Helg i distansens tecken

Igår, Lördag, jobbade jag inte för en gångs skull.
Va nog lika bra för jag hade nog inte orkat med annars.
Ingrid skrev på morgonen och undrade om vi skulle försöka oss på att komma in på föreläsningen med Maria Hagman-Eriksson, i Skövde.
Man va tvungen att anmäla sej via meil senast nått datum som ingen av oss hade reda på och inte hade gjort.
Men vi bestämde oss för att försöka iallafall.
Som två 17-åringar som ska försöka ta sej in på ett 18-års-gräns disco :D. Kanske inte riktigt, men nästan.
I min ålder är det här det närmaste att "planka in" jag kommer tror jag. Och med planka in menar jag att åka dit, fråga snällt om vi får vara med, betala avgiften och förhoppningsvis komma med.

Alla tvivel försvann när vi såg att det va underbara Gitz som stog och tog emot i foajén.
Och det va inga problem alls.
För er som inte vet vem Gitz är så är hon ordförande i min rid klubb, Billingens Distansridklubb, hon är distriksgrenledare för Västra Götaland, hon är domare och sitter även i distans kommittén.
Hon är så otrolig varm o hjärtlig och goare mys-tant får man nog leta efter. Alla som känner henne vet vad jag pratar om.

Föreläsningen med Maria va väldigt bra och inspirerande.
För er som inte vet vem hon är, så är hon Sverigens klart duktigaste distans ryttare.
Med titlar och segrar mer än någon i detta land och med 4 (!?!) egna hästar på elitnivå.
"Alla kan inte vinna, men alla kan försöka" va temat för föreläsningen.
Maria berättade om sin väg mot toppen och visade bilder och berättade om olika händelser, både härliga och lite mindre trevliga, vilket gjorde hela föredraget väldigt personligt och lätt att lyssna på.
Hon svarade dessutom väldigt ärligt och lätt på frågor som vi lyssnare ställde. Bland annat om hur hon tränar, vilket många stora ryttare är väldigt förtegna om, inom denna grenen.
Alla håller hårt på sina recept till toppen, vilket är ganska fånigt med tanke på att sverige inte är ledande inom denna sport.
I bloggsyfte tog jag ett kort.
Ett väldigt dåligt kort. Ni får ha överseénde och måste förstå att det inte va en rock konsär vi va på.
Här möttes det inte av skrikande 14-åringar som ville ha autografer, hon öppnade inte med att tjoa "Hello Skövde", och framrför allt kastades inga trosor på scenen.
Att ta ett kort kändes jätte retligt så jag satt och smög med mobilen vid kanten av bordet och skämdes öronen av mej när det blixtrade. Skulle ha frågat..
Kortet förställer när Gitz lämnar över en snaps karaff (!?!) som tack.

Ska tillägga att det va ridsport förbundet som tagit fram denna och jag är helt övertygad om att Maria inte kommer "snappsa" så vidare värst ur den. Men den va fin iaf!

Med motivationen på topp åkte vi hem, jag bytte om och sen iväg igen till stallet.
Heros tur igår och det va ett längre gallopp intervall pass på schemat för dagen.
Det är synd att han aldrig är startat i galopp för herregud va den hästen kan springa.
Och han älskar det!
Lät honom springa fritt på en grusväg och benen gick som trum pinnar och mitt i fullaste farten sparkar han backut och det är ett under att jag satt kvar. Han brukar inte göra så och har bara gjort det en enda gång tidigare. Då oxå, när han fick släppa loss ordentligt.
Sitta kvar när dom sparkar back ut i vanliga fall, är en konst, att göra det i full kareta är bara tur.
Sen började jag gapskratta och hade ännu svårare att att kontrollera mej och hänga med.
Efter en sån spurt är det menigslöst att få honom att varva ner. Då vill han springa hela tiden och skritten blir lixom mer joggande.
Han va så ivrig att han, när han stannade för att bajsa, samtidigt stog och kraffsade med fram hoven av otålighet för att behöva stanna.
Vädret va helt underbart och jag tog några fina kort.

Detta är en bild på blivande bostads marker för hästarnas del.
Den kyrka man kan ana längre fram, dit ungefär kommer dom flyttas. Härligt! :)

Denna bilden är tagen på den andra galopp sträckan vi avverkade. Inte lika fort till Heros stora besvikelse eftersom det fortfarande låg snö kvar.

Vi bor så det finns måååånga åker vägar, sånna där härliga med gräs i mitten.
Det finns skogar, broar, grusväg, asfalt, ja det mesta man kan önska för bra och varierad träning.
Och vill man ha sand vägar och träna backar så tar man bara transporten och åker till Töreboda på 20 min.

Detta kort är taget på en av de tre bil broar som finns här i Tidavad. Den anses av många hästar lite extra läskig för den "klicketi klockar" så om hovarna och till råga på allt ligger det ett vattenverk och brusar och forsar precis intill.

Väl hemma släppte jag ut en pigg och glad Hero i hagen.
Senare på kvällen hade jag och Calle film mys. Vi kollade på en skit-super-dålig film som hette Slither. Jag somnade som vanligt.
Calle brukar inte få vara i soffan men han hade fått vara så mycket själv på dagen för mamma hade tant dejt, så jag hade lite överseénde.

Min älskade Calle Kanel Kringla

Idag Söndag sov jag länge på morgonen.
Eller försökte iallfall. Har inte sovit så bra på sista tiden.
Sov i ett sträck mellan 05.00 och 10.00 ungefär, vilket är det längsta jag sovit i streck på flera dagar.. Skönt.
Idag va det Paxens tur att gå en långis. Inte lika långt som Hero förra helgen men en lite längre än vanligt.
Vädret va helt UNDERBART! Varmt och skönt och det kändes verkligen som vår.

Paxen innan ridningen.

Anledningen till varför man har kedjor att binda upp med inne i stallet.

Jag har en karta som jag beställt och köpt från lantmäteriet. En terrängkarta med dom flesta vägar och stigar utmärkta.
Denna karta är så väl använd att den snart trillar i bitar. Är nog dax att snart beställa en ny :)
Med på bilden är även min älskade buff i en hög. I lila såklart :D

Jag bor ungefär vid den lilla sjön, precis mitt i bilden.

Vi red iväg mot Ekby- Utby, och tog åkervägarna hela vägen tillbaka.
Fantastiska ridmarker!
För att vara unghäst är Pax väldigt lugn och stabil faktiskt. Det är inte mycket som inte går, fast ibland behövs lite övertalning.
Men hon är, utan att jag märker, ofta tveksam och lite rädd men vet att det inte är någon idé att krångla så hon gillar helt enkelt bara läget, biter ihop och trippar vidare.
Inte förrän hon trumpetar ljudligt i näsan, ni vet sådär som hästar gör när dom signalerar fara, så förstår jag att det är något hon egentligen inte varit helt okej med.
Hon går förbi det läskgia som ingenting, för hon vet att det helt enkelt är lugnast så, men måste ändå trumpeta det värsta hon kan. Detta gör mej alltid full i skratt. Varje gång hon gör så är ju faktiskt en kamp hon kämpar i huvudet utan att jag märker. Hon är så tapper. Går fram överallt, fast det är lite läskigt.

Dagens ritt bjöd bara på en riktig överraskning med sprattlande, fnysande och fan-farande. Följt av iväg-älgande med huvudet högre än mitt.
Orsaken till detta är faktiskt ganska förlåtligt för va tusan gör ensilge plasten uppe i träd topparna??

Pax gillar oxå att springa men det va mestadels skritt och trav som gällde.
Eller skritt och skritt.. Försök till skritt, hon har tendens till att vilja trippa upp i jogg. Inte takta, utan mer jogga långsamt. Hon kan jogga lika långsamt som t.ex Strax skrittar.
Släpper jag henne minsta lilla ökar hon och vill springa fortare. Så jag va helt genom svett kan jag lova..
Tog ett kort över samma bro som med Hero igår.

Denna bro hade vi en lång disskution om första gången vi skulle över, när hon va ny.
En enda gång, sen har hon alltid traskat över som inget.

Väl hemma i stallet fick jag spola av underredet, så att säga.
Benen och magen va lerigare än lerigast.
Hon va rätt svettig men inte överdrivet.

Man kunde tydlige se hur sadeln hade legat och den lämnar ryggraden fri och ligger väldigt bra på henne.
Bättre på henne än på Hero faktiskt för på honom glider den bakåt om man inte spänner för kung och fosterland.
Funderar på att byta till en Podium trots allt. Eller skaffa en till Hero iallfall. Fast inte i år.

Va ute i 3 timmar prick och skulle gärna berätta hur långt jag ridit men eftersom eniros jäkla skit-kart-system bara fuckar ur hela tiden så orkar jag inte göra ett till försök till att mäta.
Mer än 2 mil, mindre än 3.

Eftersom tv:n står på i vardagsrummet och det går någon musikal film där det låter som mössen från askungen sjunger och människor pratar med disney röster, så blir jag tokig snart och måste gå dit och stänga av dravvlet.
Lite vampyrer, varulvar, monster och spöken på tv:n, vore inte fel såhär lagom till läggdags :)

På onsdag fyller jag år.
Usch säger jag bara.. USCH!
Förfallet med storm steg.. Förfallet..
Kanse därför jag känt mej lite low senaste tiden..

But still, Rock On!