessa sen en tid tillbaka.
Hur vore det om jag frågade andra först i fortsättningen..

Iallfall, har hittat ett par jag kommer köpa.

Dom tar vi, sa polisen :)

Problemet är då att jag plockat blort korgarna på mina flex ride. Behöver alltså nya stigbyglar.
Vill ha EZ ride denna gången, med korgar.
Samspråkade med Ingird när vi träffades i stallet, och simsalabim, trollar hon fram ett par exakt sånna jag vill ha och som dessutom passar fendrarna på min sadel!!
Vad är oddsen!?!
Så jag ska köpa dom av henne. Dom är bara använvda ett par gånger!
Nåväl, nåväl..

Part Two, i temat blått..
På kvällen va det Foff och Lott dejt, med bio. Igen.
Jag och Lotta va på bio i fredags oxå. I am number four. Den fick 4 fisar av 5 möjliga :)

Så igår skulle vi iväg igen. Egentligen bara jag och Foffe men Lotta ville hänga på hon med och en tango med tre är godare än en soppa på två!

Bion började 21.00, biljetterna som va bokade skulle hämtas senast 20.15.
Vid åtta prick kommer vi iväg från Mariestad.
Vi sitter i bilen och skojar om att "det är ju inga problem att hinna, med min körning" osv..
På Skövde vägen körde jag om en vit volvo V70 utan mer tanke på det..
Sen ser jag i backspegeln hur den bilen blinkar på mej och ser även ett blåljus.
Jag trodde först det låg en ambulans BAKOM denna bil och att den ville göra mej uppmärksam på att en ambulans ville komma fram. Eller snarare, jag fantiserade och hoppades att detta va fallet..
När jag saktar in, ser jag att det är volvon som har en blå lampa på taket, på ena sidan.
Jag rabblade upp hela registret med könsord jag har min alldeles egna ordbok och svängde in på en bushålls plats.
Som tur va bältena på, men jag är så illa tvungen numera när jag inte har tonade rutor och bilen skvallrar och blinkar rött ovanför backspegeln så vem som helst kan se det utifrån..

En man kommer fram och tittar bistert på mej och ber mej stänga av motorn och följa med ut till hans bil.
Jag trodde verkligen jag va hel-körd för jag visste hur fort jag hade kört. Bör tillägga att detta är en hastighet jag nästan jämt kör i. Körde!! Ska inte upprepas..
När jag sätter mej i hans bil, är han som en annan kille. Glad och trevlig.
Han säger:
"Ligger man och själv kör i 120 på 100-väg vill man inte som polis bli omkörd i 140.
Vad är det du har så brottom till? Ska ni till sjukhuset, har det hänt något?"
Jag svarade att det inte fanns nån bra anledning, bara en så fånig grej som att vi skulle hinna hämta ut biljetter till bion och att jag förstog att det inte va en bra anledning. Precis så sa jag. Inget annat.
Han bad att få se mitt körkort, skrattade lite åt att det är så buckligt, och frågade lite frågor, bla om jag va från mariestad, om jag va 29 (vilket han borde räknat ut själv med kortet i handen) och frågade om hur körkortet blivit så knaggligt.
Sen sa han att jag i fortsättningen ska tänka på att inte köra så fort.
"Det åker poliser fram och tillbaka mellan Mariestad och Skövde varje dag, så tänk på det och kör försiktigt, för det är inte alla som är så förlåtande som jag. Hade det varit en traffik polis hade dom tagit körkortet på plats.
Nu har jag lite brottom för jag ska på ett förhör. Jag kommer ligga i 120 och jag vill inte se dej i backspegeln. Är det uppfattat?"
Jag tittade bara på honom och nickade. Satt och kämpade för att inte börja gråta vilket jag va på gränsen till att göra från det att jag steg ur min egen bil.
Sen fortsatte han, "Ha det nu så trevligt på bion, och kör försiktigare!"

That's it!
Gjorde inget annat!! Och eftersom Lotta va med denna gången kan hon inte anklaga mej för att ha haft urringat på mej, den här gången heller!
Jag har nu åkte fast för fortkörning 7 gånger. Fått böter två av dessa gånger. Klarat mej helt med bara rådet att ta det lugnare 5 gånger.
Jag tror hemligheten är att jag aldrig förnekar "brottet" utan alltid erkänner och säger hur dumt jag betett mej.
Att jag, utan att spela teater, ser helt skräckslagen ut och ökar effekten av mina hundögon, jag ibland kan lägga mej till med, genom att få dom sådär, "innan-gråt-glansiga".
Jag sitter förkynt med händerna som en boll i knät och fötterna pekandes innåt och blicken stirrandes på händerna såvida man inte blir direkt tilltalad och då riktar mina "väcka-medkänslor-ögon" mot mitt offer..
Och fortfarande, jag är ingen hemsk manipulerande männsika, jag utför detta helt ärligt och från hjärtat för jag är lika säker varje gång på att det ska vara den sista..

