Vardagslydnad

Det finns många teroier och skolor om hur man fostrar och tämjer en individ. Jag kör nog en blandning av allt. Både belöningssystemet, ignoreringssystemet och straffsystemet. Jag har genom åren märkt att en balanserad kombo av dessa tre fungerar på bästa sätt. Men A och O i ett fungerande förhållande individer emellan är att den ena är på det klara med att det är den andra som bestämmer, inga undantag!  Jag är ingen expert, har bara luskat ut hur det bäst fungerar för min egen del.

Först och främst har jag genom år av exprimenterande kommit fram till att man inte vill ha en robot. Man önskar fortfarande att individen i fråga har en egen vilja och inte lever för att behaga mej. Nu låter jag som en bajjnödig kejsarinna, men den krassa verkligenheten är att man inte vill bli avgudad utan respekterad. Faktiskt.

Någon finurlig person skrev en gång en finurlig bok om hur man fostrar valar. Man ger dom belöning vid rätt utförd arbetsuppgift och ignorerar dom när dom gör fel. Detta ska tydligen fungera på alla levande varelser. Kan då säga att det gör det inte. Om man t.ex är trött på att toaringen jämt lämnas uppe, eller att kläder slängs på golvet TROTS att det finns en (tydligen osynlig) tvättkorg och att disken ställs i vasken TROTS att diskmaskinen ligger 50 cm bort och man försöker lösa detta med att ignorera problemet och vänta på att få belöna när önskat beteénde uppnås så får man alltså vänta tills man blir gråhårig. Jag har ignorerat, ignorerat och ignorerat men helt förgäves. Problemen är lik förbannat hela tiden ett faktum.
      Belöning; När det gyllene tillfället äntligen inträffar är man snabb som brinnande vessla att utbrista: "Det gjorde du bra" eller "Nu var du duktig pojke" eller något i den stilen. Men icke! Nästa gång ligger det kalsonger på golvet BREDVID tvättkorgen, det lämnas glas på sängbordet, det spills popcorn i soffan som sopas ner mellan dynorna, det står skor PRECIS innanför dörren där man går in och den förbaskade disken fyller diskhon till bredden utan att individen i fråga ser problemet.
     Alltså hoppar man på bestraffningssytemet som sista tåg mot slutet av eländets tunnel. Straff i det här fallet innebär alltså inte ett sprut med en blomvattenflaska eller en rullad tidning i bakhuvudet (även om jag är helt övertygad om att det skulle ge viss effekt) utan det innebär skäll och gnäll. Varför tror ni att att individer av kill-kön klagar över att deras honor alltid gnäller? Svaret är för att ingen av de andra metoderna fungerar. Punkt. Vad annars ska man lixom ta sej till?? Tydligt är ju att när gnället och skället gått till en viss gräns så visas en effekt åt rätt håll.

Men är man som jag då som inte tycker det är speciellt angenämt att gnälla och skälla så finns det vissa knep. Hela mitt liv består faktiskt av små knep. Här kommer några små tips, lev och lär:

Problem: Tvätt på oönskade ställen. Lösning: Tvätta bara de kläder som ligger i tvättkorgen, alltså endast dina egna kläder. När individen sedan inser att inga rena kallingar, sockor eller tishor finns så är det helt plötslig inte lika lattjo längre att sprida omkring sej sina ömsade hudar lite varstans.

Problem: Skor i hallen. Lösning: Lägg alla skor du äger, inklusive dina stinkande stallkängor i en hög innanför dörren så dom trillar ut när vederbörande öppnar dörren. Poängen förhoppningsvis uppfattad.

Problem: Toasitsen lämnad uppe. Lösning: Ställ toadörren öppen. Snart börjar hunden, som gärningsmannen i fråga sitter och pussas med i knät, dricka direkt ur toastolen. Inte lika roligt helt plötsligt.

Problem: Slängda arbetskläder i farstun. Lösning: Slänga stallkläder i farstun. Poängen väldigt snabbt uppfattad pga av inslag av viss doft i handlingen.

Problem: Väderspänningar i gravöppnings-klass i sovrummet vid läggdagas. Följt av skadeglädje och skratt ju mer andnöd man får. Lösning: Skriv upp datum och tidpunkt i din telefon och citera exakta uttryck och skämt. Låt sedan din laktosintoleranta maga sköta problemet med hjälp av lite kött, ägg eller någon annan lukt-o-snäll kombination. Ge sedan igen för kung och fosterland och vid sura miner, tag fram din telefon och citera gärningsmannens några kvällar tidigare så käcka kommentarer och njut.

Problem: Klagas på för stark mat, för stora lökbitar, svampinslag, gräddsåser och fisk i alla former. Lösning: Laga vad du tycker är gott och passar det inte så kan gärningsmannen laga sin egen mat!

Det man inte får glömma är det viktigaste. För att stå ut med en hel hög med olater så måste man ha ett visst tycke för individen i fråga. Finns inte tycket så finns det egentligen ingen anledning att stå ut med problem man sluppit om man varit själv. Ibland händer det nämligen att man behöver hjälp. Då finns det en liten person som tar hand om kejsarinnan när hon blir sjuk, som köper uppmuntrande saker när hon är ledsen eller ställer upp som hinknisse fast han egentligen är livrädd för hästar. Och det är det mina vänner, som verkligen räknas :)