Är fortfarande så glad att jag börjar tjuta så fort jag tänker på det :)
Ska kortfatta så gott det går och istället för att bara skriva om mej själv och själva ritten i sej, ska jag skriva om människor som verkligen bör nämnas.
Ritten gick iallfall som smort.
Nollor i protokollen, snabbast inpulsning av alla i bägge grindarna, en häst som hade mer ork, kondis och vilja, en sin förlegade matte som lagt av sej efter tand och käk infektionen i två hela veckor följt av mindre ridning pga av att Paxen haft först en sen två tappskor, vilket resulterat i väldigt lite ridning för hennes del, i sammanlagt tre veckor.
Dagen slutade iallfall med individuellt silver, DM silver och framförallt det ärorika priset; BEST CONDITION! :)
Med tanke på vem som knep första placeringen så hade jag inte tagit hem det oavsett hur mycket jag än försökt. Ingen är gladare än jag!
Efter uteslutningarna på A9 med braka-in-i-staket fadäset och efter Björkvik med snubbla-och-sparka-sej-själv-på-benet så är det här mer än än seger för oss. Både A9 och Björkvik gick han som en klocka och det va olyckshändelser som resulterade i ej godkända tävlingar för en annars tipp topp ritt.
Äntligen upprättelse :D
Vill börja med att tacka mina fantastiska hinknissar.
Foffe har varit med en gång tidigare men för Patrik knäckte vi oskulden :)
Dom va helt otroligt duktiga, befanna sej på varje hinkställe och gjorde allting rätt.
Jag hade gjort två listor, en för banan och en för grinden, så dom kunde plugga lite innan.
Kopiera och använd gärna, om nån vill det.
På banan
Klicka på bilden för större resultat
I Grind/vilområdet.
På morgonen innan vi åkte tränade vi på hur man lyfter och håller hovarna och jag visade hur man kratsar och vart man ska kolla efter stenar i skon.
Så duktiga!
Foffe, jag/Hero och Patrik
Sen har vi Anneli Schultz.
Jag har träffat henne förut lite grann, varit på träningsritt hos henne och sett henne en del, men alltid faktiskt varit lite rädd för henne.
Jag blir lätt rädd för andra människor.
Det faktum att hon är polis, kan spela in rätt stort i mitt undermedvetna. Ni som känner mej vet ju att jag har stött på en del av det slaget, dock väldigt trevliga eftersom jag klarat körkortet varenda gång, men varenda en av gångerna med ett hjärta som är på gränsen till stillestånd..
Iallafall, nu tävlade vi helt plötsligt tillsammans.
Hon började ganska så snart visa vilken fin personlighet hon har genom att vid en fårhage, där grindarna va stängda, snabbt hoppa av och öppna till alla dom andra.
När vi såg att skyltar hade lagt sej i leran med gula färgen neråt på några ställen, ringde hon till sekretariatet för att meddela så dom som kom efter inte skulle rida fel!
Guld stjärna i kanten :)
Men tävling är alltid tävling.
Jag va först ut på bägge slingorna och på mitten slingan nöjde klungan med att rida ikapp och sen tillsammans.
Men på sista slingan..
Jag drev inte på Hero nånting utan han galopperade på bra i en hastighet av 20-24 km i timman.
Jag koncentrerade mej mest på att hålla mej kvar utan att svimma av utmaning, så trött va jag.
På en raka, vid ett av hinkställena, hörde jag hur det smattrade bakom mej..
Sen bara ven det till, och Annelie/Tizca dundrade förbi i, jag skojar inte, ljusets hastighet!!
Kände bara vindraget och undrade vart busken var som jag nu satt i när det small.
Följt av raket ekipaget kom Stefan och Biten, en bit efter.
Och därmed var det avgjort.
Jag tänkte INTE rida efter. Hero hoppade på stället, gnäggade och ville hänga på, så jag höll honom som om det gällde livet.