Jag har av förklarliga själ, inga kort från denna dramatiska händelse.
Kändes lite att pressa gränserna, att be om ett kort till bloggen, jag tror ni förstår..

Filmen vi såg hette Sucker Punch. Lite skum men ändå väldigt bra.

Brud Power!

Gillar ju filmer när snygga tjejer går loss med kampsports scills, vapen och svärd.
Även denna får 4 fisar av 5 möjliga :)

Idag ska jag och Ingrid lasta Pax och Strax och åka till Lugnås berget och rida lite i det fantastiska vädret.
Ingrid har förresten oxå en blogg.
Som handlar om hennes "Pjompen Tjotta Fräs" som hon kallar sin Strax :).
http://pjompisen.blogspot.com/
Han är ett stycke för sej och det går inte en dag utan att man skrattar åt hans ponny fasoner.

Må väl, njut av våren och kör inte för fort!

Rock ON!

Hoppträningen igen

Har varit lite off.
Gick och blev ordentligt sjuk. Eller det kanska va att ta i. Är ju bara förkyld. Fast när jag är sjuk, då är jag näst intill döende! Precis som en kille :)
Jag är som en man på många sätt. Eller dom flesta sätt skulle jag nog våga påstå.
Jag gillar grova och hemska skämt.
Gillar mans prylar som snabba båtar, bilar, dock inte motorcyklar. Kör som en man, alltså kör jag bra..
Gillar kill musik, sk hårdare rock, MEN man ska höra vad dom sjunger. Inte vrål och gap alltså. Jag måste ju kunna yla med när jag kör bil och det är inte så lätt när dom sjunger som demoner.
Jag är nog lite mer generös med kropps luft än många andra fina flickor. Och pojkar oxå för den delen..
Jag är starkare än någon tjej jag känner. Och starkare i benen än nån jag träffat, inklusive killar.
Jag svär värre än en borstbindare och använder könsord så jag skrämmer sjömän..
Jag jobbar med ett yrke som dom flesta tjejer inte skulle fixa en dag för det luktar och kliar.
Jag äter som en hel flock med vargar tillsammans.
Jag gillar inte shopping och att gå i affärer.
Jag tycker förhållanden ska vara utan tjaffs, ältande, intriger och dramatik.
Ja, listan kan göras lång..
Gubbarna på mitt jobb brukar säga att "man möjligtvis kan missta mej för en tjej om jag sitter still och håller käften"..

Men för att bruda upp tillvaron lite, så gillar jag lila och rosa.
Jag gillar förutom hård rock, endel 14-is musik som Brittan Spears, Beyonce, Lady Gaga osv.
Jag ÄLSKAR twilight filmerna.
Jag sätter hjärtan i min facebook status när det handlar om mina hästar och min hund.
Jag äger några sommar klänningar (!?!) och kan allt se ut som en kicka om någon spacklar upp mej, trycker ner mej en party blåsa och sätter skor med klack på mej :)

Fast nu va det ju inte det jag skulle skriva om.
Hopp träningen i Tisdags va det ju!
Eva är verkligen helt underbar. Hon ser verkligen till individen och jag va lite rädd att hon, som många hopp och dressyr ryttare, har vissa fördommar mot araber.
Men inte hon. Hon anpassar träningen, ut efter ATT han är arab.
Låt mej förklara.
Vi tränade först på låga hinder på volt och skulle trava och galoppera över dessa tre utan att tappa formen på hästen.
Sen skulle vi ge oss på en så kallad 5½ kombination.
Jennie sa att det är de roligaste kombinationen man kan hoppa eftersom man mer eller mindre bara åker med och låter hästen hoppa själv.
Jag provade tre gånger med Hero, jag kom över men det flöt inte och gick lite knackigt lixom.
Eva kallade in mej till mitten och förklarade att man fick använda lite andra metoder för en sån häst som jag har. (Alltså araber)
Nästa försök skulle jag, efter hinder kombinationens slut, driva honom det värsta jag kunde och tok galloppera tills ridhuset tog slut.
Jag såg nu väldigt skeptisk ut för man vet ju hur ridhus policyn ser ut och där ingår INTE race i full fräs..
Sagt och gjort.
Efter första gången på detta vis va det som en polett trilla ner.
Andra gången flöt det bättre, föjlt av fullt ös igen, för att sedan vända upp, sakta ner till trav och göra ett tredje försök där han bjöd till och vi tog oss över nästintill perfekt!!
Eva förstog precis vad som behövdes!
Och som jag tidigare nämt så är ju Hero som en hund, man belönar honom med att, ja just! Rejsa!

Härliga, fina Hero, va helt genom svett. Medan dom andra hästarna knappt va berörda fast dom hoppade nästan 1 meter högre hinder än oss.

Efter träningen stoppade vi in dom i transporten och åkte glada och nöjda hem igen.
Den här gången åkte vi tillsammans med Dema och Jennie. Svarta Dema är så duktig och så elegant och vacker när hon hoppar :)

Hel nöjd med lektionen, farmförallt med Eva. Hon växte ännu mer i mina ögon.
Mamma tog lite bilder men den här gången kan jag inte skylla på henne att bilderna blev dåliga.
Det är helt enkelt kameran som är totalt piss.

Hero skrittar innan vi sätter igång.

Trav över bommar i volt utan att tappa formen.

Galopp över låga hinder på volt med samma syfte,

att behålla formen och styrkan på alla ben.

Ser verkligen fram emot nästa veckas träning.
Hoppas bara det blir på tisdag för annars vet ej sjutton om jag kan vara med.
Ska ju tävla 8 mil, på Sämsholmsritten på Lördagen.

Nej, nu ska jag gå och vara lite sjuk igen i soffan.

C ya :)

Sjuk..

Jag har blivit sjuk och tråkig..
Återkommer imorrn med hopp rapport och annat.
Ett roligt faktum dock.
Ska sälja mina fälgar jag hade till förra bilen.
Visste va märket hette men inte modellen.
Ni kan aldrig gissa vad dom heter!?!

Hero!!!
Ace Hero, heter dom!
Vad är oddsen för det?
Nästan jag borde spara dom men det är lite för mycket pengar att ha i förrådet och samla damm..

Krya på mej..

Fler bilder och om nålar

Idag på förmiddagen va jag inne och fick ackupunktur för första gången i mitt liv.
Sjukgymnasten Bengt satte in nålar i ryggen som han sedan tillförde ström-inpulser i.
Gjorde inte ont, men va inte speciellt skönt heller.
Kände mej öm efteråt men mycket mjukare och rörligare nu under kvällens ridpass med Hero på banan.
Ska få intensiv behandling nu i 2 veckor sedan bara ett par gånger i veckan i 8 veckor efter det.
Fick med mej en nål hem i blogg syfte :)

Backstabbing!

Nog om nålar och min tant-fungerande rygg.

Carro Pont tog en massa fantastiskt fina kort som jag fick låna till bloggen.
Jag fattar inte varför vissa får så bra kort medan andra.. Ja, vi låter det vara osagt vilka, men vissa får helt enkelt inte till det. Mej inkluderat. Och den som klämde fram mej. Nämner inga namn :)

                                                              Fotograf- Caroline Pont                    
                                          http://iloapp.stallcrescam.se/blog/hastarna?Mobile

Precis innan start

Starten

Pax på banan

Tripp trapp trull.

Ingrid-Strax. Anna-Sheila. Jag-Paxzina

Anna Lundholm - Itz Sheila

Också 5 årigt sto som skötte sej galant.

Paxe Smask

Som jag nämde ovan så är vissa människor inte födda med kamera scills.
Men herregud vad roligt det kan bli.
Dett kort är taget av min mamma och jag har skrattat så jag tjuter åt detta fruktansvärt hemska kort.
Paxzina ser okej ut. Men kolla in min OCH veterinärens ben! Vad har vi bägge druckit ur för flaska, och med vilket innehåll, är frågan..
Jag ser ju ut som en galning!
Att jag överhuvudtaget tillåts befatta mej med vanligt folk, är för mej obegripligt..

Klicka på bilden för mer skrämmande effekt..

Nåväl, vad är väl en bal på loftet..
Imorrn, hoppträning med Hero.
Denna gången ska jag inte glömma att be mamma ta några, förmodligen bedrövliga, bild bevis :)

Rock On!

Sydnärke ritten

Dagen efter..
Lite trött och lite stel och lite ont  i ryggen men sååå lycklig!!
Älskade fina, underbara, lilla tappra Paxzina!
All ära åt Hero men hans allra första tävling va lite hysterisk och både högt och lågt, kan man säga.
Inte ohanterbart, och inte värre än endel hästar man ibland ser ut på tävlingarna runt om i landet, men lite för mycket nerver och unghäst lixom.
Lilla Paxen däremot. Det finns inget som bekommer henne.
Visst kan hon tycka endel saker är lite annorlunda men hon kämpar alltid på och biter ihop, fast hon upplever nya saker.

Dagen innan duschade jag henne och vi skulle last träna med Ingrids "step up" transport.
Det gick sådär först men efter att ha krånglat, halkat och satt sej på rumpan så fattade hon och gick av och på, av och på, hur lätt som helst. Det tog bara några minuter.
Vi packade Ingrids stora bil precis full med utrustning. Jag menar verkligen propp full!
Det är verkligen inte alla bilar som tar två tävlings ekipage och all deras utrustning, deras hink nissar och så all mat på det..
Och så igår morse bar det iväg.
Både Pax och Strax lastade sej så gott som själva.
Väl framme så stog dom snällt kvar i transporten, när vi fixade med anmälning, start nummer och annat.

Förbesiktningen gick som inget.
Pax stog snällt och lät sej både pulsas och undersökas av veterinären utan några problem.
Hon hade 44 i puls vilket är väldigt bra för en liten tjej som aldrig sett en kaotisk tävlingsplats förut.

Vi packde ur lite grejer och så fick jag syn på min dröm bil.
Kanske inte dröm bil men dröm färg, på bil. Lila!!

Kameran gör inte färgen rättvis. Den ser mer blå ut här på bilden men i verkligeheten va den jätte lila!
Motiv lackeringen i fram, med en vampyr/ängel-tjej med väldig för tunn tröja så man kunde lista ut att det va kallt, där hon befann sej, kan ju kvitta..

Mamma tog lite kort från uppvärmningen.
Hon är inge vidare på att ta kort. Alltså att ta dom. Hon är så upptagen av att titta på alla andras hästar och kolla start listor och pricka för vilka hon sett, vilka som är släkt, vilka ryttare hon känner igen osv, så hon glömmer att ta kort.
Min syster är jättebra på att ta mycket kort.

Iallfall, här är från uppvärmingen några minuter innan start.

Paxzina kändes lika stabil och fin som på hemma plan. Inga konstigheter här inte!
Paxzina har svårt för att skritta. Hon vill gärna strutta upp i skritt/jogg. Typ lite tölt aktigt.
Fast man sitter inte obekvämt på några vis och det går lika fort som en vanlig hästs, skritt så jag har inte brytt mej om att jobba bort detta. Hon skrittar så himla långsamt annars så det är ett bra sätt att hinna med :)

Detta kort är på Ingrid och Strax, och på oss bakifrån när vi är på väg mot den lila bilen för att titta på den ovanifrån.

Kort från starten där vi siktade på att ligga först eftersom Strax kan bli lite het om det kutar hästar före honom. Paxzina iväg först över start linjen med spetsade öron :)

På banan va det endel snö och is.
Men Paxen pinade på och hängde med bra.
Dock har hon lite annorlunda hastigheter på sina gång arter än andra hästar.
När Strax travar så är hennes trav för långsam, och hennes galopp lite för snabb, vilket resulterade i att vi travade och fick galoppera ikapp, travade och galoppera ikapp osv..
Hon drack på alla ställen det fanns vatten, och hon till och med kissade!
Hon har aldrig kissat förut när jag ridit, utan alltid väntat till hon kommit hem.
Men Strax ställde sej och kissa och eftersom Paxen alltid ska härma honom så gjorde hon likadant :) :)
Hon kändes lite trög ibland, speciellt om det kom hästar och skulle förbi. Möjligt att hon fortfarande brunstade lite.
Men inget som va till besvär på något vis.
Vi red tillsammans med en jättegullig tjej som hette Anna Lindholm , som oxå red ett 5 årigt sto som hette Itz Sheila. Oxå det stot, väldigt duktigt!

Inne i grind sen, efter första slingan, hade Paxen en puls på 60 direkt efter och hade kunnat gå till IN tiden direkt egentligen.
Strax va lite upp i varv och så va det ju en celar round så vi väntande på att han skulle coola ner sej lite och gå ner i puls.
Veterinär undersökning gick bra, men att bli kollad i munnen av en okänd person, gillade hon inte, så det måste vi träna på att främmande männsikor gör.
Gick igenom utan minsta anmärkning på något. Puls 54.

Ut på andra slingan så va det något som släppte.
Hon va så pigg och glad. Hon frustade och ville galoppera hela tiden.
Jag behövde inte driva henne en ända gång, fast hästar sprang förbi, nu ville hon snarare hänga på!
Jag fick tvärt emot vad jag brukar göra, hålla in henne, så pigg va hon. Men absolut inte på ett bråkigt sätt.
Pax bråkar aldrig och tjaffsar med huvudet, däremot kan man alltid rida henne med slaka tyglar. Som Hero.
Fast nu fick jag hålla henne kort lixom.
Vi rullade på i en jätte behagalig galopp. Hon kan springa mil efter mil efter mil i denna gångart.
Nu va det Strax som antingen fick slängtrava för att hinna med eller gå upp i galopp och då va det bara att släppa lite på henne så ökade hon direkt och la sej rullande på växlen högre.
Underbar!

I mål sen kom vi, ett gäng glada hästar.

Målgångs kort!

I slutbesiktiningen hade hon en puls på 48 och gick igenom med blanka papper igen.
Fina, fina, finaste Paxiluren!!

Men hur duktig hon än va, och hur stolt jag än är, så va det faktiskt inte hon som va dagens hjälte..
Jag hade faktiskt inte förväntat mej annat av henne, hon ÄR en duktig liten kicka och det visste jag ju innan.
Nej, dagens hjältar är den lilla shetlandsponnyn Bran och hans matte och ryttare Pauline Eriksson.
Jag blir alldeles rörd..
Denna lilla fantastiska varelse, sprang med precis lika fort som våra "stora" hästar och den illla flickan Pauline höll ut precis lika bra som vi vuxna.
Bran va i så himla fin form. Inte så där som man brukar se shettisar, tjocka och feta och stora som tunnor.
Han såg ut som en liten häst.
Och Paulines pappa.. Han va verkligen dagens pappa! Han va så stolt över sin dotter och så engagerad!
Tog en massa kort på detta hjälte ekipage.

Innan start

Godkända vet grind 1

Godkända i slutbesiktningen och i sällskap av en lycklig Emma :)

Ingrids man Johan kom även med och Strax röv fick äran att vara med på hörn.

Lyckat och lyckligt ekipage!

Pauline sökte upp mej efter ritten eftersom jag frågat henne om jag fick ta några kort på dom.
Hon berättade att dom flesta hästar inte va snälla mot hennes lilla Bran och skulle sparka och markera, fast dom inte hade rosett i svansen.
Paxzina däremot, kune man springa in i baken på utan att hon gjorde något så därför valde hon att följa oss.
Hon va så glad och sa att det här va den bästa och roligaste tävlingen hon och Bran hade genomfört och då har hon ändå tävlat tre riktiga 5 mils tävlingar med honom.
Det är tjejer som Pauline som gör att man funderar på att faktiskt skaffa sej barn i framtiden.

Jag och Ingrid kom med på pris utdelningen och fick varsin säck med foder.
Paxen fick en rosett och så fick vi en påse med ett väldoftande människo schampo.

Paxe Smasken shake-ar loss!

För att sumera kunde det inte blivit bättre.
Det som däremot inte va helt lyckat va hur fästa Strax och Pax är vid varann.
Dom gnäggade efter varann HELA tiden om den andra va mer än 3 m bort.
Pax tog det bättre än Strax men så är det ju han som har rollen som storebror och beksyddare.
Han va nästan hysterisk när hon inte va i närheten.
Alltså har vi lärt oss att INTE åka på tävling med två hästar från samma stall..
Fast jag hade absolut  inte gjort det ogjort. Strax lärde Paxzina en massa nyttiga saker den här dagen som att dricka så fort det finns vatten, kissa med ryttare på och va moraliskt stöd på banan och i grindarna.

Hemresan gick bra och det va pigga och fina hästar vi släppte ut i hagen.
Hästar som rullade sej och gnolade in sej det värsta dom kunde i leran med sina fina täcken, ben lindor och rena manar och svansar..

Väl hemma möttes jag av en liten överraskning som hundvakten Mathias lämnat.

Det blev för mycket så jag började lipa. Hela dagen hade varit så lyckad.
Lilla Pax så duktig och så lilla Bran och Pauline..
Våra hinknissar skötte sej exemplariskt och Calle hade varit en dröm enligt Mathias.
Sen kan det ju hända att jag va lite trött oxå, som gjorde mej lite extra sentimental..

Mina djur är verkligen det finsate jag har.
Världens bästaste Calle och världens bästa hästar :D
Evig kärlek..

❤❤❤