I natt vaknade jag av att det var extra skönt att sova. Jag gillar nämligen att sova när det är riktigt kallt i rummet. Så när jag skulle byta kudde så kände jag att den andra kudden var riktigt sval och skön. Nöjd somnade jag om och tänkte inte mer på saken. Vid sju-tiden på morgonen vaknade jag av att Stormur ylade nere i köket. När jag gick ner för att kolla vad som stod på så riktig slog kylan emot mej. Termometern visade då på 12 grader!
Brrr!
Ringde till fru Hyresvärd och dom stackarna hade det redan fullt upp med magsjuka som gick i huset och problem att fixa alla sina hästar och andra bestyr, men hon lovade att skicka över deras händiga son och efter bara någon timma så kom han och tittade på värmesystemet. Hundarna frös mer än vi gjorde. Både Calle och Stormur frös så dom skakade så i väntan på undsättningen så klädde jag på Calle hans nya fina polotröja som Mamma stickat till honom, och långbenta Stormur fick helt enkelt låna mitt underställ och min buff. Skratta ni, men dom slutade skaka i alla fall!!
Vad mysigt det blev :)
Vid det här laget var vi så frusna att hundarna packades in i bilen och så åkte vi in och värmde oss och fikade inne hos Patriks Päron.
Fick sedan ett sms från fru Hyresvärd att pannan var lagade och att värmen var på igen och så hade dom lånat oss en byggfläkt till köket och ställt in ett element i tv-rummet. Och som inte det var nog så sa hon att dom skulle sätta in en kamin i huset så att vi vid eventuellt längre strömavbrott kunde värma huset ändå. Så himla gulliga :D!
Nu är det äntligen normaltemperatur och hundarna kan vara nakna igen :). Man uppskattar de självklara sakerna när man får känna på att vara utan. Tänk på det, vad det än gäller!
Så där.
Julen över och till belåtenhet. Systern och Mamman hemresta och lugnet börjar (äntligen) sprida sej.
Tänkte jag skulle kläcka nyheten jag varit lite hemlighetsfull med i tidigare inlägg. Vi har fått en ny medlem i flocken Svanäng. Salukin Stormur :D
Det började redan förra sommaren, då Calle började få vita hår på hakan och nosen. Sakta men säkert kommer det mer. Redan där började jag fundera på att man skulle skaffa en till hund om några år. Han har ju levt halva sitt liv typ.
Så efter Calles diskbråck i nacken i vintras/våras så började man faktiskt titta på annonser, lite halvhjärtat. Vet att jag inte vill ha en till pinscher för det skulle kännas jättekonstigt den dag, peppar peppar, Calle försvann och man har en som liknar fast ändå inte. Vill inte ha en ersättare utan en kompletterare kan man säga. Det viktiga för oss är att det är en hund som verkligen passar med Calle. Har ju haft dobermann vilken är en ras jag älskar men en sådan brukshund kräver så mycket aktivering och stimulering att Calle skulle bli utanför då han varken behöver eller vill ha den typ av aktivering. Han vill mest ha kärlek. Ingen vallhund heller då dom blir stressade av att inte få jobba i sitt rätta element. Absolut ingen hund med en massa och hög energi, så som te.x boxer och diverse bjäbbhundar. Calle behöver lugn och ro för att inte stissa upp sej själv och framförallt sen när han blir gammal. Jag har så många vänner med olika hundar och Calle funkar verkligen med alla men mest harmonisk har han varit med min kompis Sofias storpudel och mina kompis Fridas, rumskompis Helens saluki. Bägge raserna är väldigt lugna inomhus, utan att vara loja, nonchalanta eller "pantade". Istället är dessa hundar är tillgivna, intelligenta och funkar med alla människor och djur.
Funderade starkt på en storpudel men en pudel behöver dock klippas regelbundet och en saluki måste få rejsa av sej några gånger i veckan, så valet föll på en saluki. Så som jag bor har jag ju möjlighet med att släppa en hund varje dag. Var tillsammans med Helen och Frida på besök hos två kennlar som finns i grannkommunen Töreboda. Gullmola och Seadis. Jag blev kär helt enkelt. Det är väl så man kan sammanfatta det. I Gullmolas flaggskepps-hanne, Stormur. Jag trodde inte det var sant när tjejerna Gudrun och Alma (isländskorna som har Gullmola) sa att han skulle omplaceras eftersom han har tagits ur avel och bara mår dåligt av att se en annan hane få ta över hans tikar.
