Jag tillhör en av få tydligen, som inte gillar att fylla år.
Gillar inte uppmärskamheten, gillar inte presenter och gillar inte att bli äldre.
Jag gillar inte uppmärksamhet överhuvudtaget faktiskt. Eller, jo, när det handlar om saker jag presterat och med egen verkan har åstadkommit. Inte över saker jag inte kan rå för, som till exempel födelsedagar.
Gillar inte när folk uppmärksammar att jag till exempel har nya plagg, ny frisyr eller ny bil.
Nu ska jag ju tillägga att jag väldigst sällan har nya kläder/skor, ny frisyr och har aldrig ägt en splitt ny bil.
Däremot gillar jag uppmärksamhet över mina hästar och Calle. Blir alldeles varm i hela kroppen när någon komenterar, nämner och berömmer mina djur.
Märkligt..
Uppmärksamhet i t.ex detta fall = Okej!
Presenter..
Visst gillar jag presenter men inte på min födelsedag. Gillar spontana gåvor isåfall, men inte presenter som kommer en dag bara för att "det hör till".
Jag gråter ju inte av paket, men det är inget jag har behov av.
Dessutom när folk frågar vad jag önskar mej så har jag så svårt att komma på vad jag vill ha.
För jag har allt som jag behöver redan.
På önskelistan i år kan jag bara komma på en sak. En ny 20 liters plastdunk från biltema, 59,90:-. Har tappat bort den ena och behöver en ny :D
Att bli äldre..
Jag är okej och trygg med min ålder, för jag vet att jag är mer välbevarad och yngre, fysiskt och psykiskt än många andra i samma åldersgrupp.
Ändå kan man inte låta bli att märka av åldrandet. Eller "förfallet" som jag och mina tjej kompisar brukar skämta om, och skratta åt. Skratta sådär bitterljuvt. Ni vet, man skrattar fast inte från hjärtat för man vet att det är sant.
Vi skämtar ofta om att vid 30 års ålder har man nått TANT-strecket och kan lika gärna lägga sej och självdö..
På äldre dagar har jag lagt mej till med följande oroväckande upptäckter, beteénden och insikter:
* Jag har blivit höjdrädd.
Kom redan för flera år sedan. När jag hade första gården. Skulle klättra upp på ladugårds taket och lägga i enstaka tegelpannor som blåst bort. På väg uppför stegen vaknade något som jag inte märkt förut. Panik. För varje pinne på stegen växte paniken mer och mer. Det smakade blod i munnen och ögonen va på väg ut ur sina hålor. Jag kom upp, satt och skakade på tak nocken och insåg med en smäll, att jag fått höjdskräck!
Att klättra ner från stegen ska vi inte prata om.. Tur att jag grät som ett barn vilket genast drog ner min mentala ålder, markant!
Vy över taket from hell
*Jag är inte lika vig.
Jag kunde för bara några år sedan, lägga bägge benen bakom nacken, utan problem.
För nått år sedan eller två, skulle jag demostrera detta och fick först och främst bara upp ena benet och sen och främst gjorde det så ont att det kändes som om bakre lår muskeln skulle gå av. Där satt jag och skrattade och höll masken, fast jag inombords skrek av smärta och bad om att muskeln skulle hålla.
Och varför har knäna börja knäppa och knaka när man suttit på huk för länge?
Snart börjar jag väl kunna spå lågtryck för ena höften känns stel..
*Jag har märkt att kroppen över lag inte är lika tålig.
När jag va yngre red jag in och red till problem hästar.
Jag tyckte det va en utmaning och det gick inte en månad utan att man blev avslängd, sparkad eller gick omkull med en häst över sej.
Visst, man blev blå slagen men det gick lixom över ganska fort.
Sen, vid typ 25, märkte man att man inte återhämtade sej lika bra. Man fick ont. På riktigt. Och det gick inte över på en natt.
Man skadade sej mer, av mindre. Alltså, en simpel avflygning kunde resultera i väldiga komplikationer.
Man blev försiktigare och insåg sedan att det inte höll i längden att syssla med hästar som på ett dramtiskt sätt, tydligt inte ville samarbeta..
Maranette - orsaken till många blåmärken och sömnlösa nätter
*Jag är över lag mer rädd om mej.
Saker man utan problem gjorde som liten är helt plötsligt livsfarliga.
Åka pulka i rävabacken i Lugnås. Att man vågade! Man kunde till och med stå på knäna i pulkan (aj, bara det!) och åka baklänges ner för detta helvetes stup som slutar tvärt med stenmurar och träd och annat livsfarligt!!!
Liseberg..
Herregud, Liseberg..
Va där i sommras med min syster och min kompis Foffe.
Dom första åken, jag är helt seriös, satt jag och skrek att jag skulle dö och att dom skulle släppa av mej.
Jag va helt övertygad om att jag skulle dö oxå.
Höjdskräcken, ni vet den där när man sakta åker upp 60 meter i luften och sen släpper en rakt ner mot backen med en kraft på 4 G..
Att jag idag lever är för mej ett under.
*Alkohol.
Nu har ju jag visserligen aldrig varit nån stor konsumerare av alkohol. Numera dricker jag så gott som aldrig.
Men när man va 18 kunde man utan svårighet ta sej några glas, både fredag och lördag. Och Onsdag.
Men nu.. Man är ju inte människa på flera dagar. Det är en av anledningarna till att jag helt enkelt inte dricker.
Utslagen, utmattad och ont överallt efter skor med högre klack än 0 cm som man är van med nuförtiden.. När man va 18 hade man heller inga problem med att strutta runt en hel kväll i höga klackar.
Nu på äldre dar har man även börjat fnysa åt ungdomars sätt att supa skallen av sej. För sådär pinsamma och vårdslösa ungdomarna är idag, va man ju ALDRIG själv! Nej minsann!
Nu känner man mer att dom gånger det ska till att bli galej, så vill man hellre ta en film med något gott snaska på..
Nyår 2010. Bör tillägga att dessa va dom enda två drinkar jag drack.
Även om det ser ut som om någon är rejält på lyset..
*Bilkörning.
Jag får nog erkänna att jag inte mognat något vidare värst vad det gäller min bilkörning.
Kör alltid för fort och ibland utan bälte. Eller ibland med bälte rättare sagt.
Jag har åkt fast för fort körning 6 gånger och jag har mitt körkort på nåder kan jag lova..
Däremot, har man kommit till en ålder när man anser att alla andra, inte kan köra bil.
Jag skulle till exempel aldrig sätta mej i en bil med en 18 åring som just fått sitt körkort! Det är ju helt sanslöst att man trodde man verkligen va bra på att köra bil på den tiden!
Man kommer på sej själv med muttra och svära över folk som inte kan trafik reglerna, sucka åt bilar med "övningskörning" i bakrutan och till och med, hör och häpna, hytta med näven åt folk som inte betér sej som sej bör i trafiken!
Frågan är när dagen slår in som man börjar att köra 10 km långsammare än hastighets begränsningen, ligga mitt i vägen och köra med ratten nästan under hakan, kisande med ögonen och med ryggen en halvmeter från sätets ryggstöd..
*Kroppen, försämras..
Synen. Jag har kommit på mej flera gånger, med att kisa och måtta med mobilen fram och tillbaka för att kunna läsa sms..
Huden. Har fått förhårdnader under mina stor tår vilket jag, trots tunga arbeten och hård fysisk aktivitet på fritiden, i mitt liv, har klarat mej utan. Man blir torr av att sola och måste SMÖRJA IN sej! Suck..
Ryggen. Har sensate tiden haft problem med ryggen. Jobbar visserligen, sen nyår, på knä hela dagarna med röven högre än huvudet, men för några år sedan hade det inte spelat någon roll.
Tänderna. Kunde "när jag va ung" utan problem bita kasylen av läskedrycks flskor och annat. Nu trillar tänderna nästan isär om man råkar bita i en benbitt från kött t.ex.
Listan på "förfallet" kan göras lång.
Jag överdirver givetvis när jag säger att "bäst före datumet" går ut vid 30.
Man är inte äldre än man känner sej, helt enkelt.
Och idag borde jag fira. Det är ju ändå sista året kvar på 20-talet :D
Men ni måste hålla med mej. För visst va det bättre förr!? :)
Jag och Saffi, när det va förr och bättre :)
Rock On!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar