Kentaur

När jag inte har en häst under mej och tvingas använda mina egna ben så förvandlas jag till en klant. Har ingen koll på mina lemmar och förflyttar mej helst så lite som möjligt på detta vis. Inatt lyckades jag snubbla i trappan och slog mej halvt fördärvad. Jag bröt en stortånageln så blodet spruta, tryckte in nageln i köttet på den andra stortån som jag redan hade känning av nageltrång och sist men inte minst så slog jag i hakan på ett eller flera (?) trappsteg. Vet inte så noga exakt hur det gick till, för det jag minns är ett töcken med armar och ben flaxandes åt alla håll bara. Ska tillägga att jag givetvis var nykter. Jag dricker inte alkohol längre verkar det som. Tycker inte det är gott helt enkelt och förstår inte vitsen alls.
     När jag rider däremot, så förekommer inte någon form av klantighet. Märkligt. Det är faktiskt likadant med tolkning av en människa och häst. Jag har svårt att förstå vad människor menar ibland. Det enklaste är ju att en person menar det den säger. Så är dock inte alltid fallet. Jag är dålig på att tyda signaler och har lärt mej att människor inte alltid gillar att man är helt rak och ärlig. Annat är det med hästar och hundar. Jag vet för det mesta vad dom tänker, planerar och tycker och dom vet precis vad jag menar, vill och hur jag reagerar. Jag kanske var en kentaur i ett tidigare fantasiliv :) 

 

Här sitter jag alltså nu mörbultad, omtumlad (i bägge bemärkelserna) men inte förvånad. Att jag aldrig lyckats bryta några ben är för mej ett under.. Trappan - Emma, 1 - 0

Känner mej dessutom lite nere och ledsen, till råga på den dramatiska trappolyckan. Jag är nämligen en av få tydligen, som älskar vintern. När det är vinter vill säga.. Älskar när det är mycket snö, minusgrader och solsken. Men när det börjar töa så blir jag nedstämd. Och detta FAST det vankas jul om bara en vecka. Jag är nämligen julgalnare än någon jag känner.

Mitt fina hus Solglimt

I veckan händer det grejer i flocken Svanäng. Mer om det om ett par dagar. Calle är i alla fall glad i nyheten. Calle är nog egentligen en katt har jag kommit på. Han ska lixom vara med precis överallt. Just nu i skrivandets stund så hämtade han sin snuttefilt och knölade in sej under skrivbordet mellan datorn och skrivaren. Tokhund!

"Här ligger jag bra" :)

Nepp, nu ska jag halta ner till stallet och mocka bajsgömmor i hagen som dyker fram när skitvädret bjuder på plusgrader.

Ha re!