Sagt och gjort. När tjejerna åkte hem till Island över jul nu så har jag haft Stormur hemma på prov och det funkar så himla bra. Han är så snäll mot Calle och funkar så bra med hästarna.
Tillsammans :)
En saluki älskar precis som alla andra vinthundar att springa, men tjejerna hade sagt att han inte var helt hundra på inkallning men eftersom vi bor så bra så vi har hela gamla Tidan-flodbädden med en massa åkrar och öppna åkermarker så har jag tagit med honom och kunnat släppa honom nästan varje dag. Jäklar vad han springer. Jag tror inte man förstår hur snabba dom faktiskt är. Och varje gång man ropar så kommer han faktiskt, men så har jag ju haft korv med mej :)
Så i förrgår tänkte jag att jag skulle prova att ha med honom till stallet och på ridturen. Antingen funkar det eller inte, resonerade jag. Han var helt fantastiskt duktig. Sprang inte iväg utan höll sej i närheten hela tiden och sprang i stora loopar omkring oss istället för att rejsa långt bort ifrån oss. Döm av följande klipp själva :)
Tjoflöjt!
Linda på Hero, jag på Totte och Stormur kutandes i snön :)
Summa kardemumma. Bättre hund kunde jag inte fått tag på. Här får han stanna helt enkelt. Vackra, fina, snälla och fantastiska Stormur. Och givetvis är Calle, eller Lillebror som han nu kallas fast han är äldst, lika viktig som han alltid har varit. Älskade tok-Calle ♥
Följande bilder är lånade från Gudruns facebook:
Mer om hästarna när jag börjar rida mer igen. Dom har haft lite julledigt dom oxå :)
När jag inte har en häst under mej och tvingas använda mina egna ben så förvandlas jag till en klant. Har ingen koll på mina lemmar och förflyttar mej helst så lite som möjligt på detta vis. Inatt lyckades jag snubbla i trappan och slog mej halvt fördärvad. Jag bröt en stortånageln så blodet spruta, tryckte in nageln i köttet på den andra stortån som jag redan hade känning av nageltrång och sist men inte minst så slog jag i hakan på ett eller flera (?) trappsteg. Vet inte så noga exakt hur det gick till, för det jag minns är ett töcken med armar och ben flaxandes åt alla håll bara. Ska tillägga att jag givetvis var nykter. Jag dricker inte alkohol längre verkar det som. Tycker inte det är gott helt enkelt och förstår inte vitsen alls.
När jag rider däremot, så förekommer inte någon form av klantighet. Märkligt. Det är faktiskt likadant med tolkning av en människa och häst. Jag har svårt att förstå vad människor menar ibland. Det enklaste är ju att en person menar det den säger. Så är dock inte alltid fallet. Jag är dålig på att tyda signaler och har lärt mej att människor inte alltid gillar att man är helt rak och ärlig. Annat är det med hästar och hundar. Jag vet för det mesta vad dom tänker, planerar och tycker och dom vet precis vad jag menar, vill och hur jag reagerar. Jag kanske var en kentaur i ett tidigare fantasiliv :)
Här sitter jag alltså nu mörbultad, omtumlad (i bägge bemärkelserna) men inte förvånad. Att jag aldrig lyckats bryta några ben är för mej ett under.. Trappan - Emma, 1 - 0
Känner mej dessutom lite nere och ledsen, till råga på den dramatiska trappolyckan. Jag är nämligen en av få tydligen, som älskar vintern. När det är vinter vill säga.. Älskar när det är mycket snö, minusgrader och solsken. Men när det börjar töa så blir jag nedstämd. Och detta FAST det vankas jul om bara en vecka. Jag är nämligen julgalnare än någon jag känner.
Mitt fina hus Solglimt
I veckan händer det grejer i flocken Svanäng. Mer om det om ett par dagar. Calle är i alla fall glad i nyheten. Calle är nog egentligen en katt har jag kommit på. Han ska lixom vara med precis överallt. Just nu i skrivandets stund så hämtade han sin snuttefilt och knölade in sej under skrivbordet mellan datorn och skrivaren. Tokhund!
"Här ligger jag bra" :)
Nepp, nu ska jag halta ner till stallet och mocka bajsgömmor i hagen som dyker fram när skitvädret bjuder på plusgrader.
Eftersom mitt modem pajjade i Fredags så kommer uppdateringen från helgens äventyr nu först, nämligen Ekby Ryttares årliga Luciatåg. Förra året var ju Hero Rudolf med sura mulen, så i år var det Tottes tur att vara med. Perfekt miljöträning oxå med en massa hästar och stöj. Eftersom det är lite i ropet i år med rasistiska inslag eller ej i våra svenska Luciatåg, så fick Totte vara en mörk Lucia :)
Ingrid o Pjompen - Stjärngossa
Johan o Tickan - Tärna och ren
Jag och Tottekott - Lucia och Tomtebrud
Hela gänget tomtetåg
Totte skötte skötte sej jättebra när vi väl rörde på oss men han gillar inte att stå still. Men ger man honom en knack mellan öronen så slutar han. Synd att det var så kallt för ljusen i Luciakronan han hade orkade inte riktigt lysa ordentligt.
Annars är det som vanligt förutom stora och roliga planer på G. Mer om det när det är spikat och klart ;)
Okej, jag har inte skrivit ihjäl mej på bloggen åtminstone. Men jag tänkte inte låta den dö heller, så här kommer nu en sumering i bilder, vad sensommaren och hösten bjudit på för vår del. Efter detta kommer jag fortsätta blogga som vanligt och låtsas som om jag inte gjort annat hela tiden. Calle är iaf väldigt besviken över att han inte fått mer plats för allmänhetens insyn så ska försöka få med honom på lite fler hörn :).
Tottemannen och Skrånken på hemmaplan. Dom gick
på bete precis utanför huset. Underbart!
Orion
Efter några månader med mej och grabbarna och med en lyckad distans-tävlingsdebut i våras vilket var målet med hans vistelse hos mej, så såldes Orion för kunds räkning till en tjej i Sthlm. Vi önskar dom lycka till i framtiden och hoppas på att se dom på banorna nästa år :)
Anledningen till att jag och Hero inte kom till start på Molsridtet i Danmark.. Hemska kryp! Och skav av ingenting får han oxå, Herr Fis-skinn. Det är resultatet av kliande mot flughuvan.
Inridningshäst.
Torbjörns Krabat, goast i kommunen. Här med distansmundering i form av min Podiumsadel.
Tillridnings-gäst-häst
Fridas Eldana. Den näpna araben bakom han med dumstruten.
Tåolyckan
Lyckades springa in en påse med trasigt glas och skala av mej allt kött som finns på stortån. Detta är det vackra ärret som matchar mitt cerisa badrumsmatta :)
VM i England.
Jag, Ulrika, Johan och Ingrid åkte och tittade och hejjade på de svenska ekipagen i VM i distansritt i England. Här ser vi Maria Álvarez-Pónton på superhästen Nobby.
Tätklungan ute på blåa slingan.
Höstutställning för amatörer.
Heros tre till vänster och Tottes lilla gula till höger.
Pga av vissa delade meningar om hur vida mina arabgrabbar har på en utställning att göra så väljer jag att inte publicera några bilder på Älgen och Getens förnedring, utan bara på rosetterna dom plockade hem. Vi kan ju låtsas att konkurrensen var stenhård åtminstone.. Totte var i alla fall vinnaren i mina ögon och Hero den muppen, betedde sej som ett riktigt praktarsel. Hade det inte varit en massa folk där hade han fått lika många danskskallar tillbaka som han så generöst delade ut..
Tandläkarbesök.
En något groggy Hejo Pejo försöker envist stå emot silen med shyssta grejjer som någon kört in i systemet på honom. Always against!
Vilda bäbyn.
Totte är numera både större, bredare, högre och tyngre än Hero. Sen han fick skor i bak i slutet av sommaren så flög dessutom djävulen i honom och han är mer vild än tam så fort det handlar om gångarter som är snabbare än skritt. Love it!!!!!
På kortet här med Frida som gästryttare på Hero Skrånken
CALLE sen sist i bilder:
Båtliv
Busted!!
Tröja på. Har aldrig träffat en frusnare hund..
Toabuddyn
Glöm att man får vara ensam på toaletten.
Calle ylar i snutten..
Som avslutning på detta bildmontage så bjuder jag på en, helt i min smak, modifierad bild. Enjoy! :D
.JPG)
.JPG)
.JPG)
