Calle

Jag kommer nog vara en helg bloggerska har jag en känsla av.
Alternativt en "korta-inlägg-på-veckorna-och-sumering-på-helgerna-blogg-Fia".
Jobbar till fyra, är sedan i stallet och kommer hem mellan åtta och nio på kvällarna.
Då är jag trött..
Har dessutom inte mått så bra senaste två dagarna. Inte bra alls.
Ridningen har iallfall flytit på som vanligt i veckan. Turas om och rider hästarna varannan dag.
Förut, tidigare ikväll när jag va ute i stallet fick jag ett infall när jag skulle ta in Paxen och satte grimskaftet i grimman som en tygel och kastade mej upp på henne och red en liten mini runda barbacka.
Kändes inte alls lika lätt och självklart som när man va barn.
Har bestämt att jag härmed ska börja rida barbacka minst en gång i veckan.
Kommer förbättra muskler och rygg betydligt och hästarna slipper skavet som blir i bakkant av sadeln nu när vinterpälsen är så skör och spröd.
Iallfall..
Tänkte skriva lite om Calle idag. Eller "Lilla Enebys Carl Gustav" som han egentligen heter.
Calle va med i stallet idag för han helt enkelt visade att han ville när jag va på väg hemifrån.
Han hade nog glömt att det va snö ute för han tjatde först om att komma in i sadelkammaren och när han inte fick det, pga Straxs blötlagda foder och endel annat ätbart, sprang han bort till bilen och satt nedanför bakluckan och ylade.
Calle är inte direkt, va man på hund språket hade kallat det, en varga-varg..
Snarare tvärtom..

Men det är för det jag tycker så himla mycket om honom. För han är lite granna fjantig och en riktig matte bäbis.
Jag önskar så att jag hade haft honom när han va en liten valp fjärt. Han kom inte till mej förrän han va två.
Av dom kort jag sett från hans ungdoms år är det ju så man vill äta upp honom!!

Calles skills, förutom att få människor omkring honom att smälta, är att han är väldigt intelligent. Och rolig. Han har humor. Han är, och kommer alltid vara en Tok Hund.
Han är lugn och slö innomhus men utom hus så är det full fräs som gäller.
Det går inte en dag utan att man skrattar åt hans små påhitt och olika beteénden.
Calles förra ägare Daffy, är en betydligt bättre och skickligare fotograf än mej.
Som detta, hon tog på Calle och hästen. Så fint! Och så typiskt!

Före

Efter

Jag skulle kunna skriva hela natten om hans äventyr och ibland nästan läskigt mänskliga fasoner.
Som tex, när han tiggde. Jag säger "tiggde" för han har slutat med det nu. Eftersom han insett att man inte fått något av att sitta och dreggla vid matbordet, så har hade han av Daffy lärt sej att arbete belönas.
Alltså sprang han och hämtade saker när man satt och åt för han trodde han på så sätt skulle bli belönad.
Han RÄKNADE ut att han skulle det.
Det roliga va att han bara hämtade mina grejer. Jag bodde vid det laget tillsammans med en kille som hade lika många skor, vantar, mössor och annat som jag, men det va bara mina grejer han hämtade.
Fantastiskt..

Eller som när jag i höstas lärde honom hitta tratt kantareller.
Ska inte ta åt mej äran alls egentligen för han lärde sej helt själv. Hade med klickern och visade bara en gång och han fattade direkt. Första dagen förstog han inte att det inte va till för honom att äta och man fick vara snabb när han hittade ställena så han inte hann beta av dom största och finaste.
Men efter att ha spytt upp två limpor med svamp hemma, senare samma kväll, så slutade han käka dom utan visade bara vart dom va.
Han sätter sej helt enkelt vid ett ställe med växabde fynd, och väntar till man kommer.
Vi plockade 90 liter svamp i höstas!!
Fantastiskt igen!

Innehållet av ett par hinkar trattisar

Ett annat exempel på hans lite väl utvecklade hjärna, är när jag hade besök av en lite hund rädd person.
Calle är inte farlig men han blir lite väl till sej och hoppas och är som en gutta perka boll sådär i början och för någon som är lite hundrädd är det inte så populärt.
Jag satte då på honom hans koppel och band fast i ena bordsbenet i köket, bredvid hans säng.
Vi hör alla sedan, hur han krånglar och pustar och arbetar med något. Jag smyger ut och hittar honom kämpandes med, hör och häpna, KNUTEN, till kopplet. Han gnager inte på själva linan utan på knuten för han insett att det är där han sitter fast!

Han har lärt sej att fånga och döda möss och det va en väldig användbar aktivitet när man bodde i hus!

En annan sysselsättning han lagt sej till med är att bita på naglarna. Sina egna klor alltså. Och han gör det snyggt.
Jag har inte behövt klippa klorna på hela senaste året nästan!! Bara fila lite ibland för dom blir lite vassa och fnasiga.
Snart lär han sej väl tvätta och städa oxå :D

Calle måste ses på riktigt för man verkligen ska förstå hur speciell han är.
Nån sa en gång till mej, minns inte vem, att han ser ut precis som hunden i The Simpsons. Och det gör han.
Den hunden är helt garanterat en pinscher!

Calle älskar mat och han älskar människor.
Han är lätt att älska och det finns nog ingen som tycker illa om honom.
Något som är väldigt skönt är att jag har så bra kontakt med förra ägarna. Dom bryr sej verkligen till 110% om honom fast jag haft honom mer än halva hans liv. Och gulligare människor får man leta efter!
Älskade, underbara tok Hund!

Calle i ett nötskal

Nepp, nu har jag träsmak något så pass till vida i mins stackars ända.
Godis i sängen till någon bra film :)

Läggdags för längesen, gott folk, för i helgen ska det ridas utav bara den :)

Rock On!