Trasig

Årets jul-Calle-kort på bloggen kom lite i glömska eftersom den här julen och alla andra jular efter denna, aldrig kommer bli detsamma då våran älskade Mamma gick bort veckan före jul. Jag lever och jag andas men jag känner mej som en robot som går omkring och finns fast jag inombords känner mej död. Allt vackert har tappat lystern och det känns som om jag aldrig kommer skratta från hjärtat igen. Jag har gått sönder och inget kan göra mej helt hel och riktigt lycklig igen. Utan stöd från min syster, mina vänner, grannar, djur och framförallt från Linus så hade jag nog valt att inte själv vakna upp igen. Jag älskar dej så lilla Mamma. Min fina, fantastiska, underbara lilla Mamma :(

Massor

Såååå mycket har hänt. Det har hänt MASSOR så jag sammanfattar allt med lite bilder istället :)

HERO
SM i distansridning 2013
Sammanfattning: Jo men visst.

Efter diverse fadäser, där i bland bensin i dieselbilen, krossad iPhone och problem med vikterna på sadeln så ledde vi upp till 12 mil men där tog äventyret slut. Hero åkte ut på hälta eftersom han var stel.  Piss. Så nära men ändå så långt i från. Dagen efter vid hemfärdsbesiktningen kom vi för sent och fick trava upp direkt från boxen utan uppvärmning men trots det var han helt ren. Doppfel-pissen! Vi visade iaf att han helt klart är en häst att räkna med i fortsättningen :). Hade tänkt starta honom på Simlångsritten men ska sanningen fram så hade jag helt enkelt inte råd. Nu laddar vi för SM på Göingeritten i Maj igen! Heja!

Kan man inte vara bäst så får man väl bara snyggast istället :)

Semester

   

TOTTE
Superhästen Totte har under året hunnit med två godkända Clear Rounder men tyvärr ingen unghästfinal för hans del då han skadade sej uppe i Kristinehamn, kvällen innan start. Så jäkla synd eftersom han hade totalägt, vilket dom flesta iof dessutom redan visste men jag hade ju velat visa det IRL lixom. Jag var så säker så jag till och med hade gjort en "Vinnaren Totte äger"-film som jag skulle lägga ut på facebook efter finalen, men det sket sej ju kan man ju lugnt påstå. Han är totalt outstanding förutom att han är lite väl glad i gasen men så fort man befinner sej bredvid på marken så är han som en stor hund.
     Efter flera veckor nu så är såret så gott som bra och Totte tappar inte modet i första taget. Han får äga på 6-års finalen i stället :). Tur jag har världens bästa veterinär, Karolin "Kina" Wahn, som kommer och lägger om såret VARENDA gång för hon är så angelägen om Tottes allra bästa ♥

Laxåritten 2013

Känsliga läsare, titta inte!  



Glad giraff :)

Boxvilar-promenad med husse    

  

LINA
Fina Lina skulle egentligen vara betäckt vid det här laget men alla som känner Lina vet att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Så hon fick istället sätta i gång igen och avsluta säsongen för team Bulbäng med att genomföra en CR så hon är klar för tävlingsklass nästa år och kan gå 6-års finalen hon med. Lina ska dessutom i väg på foder till världens bästa kompis till nästa år och jag är så glad att det blir så för Lina är den mest speciella häst jag träffat och jag kan faktiskt sträcka mej så långt och säga att hon kommer få det lyxigare hos fodervärden vad det gäller pyssel, tid och engagemang än vad jag kunnat erbjuda, nu när det börjar närma sej en hel arme med hästar här hemma :). Lina ska precis som Totte, noviskvala nästa år är tanken och sedan vet vi inte om hon ska få fortsätta tävla eller börja bli avelsmamma. Den som lever den får se :)


Kristinehamnsritten CR40      

   Linas nya tjej 

                                         

WILDA

Lilla Wilda Musen fick efter sin lätt avklarade PP på Finnerödjaritten, tillbaka sin bärrandsröta i ena tassen så jag tänkte att skiten nu skulle få läka ut en gång för allt så bort med skorna och så får det växa tills det är helt bra igen. Men Wilda tappar inte hoppet utan far om kring som ett jehu i hagen om dagarna. Nästa år ska hon eventuellt noviskvala hon med om jag får ihop ryttare till alla hästar vill säga ;)

Älskade lilla Musbusan



Nu till alla nykomlingar. Vi börjar med Brorsorna Bröders. Eftersom Totte verkligen är ett elitämne så vore det ju bara idiotiskt att inte leta framtida tävlingshästar bland hans syskon. Sagt och gjort. Så i somras anlände brunbrorsan TS Explosion och så lille svarte TS Made in Sweden.

Explosion (född 2011, e.Black Turbo (US), u.Exanadu, ue.Europejzyk) är en tuff liten arabkis som älskar ALLA människor i hela världen. Redan som 2-åring är han precis stenhård och gör t.o.m utfall andra, äldre hästar. Men mot männsikor är han ljuvare än violer och smör tillsammans. Jag tror verkligen på denna häst, som precis som sin storebror är ett super-tävlingsämne. "Plowshan" är min absoluta favorit om man nu får ha det av sina barn ♥

Svenne (Made in Sweden -12, e.Black Turbo (US), u.Echantment Bey (US), ue Jake Jamaal (US) ) är Linus lilla älskling som i framtiden ska bli vår framtida avelshingst i vår hästverksamhet. Lilla Svenne-spindeln är redan som 1-årsvalp lika hög som sin ett år äldre bror så han kommer bli hööög. Så håll utkik om några år för då kommer han stå till förfogande men framförallt springa i sina bröders hovspår och förhoppningsvis bli en första klassens distanshäst och en av Sveriges få distanshingstar. Han råkar ju ha fått ett vackert arabhuvud dessutom så han kan nog sopa lite bana på en och annan utställning dessutom.
     Vi är så oerhört tacksamma att Madde på Turbostar Arabians är så generös och underbar så att dessa ljuvliga varelser nu går och fiser i hagarna i Ekby. Tillsammans med henne komme vi göra distans-Sverige lite bättre så välkommen du med till Team Turbo Endurance i framtiden :)

Till sist välkomnar vi Ferrarin ALWAAN (e.Vasilisk (SU), u.Mega (FR), ue. Manganate(FR) ) till teamet. Alwaan är nog en av Sveriges mest välstammade ston och är uppfödd på självaste dopingkungens dopingälskande son, shejk Sheikh Hamdan bin Rashid Al Maktoums, ställe i England: Shadwell France. Hon är en full breed tävlingsmaskin som kan gå precis hur långt som helst. Henne lär tävlings-Sverige få ta rygg på kan jag lova!

Nu laddar vi för säsong 2014. Vilket år det kommer bli! Inte en lugn stund. Tur jag har min hästpojke Linus som är en klippa med hästarna och allt runtomkring ♥

Ha're gött y'all :)

Stallet, Finnerödjaritten och SM-laddning

Puh! Sen jag var dödssjuk har jag förutom att försöka återhämta mej och få tillbaka flåset och orken hunnit med en hel del. För att bena ut det lite så delar vi upp det i tre delar helt enkelt :)

Nya stallet
Tanken var ju att jag dag för dag skulle uppdatera vad som hände i renoveringen av det nya stallet. Men dels blev jag sjuk och sedan har vädret gjort att jag verkligen sällan sitter vid datorn utan kollar det jag måste på internet, snabbt i mobilen istället.
     Svanängs delen av stallet har iaf bara på några veckor gått från en inomhus-lösdrift till ett ganska så väldigt snart klart stall med 5 splajans nya boxar. Lars och Ingegerd är noga med detaljer och det är ju just det som gör det lilla extra.

 

 

 

 

 

Efter målat innertak, nya fönster, fixade väggar, förhöjda dörrar så börjar äntligen monteringen av boxarna och man börjar ana hur det till slut kommer se ut:

 

Nästa vecka är det nog helt färdigt och bilder på slutproduktionen kommer då. Jag kan inte nog tacka mina "extra-föräldrar" Lars och Ingegerd för denna fantastiska möjlighet.


Finnerdöjaritten

Snabbt sammanfattat så var det en väldigt lyckad "tävling". Tanken var att Johan skulle rida Totte på en CR och att jag med hjälp av Ulrika skulle rida Wilda Musen och Lina på en PP 20 km. Mest för att tjejerna skulle få komma ut och miljöträna, speciellt då Lina som är ett stycke sto i speciell klass ;). Jag hade på hemmaplan tränat massor på att titta i munnen, springa upp utan att bocka och försöka bitas, trycka på sidan utan att flytta sej (vid pulsning) och peta överallt på kroppen.
    När det började närma sej fick jag lite panik över Heros träning inför SM:et och bestämde att Johan fick ta honom på Clear Rounden istället, dels för att kolla formen lite och sedan för att avgöra hur vida jag skulle avanmäla om han inte skulle klarat 4 mil med den extra vikten.
    För att sammanfatta så betedde sej Lina som en Gud i viloområdet, i veterinärgrinden och i starten. Visserligen låg hon på som en galning på banan och inte kunde jag ligga och ha någon som bromskloss för då försökte hon bita den stackare som låg framför, i detta fallet El Gretto med söta Viktoria Boberg i sadeln. El Gretto som förresten är uppfödd bara några 100 meter härifrån och som såg så jäkla fin ut att man nästan ångrar att man inte köpte honom när han var till salu :). Måste bara nämna också att Viktorias groomar, bla syster Ebba och hennes fästman Timmy, var så himla gulliga som erbjöd oss hinkning varje gång dom mötte upp Viktoria och Gretto. Det är sann och ren sportsanda minsann!!

Lina

Bilden är lånad från Team Harmonis hemsida

Wilda Musen som annars är lugnet själv i all hantering taggade igång och gnäggskrek och sket kaskad-ränne-skit över allt som råkade vara i närheten. Hon var pigg innan starten men absolut inte hysterisk men Ulrika valde att hoppa av och gå några kilometer med henne början. Sedan gick hon som en klocka hela vägen tillbaka till mål. Taggade upp i slutbesiktningen för att skrika på sin nya väninna Lina men klarade pulsen precis i både för-och efterbesiktning. Något som är lite tråkigt är att jag i efterhand får höra hur folk pratar om hur skabbig och "maskig" lilla Musbusen ser ut. Kan inte folk bara fatta att det förmodligen dels finns en anledning till en hästs just då dagliga form/skick och att det förmodligen satts in resurser för att åtgärda detta. Suck.. Aja, här kommer ett kort på min lilla Musbus-ponny med Jujika som gästryttare :)

Wilda

Bilden är lånad från Team Harmonis hemsida

Sen hade vi Johan på Hero. Finns väl inte så mycket att säga. Hero är ju rätt gammal i gemet en lustig grej dock var att han hade för hög puls i förbesiktningen första gången. Hero lixom?!? Men med ny ryttare, lite stök och stim så visst, fine. Heros CR var iaf viktigare än någon av brudarnas PP eftersom det var avgörande hur vida jag skulle avanmäla SM:et eller inte men så fin som han var efteråt så var det inget att snacka om. Johan är för jäffla bra även om han är lite vild ibland. Bara att sätta upp på vilken häst som helst så tutar han och kör :)

Ingrid -Pjompen, Johan - Heropero

Bilden är lånad från Team Harmonis hemsida

 

 

Tre saker med tävlingen får mej tant-blödig och lipig..
Det första är Torbjörn. Torbjörn står nere i Johan och Ingrids stall och har två hästar, nordisen Krabat och haflingern Madonna. Förra sommaren hjälpte jag Torbjörn med att rida in Krabaten. Rida in och rida in... Krabat är en sån häst man bara kastade på utrustningen och skutta ut på i skogen på en gång så det var ju inte som jag slet ihjäl mej. Iaf, som tack för detta så erbjöd Torbjörn sej att köra mej, Ulrika och tjejhästarna fram och tillbaka till Finnerödja. Eftersom vi endast skulle rida 2 mil så sa vi att han då kunde hinka Ingrid och Johan på banan istället då vi skulle ha med ytterligare en medhjälpare. Eftersom denne groom som var Elinor, som jag köpte Wilda av, fick förhinder så fick vi alla dela på stackars Torbjörn som fick känna på att vara hinknisse the hard way. Hinka 4 stycken det första man gör! Men han var så himla duktig! En hästkarl är han ju redan, men han kånka saker, var på rätt ställe utmed banan, höll reda på tider och hjälpte till med allt runt omkring.
     Inte nog med detta! Han tyckte det var vansinnigt att kånka omkring grejer fram och tillbaka så han har fixat en liten kärra till mej som jag ska ha med på SM:et. No more spagetti-armar!

Sen har vi Linus. Lilla Linus är egentligen rädd för hästar och skulle bara komma och titta på tävlingen i rent studerande syfte, men givetvis åkte han på att hålla hästar till höger och vänster. Han åkte dessutom med Torbjörn ut på banan och hinka oss 4 och sedan tillbaka till grind för att där lära sej pulsa hästar och bistå stressade ryttare. Inte dåligt för en hästrädd kille!! Han har helt klart läst Havrepappans bloggbok "Hästtjejer för dummies". Det gäller att trycka på rätt knappar om man vill impa på ett hästfreak som mej :D

The third moment of grin är när Johan lägger ut en bild på Heropero på sin facebook. Så gulligt! Som när man som ponnytjej som satte upp en bild på väggen från en klubbtävling i hoppning när man var liten :)

Heropero

SM-laddning
I helgen går SM:et på Göingeritten. I Fredags var vi ute på sista genomköraren för att känna formen. Vi red en 5 mils runda runt Sveneby och sjön Ymsen i tävlingshastighet och fy fähunden vad fin han känns, Skrånken. Ingrid och Johan hinkade och vi tränade på att kyla i farten. Paret Gradén fick springa som skollade troll men det gjorde dom bra! Dock är jag helt veck i hela planeten denna veckan och drömmer om packning, papper, planering och taktik..
     Tyvärr har en av groomarna fått förhinder och ingen annan verkar kunna följa med, med så kort varsel så om du läser detta och är hästkunnig, arbetsför, driftig och omänskligt snabb så är du mer än välkommen att höra av dej. Bör nämnas att du inte får vara rädd för låg humor, könsord, eller brist på viss stil, klass och elegans. Visserligen är sammanlagt 7 stycken men 3 av dom är folk vi inte kan köra skiten ur lixom ;)

Nu ska jag sova. Imorrn kommer hovis, som för övrigt är en av dom som kommer följa med mej på SM:et, och sätter på tävlingspjucken och dom lila sulorna :D. Håll tummarna för på Lördag kör vi!!

Rock On!!

 

 

Riktigt sjuk

Jahapp.. Då åkte slutligen jag på att vara ordentligt sjuk. Feber, sjukhusbesök, penicillinkur, olika sorter med smärtstillande och så lite penicillin-överkänslighet, vilket resulterade i ett par dagar spyendes som en kalv för minsta intag av mat eller vätska. Jag klarade mej på håret från att bli inlagd i alla fall :). Och nu känner jag mej som en elitidrottare om man jämför med hur ynklig jag var i Torsdags och Fredags när det var som mest illa.

När man är i min ålder och blir så sjuk, så finns det bara en att ringa: Mamma! Och när den självständiga 30+-dottern ringer Mamman och äntligen ger henne en chans till lite omhändertagande så kommer hon som ett skott och hjälper till med hundar och hästar och ger aldrig upp försöken att få i sjuklingen mat och vätska. Hon har erkänt att det värmer ett Mamma-hjärta när barnen ber om hjälp och man äntligen får vara lite mammig.

Om man har 4 hästar och 2 hundar kan man inte bara dra täcket över huvudet och vara sjuk i fred utan är faktiskt beroende av hjälp. Och när man är beroende av hjälp så blir man så rörd och tacksam när det kommer från alla håll och kanter.
     Fina Trine till exempel, som fodrat och vattnat och tittat till min hästar dagtid. Gulliga Ingrid och Johan som trots att dom själva är krassliga, har mockat och fixat med Lina. Härligaste Lars och Ingegerd som tog stallet här uppe i helgen och skickade dagliga meil med bilder från stallbyggnationen och värmande ord som får mej alldeles tårögd. Ingegerd kom dessutom på hembesök och hade med både blåbärssoppa och fruktsocker till den Veka. Bästaste Ulrika som ridit både Hero och Wilda Musen, skött stall, friserat ponny och köper presenter till sjukfrun. Sötaste Frida som ridit Hero och så lilla Mamma förstås, som tagit hundarna, skött hemmet, mockat till Lina, kvällsfodrat och vattnat hästarna och varit den bästa sjuksyster man kan tänka sej.
     I skrivandets stund sitter jag här och lipar över alla snälla människor men dels har jag rätt lätt för att gråta överlag men så kan penicillinet och smärtstillandet ha en viss inverkan kanske ;)

Ulrika och Wilda & Frida och Hero

I nöd och lust heter det ju. Det är i "nöd" som man märker vilka människor som verkligen har "lust". Det har hänt lite saker i nya stallet men jag skriver ett inlägg med massa bilder imorrn istället :)

Höga som hus

Dagarna rullar på och igår var det dags för återkoll av tänderna på Wilda och Hero och även en helkoll i munnen på Lina. För er som inte är så hästinsatta så går det ut på att en veterinär kommer ut, sprutar hästen full av lugnande, bänder upp munnen med en ställning och raspar sedan ner ojämnheter och drar ut tänder om det behövs. Eftersom jag inte är miljonär så fick Totte slippa eftersom han inte visat några som helst problem varken med bett, hull eller att tugga sin mat.
     Att knarka hästar är både hjärtskärande men samtidigt fantastisk roligt. Att se sina annars pigga, alärta hästar bli helt groggy är lite skrämmande men dom ser ju så otroligt roliga ut! Dessutom kan man passa på att pussa ihjäl dom i hela ansiktet utan att riskera en danskskalle, fläskläpp eller bli slickad så man luktar sur disktrasa i fejjan resten av dagen..

Först ut var Wilda Musen. Hon ser mest bara trött ut och är hög med värdighet.

 

 

Sen var det Linas tur och inte helt otippat fick hon sprutas med en extra dos lugnande. Skräll.

 

Sen har vi då Kung Hero. Ingen kan knarka som Skrånken :D.

Väck

 

Väckare

 

Väckast!

Linas sår är iaf så gott som helt bra. Hon har gått klart penicillin-kuren och ska sättas igån på Måndag igen. Dock var hon lite seg igår kväll och även i morse men inte så konstigt när hon blev precis fullsprutad av både lugnande, smärtstillande, vaccin, plus penicillinet, igår. Hon är inte en lika säker sprutnarkoman som Hero Pero :).
     Hero har ju varit gallig i benen och stått en vecka i väntan på att Kina skulle kunna titta på honom igår och göra ett utlåtande. Hon kände igenom honom och vi fick trava upp utan att han visade minsta hälta. Sedan böjde hon honom och även där påvisades ingen hälta. YEY!!! Han var ju aldrig halt eller ens öm men när ens häst man känt i flera år helt plötsligt är gallig dagen efter ett ridpass, vilket verkligen aldrig händer annars, så känns förändringen så mycket mer i hjärtat än det egentligen är. Man är ju så sjåpig när det gäller djuren.  Alltså kör vi enligt plan och siktar först på SM:et på Göingeritten. Tjoflöjt! :D

Röf

Har man lite medvind ett tag så är det jävligt tydligt att ödet vill påpeka att man ska uppskatta det man har som är bra, genom att dela ut lite oflyt så man har något att jämföra med. Fan...

Jag har aldrig behövt ta ut veterinär på någon av mina hästar. Förutom vid tandraspning, vaccinering och besiktning då, vill säga. Mina hundar jag ägt/äger har inte heller dom behövt något vidare veterinärvård, förutom Calle när han fick diskbråck i nacken och min dobberman Nikita när hon blev anfallen av grannens hund som försökte bita reproduktionsorganet av henne..
     2013 är alltså året då jag åker på allt på en gång. Åretas skadekedja inleddes med att Storm skadade sej när han rejsa på stubbåkern här nere på Man (förkortning på maderna, vilket är en gammal flodbäd som nu är flera kilometer med gärden). Han stack sej på "handleden" ovanför trampdynan, och när han bara svullna mer och mer så åkte jag in med honom till Hampus på Norra Skaraborg Veterinärstation, som rakade bort all päls på benet, hittade det lilla elaka såret och plåstrade om Stormur och ordinerade penicillin, Metacam och koppelvila. Det svider i ett mattehjärta och se sitt djur hoppa på tre ben :(

Stormur fick tillåtelse att vara i soffan här på övervåningen

när det var lite synd om honom. Han njöt av det som bara 

en saluki kan, trots kammo-färgat bandage :)

Nästa olycksfågel på tur var Tottemannen. Han skadade sej visserligen inte men åkte på en förkylning och hostade och snora. När han efter två veckor av host började gå upp i temp så ringde jag Kina (aka världens bästa veterinär) som skrev ut penicillin och Metacam till honom med. Totte är en dröm att spruta. Han bara står snällt och blir möjligtvis lite otålig för han inte får snutta på metacamet tillräckligt fort :). Nu är han iaf helt återställd och har börjat ridas igen efter 3 veckors sjukdom/behandling/vila. Ingen Clear Round på Sämsholm för honom alltså.

Sen har vi då självaste Hero Pero. Efter en ridtur på 15 km (en av våra standardrundor) i snabbare tempo så var han dagen efter gallig i frambenen. Hero blir annars bara gallig av att stå stilla så jag anade oråd. Han var inte halt, öm eller varm men efter att ha hört mej för och fick jag veta att det förmodligen berodde på det hårda underlaget (då den förbannade vintern vägrar ge med sej) i kombination med att han är broddad med fyra brodd i varje sko. Detta blir väldigt stumt och påfrestande för benen. Jag lade dessutom märke till att ena benet var galligare än det andra. Sagt och gjort så skulle jag skruva ur broddarna i tårna men då har en brodd vikt sej och pekar lite frammåt (på samma ben som han är mer svullen) och fanskapet var precis stört omöjligt att få ur!! Det sluta med att jag fick hämta en bågfil nere hos Johan och Ingrid och såga bort broddhelvetet!
     Hero är iaf efter två nätter men Back on Track så gott som återställd men för säkerhets skulle får han ta det lugnt i en vecka till. Jag får lite smått panik för jag ligger inte alls i fas med den träning jag hade planerat för honom pga det hårda underlaget, så Sämsholmsritten som jag hade tänkt ta en 8:a på får helt enkelt hoppas över. Men misströsta ej, jag och Ingrid har andra träningsplaner men eftersom detta är ett gnälligt och beklagande inlägg så passar det sej inte med roliga och uppmuntrande nyheter :)

Nästa man för rakning, var en kvinna och i detta fallet ett sto. Självaste Lina (eller Hysterica som hon numera kallas) som går nere hos Johan och Ingrid, drog omkull i hagen och skadade knät. Ingrid hörde hur det brakade till och sprang ut och hittade Lina sprattlandes upp på fötter. Hon fick ett sår på ena framknät som blödde ganska mycket. Vi spolade och tvättade rent men på morgonen var knät svullet. Man har ju hört alla dess historier om hästar som får in skit i knäleden och blir helt obrukbara av det så det var ju inget att fundera över utan bara tvunget att kollas upp. Återigen fick Kina rädda situationen. Efter att ha travat upp och sett att hon inte var halt så rakade hon knät och klämde och kände. Ska ju tillägga att en sprattel-Maja som Lina behövde lugnande för att detta skulle vara möjligt. Kina konstaterade att såret inte var så djupt men att Lina skulle få gå på penicillin och Metacam hon med, för säkerhets skull. Hon påpekade även att det nog var idé att bremsa Lina när penicillinet skulle injeceras. Undra varför hon trodde det? Lina som bara lyser lugn och långsam energi ;)
     Ingrid har nog det mest välfyllda stallapotek som jag vet och jag fick låna en jättefiffig kompress med gel i som drar ut elaka bakterier. Sorbact gel, hette den och finns att köpa på här. Kan verkligen rekomendera att ha dessa hemma. Kostar 144:- för tre st.
     När dagen kom för andra sprutan att delas ut så tänkte jag att jag skiter i bremsningen för den erfarenhet jag har av det så är det bara mest krångligt och bökigt och då är det bättre att vara snabb med sprutan istället. Har ju sprutat en del hästar när jag jobbade i storstall i mina dagar och dom hästar som var besvärliga fick man lixom "hugga" fort som fasen med sprutan i halsen. Men det visade sej att Lina inte var så besvärlig som jag befarat. Absolut inte helt medgörlig, det vore ju synd att anklaga henne för, men inte helt hysterisk iaf :)

Den enda som inte råkat ut för något är Wilda och Calle så vi får väl hålla tummarna att dom klarar sej. Jag skulle ta djurens skador och sjukdommar tio gånger om, om det fanns en möjlighet att projicera dom till mej istället för på dom. En viss dam tyckte i alla fall att jag gott kunde få ett sympati-märke och delade så generöst ut ett sådant med ett snabbt ryck fram och tillbaka med framhoven. Tack ♥

Jag är alltså numera en av apotekets storkunder och funderar på om klippkort på Metacam kanske är en bra grej? Nå väl, vad är väl en bal på loftet. Man kan inte ha tur jämt. Nästa vecka kommer Kina igen fast denna gången för att fixa tänderna på hästarna. Tur att man är så rik. Typ...

Glad påsk och Ha're (hö hö hö)

Stormprutt och Lilllfisen

Jag har två gosedjur. Två skuggor som följer en för att få uppmärksamhet och kärlek hela tiden. Såvida man är innomhus vill säga! Är dom lösa ute så är dom borta bägge två på tre sekunder. Den ena hittar man i närheten av grannens kattmat i stallet och den andra drar dit han senast såg något att jaga. Av någon konstig anledning så är det inte under "mitt skift" dessa utbrytarförsök sker utan jag får höra om dom efteråt när rymlingarna redan är hemma och mordförsök på gärningsmannen inte längre är aktuellt.. Men tillbaka kommer dom alltid. Den ena lite snabbare än den andra visserligen.

Snabbsmitaren

 

Lillsmitaren

Stormur och Calle har verkligen hittat den bror dom aldrig haft i varandra. Dom är så söta tillsammans att man blir alldeles rörd. Storm har tagit uppgiften som storebror och den som vågar gå på Calle är död i hans ögon och den stora snälla salukin morrar, spottar och fräser och låter som en demon åt den hund som vågat vara sträng mot lillebror Calle. Träffar han hundar utan Calle är det inga problem men så fort Calle är med tar han på sej rollen som livvakt åt lillbrorsan.

Calle med sin mössa och bodyguard

Salukin är känd för att vilja ligga så nära varandra som möjligt och får dom välja själva så ligger dom helst "i" varandra :). Är man då en liten snål pinscher så är detta inte alls något som är att föredra då dom är väldigt måna om sitt "personal space". MEN eftersom Calle är den frusnaste varelsen på denna planet så har han kommit på att det faktiskt är lite mysigt med extra kroppsvärme så från att ha morr-markerat att han vill vara själv när Stormur kommit och försökt lägga sej hos honom så har han gett med sej och dom ligger nu alltid tillsammans och sover. Calle har sin lilla biabädd och Storm har en stor dyna, men det är i Calles trånga biabädd dom ligger och knökar. Så sött!!

 

Även om dom ibland stjäl sopor, rymmer, släpper avgrundsfisar och ylar så hela kommunen hör när jag går hemmifrån, så är jag så glad att jag har dessa fantastiskt fina, härliga och tokiga hundar. Utan dom skulle jag känna mej sårbar och framförallt väldigt ensam i mitt hem. Mattes hjärtan! ♥♥