Slutet..

Jahapp, då vet jag ungefär när jag kommer dö..
I sommar :)
Så passa på alla som känner mej, att uttnyttja den tid jag har kvar på jorden.
Liseberg har nämligen i år premiär för sin nya åk attraktion AtmosFEAR.
Dom har byggt om det lama Lisebergs tornet till en dödsmaskin för männsikor med höjdskräck och tant-mod som mej..
En "Höjdskräcken" DeLux kan man säga.
146 m över havet befinner man sej som högst.
90 m fallhöjd i 110 km/h..
Alltså 30 m HÖGRE än "Höjdskräcken" som redan den är ett djävulens påfund!
Jag är helt övertygad om att jag inte kommer överleva detta.
Lika övertygad som jag är om att min syster och Foffe och vem mer som nu följer med, kommer tvinga mej att åka..

AtmosFear

Nog om döds ångest.
Veckan som gått sen tävlingen har varit rätt lugn och slö.
Har ridit Paxen varje dag, lite kortare och snabbare rundor.
Till och med i Söndags, alltså dagen efter, och lite mör va jag allt i benen.
Inte så farligt dock. Det värsta va nog skav såret jag hade på insidan av låren, ovanför knäna.
Upptäckte efteråt att dom ridbyxorna jag hade på tävlingen INTE hade fleece förstärkningen på insidan av knäna som alla mindra andra distans bralls har.
Lärdommen lärd och ihågkommen.
Har äntligen tagit dom utlovade korten från "Makaber"-rundan som jag red igår.

Rådjurs klöv med tillhörande ben.

Här nästan trampad på av Paxzina som tydligen inte fattat vad hysterin handlar om..

Ett får kadaver utan läppar

T-Rex skelett

Paxzina har allt som en distans häst ska ha.
Utom möjligtvis en grej.
Hon skulle vid ett upplopp inte bry sej om att hon blev omsprungen.
Hos Hero vaknar tävlings djävulen och han SKA bara vara först.
Men för Paxen kvittar det.
Ska alltå börja träna henne så hon börjar tycka det är roligt att verkligen speeda loss.
Så i Tisdags så tänkte jag att hon skulle få springa ordentligt och på en lååång jättefin åkerväg med gräs i mitten drev jag på henne, och jäklar i mitt skal vad hon kutade!
Inga problem där inte :)
När min syster kommer hem i sommar ska vi ut och "ponny-rejs-tävla" med Hero och Paxen.
Låta dom vinna varannan gång.
Det fick ju igång vilket tjock-ponny-skaft som helst när vi va små :)

Hero Pero Älsklingen, har bara haft det soft.
Blivit skött och varit ute och hund-gått i grimskaft i flera timmar sammanlagt.
Små rundor där han fått beta i marker och i vägkanter av det färska, nya, gräset.
Och själv sitter man antingen med benen i kors och bara tittar på honom eller lägger sej ner och njuter av solen tills han rycker lite i grimskaftet och det är dags att flytta sej några meter.
Han är precis som en stor hund :)

Min klöver-bejb!

Följde med Jennie och Ingrid och va bom-Kalle i Tisdags på hoppträningen som jag själv inte kunde vara med på.
I slutet av sommaren är det Paxens tur att börja hoppa träna tillsammans med Jennies ung häst, Herman.

För er som följer lille Calle Puling så är det inte mycket nytt på den fronten.
Han va givetvis med på tävlingen i Lördags men låg mest och huttrade i sin säng i bakluckan och gjorde inte mycket väsen av sej.
Han är så bra. Han finns men han stör inte.
När jag flyttar hästarna till nya stället nu i Maj så kan han få börja följa med ut på ridturerna igen.
Man kan rida så man slipper asvalts vägen bättre därborta.
Kortet nedan är taget när han, som jag kallar det, har "fastnat i filten-volten".
Han biter tag i sin Snutte. Sen sitter han så i flera, flera minuter samtidigt som han piper i halsen.
Vet inte varför han gör så men sött är det :)

Calle Snippen :)

Idag, ridning på Paxe Smasken igen.
Har anmält bägge hästarna till A9 ritten, den 21 och 22 Maj.
Paxzina en CR40 på Lördagen och Hero en T80 på Söndagen.
Blir saftig att tävla två dagar i rad, men va fasen, eftersom jag snart ska avlida så är det lika bra jag provar på det med :)


Rock On!