När dom försvann bakom krönet så lugnade han ner sej.
Annelie och söta Tizca
Annelie vann tävlingen och tog DM guldet, men att komma tvåa efter en av Sveriges klart bästa ryttare smäller rätt högt det med!
Då kommer vi fram till en av det bästa stunderna på hela tävlingen..
Det va när Annelie kom ikapp mej för att säga Grattis. Och sedan sa "jag fick jaga på bra för att komma ikapp. Efter varje krök tänkte jag "vart är hon?".
Det är nog det finaste någon sagt till mej :)
Tänk att lilla jag och ganska lilla Hero gav självaste Annelie Schultz en "tuff match!"
Vilken reko ryttare hon är, den där bruttan Annelie :)
Sen kommer vi till Stefan Hammar.
Ytterligare en person i "boken om folk som bör få en riktig Hero medalj".
Stefan har först och främst en jätte charmig och egen liten sak till häst som har det fullkomligt klockrena namnet Bitethebitchandwin, men kallas för Biten.
Stefan och hans fru Anne känner till Hero sen han stog uppe hos Mia i Gottröra och när Caroline Rogner hade hand om "älgandet" för en period. Då red dom tillsammans ibland.
Iallafall, Stefan och Biten va med på alla slingorna, och dom va även i hälarna på Annelie vid omkörningen i 180 km/h. (Frågade Annelie hur fort hon red och hon sa att hon inte hade vågat titta riktigt på klockan i den hastigheten men vid ett tillfälle sett att dom va uppe i 36 km/h)
Även om jag inte hakade på ekipaget "turbo" så tänkte jag att jag skulle hinna ikapp Stefan och Biten iallafall.
Vid ett stenigare parti saktade Stefan av och likaså gjorde jag.
Sen red vi tillsammans, vi fyra, och tog det försiktigt på stigarna med gyttja och stenar, galopperade lugnt på vägarna, stannade för Biten va törstig och hade det riktigt angenämt sista biten.
Jag förklarade för Stefan att om han siktade på att ta mej vid ett upplopp så skulle jag låta honom göra det.
Dels hade jag lite kalla fötter efter två uteslutningar på raken, sen va upplopps sträckan en tuvig äng med högt gräs och vi vet ju alla hur det gick med stackars Zsulemi..
En tredje plats individuellt spelade inte så stor roll, jag hade iallafall fått DM silvret, tänkte jag.
Men Stefan förklarade då att han va nöjd med Bitens insats och att han redan nått sina personliga mål, så han ville att jag tog det.
Det är tävlings anda av högsta kaliber, det!!
Så det ska ni veta allihopa, mitt individuella silver FICK jag, jag TOG det INTE.
Stefan och Biten :)
Sen har vi förstås, och som vanligt, de trogna tu, Johan och Ingrid.
Ingrid fick avbryta på första slingan pga en tappsko, och istället för att åka hem och deppa så åkte dom hem med Pjompisen, och kom sen tillbaka för att assistera oss istället!!!
Snacka om kamratskap!
Fullt ös!
Väl hemma när jag släppte ut Hero i hagen så tog han sats och galopperade tillsammans med dom andra i full fart omkring i hagen.
Inga trötta miner här minsann.
Jag däremot..
Lite bilder från dagen D.
Jag och Ingrid innan start
Da klung
Fri fart
I grind
Kamratskap from behind, pt1
Vila innan prisutedelning
Kamratskap from behind, pt2
På väg till prisutdelning.
Kolla in Enterprize i bakgrunden. :D
Lycka efter kungörande om BC
Rosett, så lätt :)
Och så Calle förstås!
Summa kardemumma.
En helt fantastisk dag, med helt fantastiska människor och en helt fantastiskt väl arrangerad tävling!
Lycka!
(P.s Nästan alla bilder är tagna av fotografen Mattias Malmgren. Fler bilder finnns på http://www.freefarm.se/billingeritten2011/. D.s)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar